Skolgårdsidéer

 

En femtedel av skoldagen består av rast. Därför är den så viktig för barns möjligheter till rörelse och just därför arrangerade vi 2014 en skolgårdstävling. Vi ville hitta de bästa idéerna för en roligare och rörligare rast. Tävlingen i sig satte igång en hel del tankar och fick fart på kreativiteten på skolorna. Många har gjort mycket med små och väldigt enkla medel. Kanske är det inte mer pengar som behövs utan tid för att tänka och genomföra samt resurser i form av fler vuxna och en vilja att involvera barnen.

Vi fick in ett 30-tal bidrag från såväl stora som små skolor i stora och små kommuner från norr till söder. Juryn hade ett tufft jobb att utse en vinnare. Men till slut enades man om att ge priset till bästa skolgård till Mjälgaskolan i Borlänge. Motiveringen lyder:

För att skapa en bra skolgård som uppmuntrar till lek och rörelse är det viktigt att utgå från de platser och aktiviteter som redan är barnens favoriter och bygga vidare på dem. En tråkig asfaltsyta som ges form och färg skapar lust att leka. Och om barnen ofta leker exempelvis hund eller häst, ja då bygger man banor och hinder med hjälp av hinkar, koner och backar. Just det gör man på Mjälgaskolan i Borlänge som har en skolgård där barn med sjutton olika nationaliteter leker på rasterna. Mjälgaskolan har inte Sveriges bästa skolgård idag men kan tack vare sitt förhållningsätt till barnen och deras lek och att de ser skolgården som en plats där samhörighet och gemenskap skapas om några år ha det.

Läs mer här ››

 

Ytor slår redskap

Skolgårdstävlingen visade att det finns ett stort engagemang och många bra idéer hos både vuxna och barn. Idéerna handlar ofta om mer utrymme än om fler redskap. Man vill ha mer natur, hinderbanor och aktiviteter där alla kan vara delaktiga. Ett bra exempel på det senare är barnen på Fontinaskolan i Kungälv som vill göra skolgården mer tillgänglig för alla genom fler gungor.  Då kan fler gunga tillsammans och högre stänger gör att även de äldre eleverna kan ”hänga knäveck”. Och på Tingdammsskolan som är en F-6 skola i utkanten av Malmö har man skapat en inbjudande skolgård med ytor som uppmuntrar till lek. 

  

 

Goda råd är inte dyra

Det var de enkla idéerna som inte kostar så mycket pengar vi var ute efter. Och det fick vi. Med färg målar skolorna olika spel på asfalterade delar av skolgården. Schack, Fia och hopphagar är några exempel.

 

  

 

 

Äldre hjälper de yngre

Många skolor har involverat de äldre barnen i olika projekt. Lekbodar finns på många skolgårdar och det är inte ovanligt att de äldre eleverna ”jobbar” under rasterna och lånar ut olika typer av lekmaterial som bollar och cyklar till de yngre eleverna.

En av vinnarskolorna, Fjordskolan i Onsala, har tagit det steg till. Skolan samarbetade med byggprogrammet på en närliggande gymnasieskola som byggde deras lekbod.

 

 

Bilderna är från Sjöstadsskolan i Stockholm och Fjordskolan i Onsala.  

Rastvärdar

Det var många skolor som lyfte fram sina rastvärdar och som även deltog i tävlingen om bästa rastvärd som pågick parallellt med skolgårdstävlingen. Rastvärdarna bidrar till mer rörelse men också till ökad social samvaro bland eleverna. De motverkar dessutom mobbning och utanförskap.
 

 

Bästa skolgårdstipsen

 

Utgå från de platser och aktiviteter som redan är barnens favoriter och bygg vidare på dem.

Bygg rast/lekbodar och fyll dem med lekredskap. Äldre elever kan ansvara och vara bodvärdar.

Rastvärdar inspirerar inte bara till rörelse de motverkar även mobbning och utanförskap. 

Planera rastaktiviteter och gör temaveckor för att lyfta fram rasten och för att inspirera.

Låt högstadieelever vara rastvärdar. Det skapar trygghet och samhörighet samtidigt som eleverna växer när de får ta ansvar. 

Måla upp spel som Fia och schack, rita hopphagar på asfaltsdelarna av skolgården. Det funkar även att måla på snö och is på vintern. 

Bygg hinderbanor av naturmaterial.

Samarbeta med ett närliggande gymnasium och något lämpligt utbildningsprogram. En av skolorna som deltog i tävlingen samarbetade med ett byggprogram. Resultatet blev en fin lekbod. 

Tinas blogg

Osköna vilodagar

Att vila är extremt viktigt, det blir allt mer uppenbart för många av oss. Lugn i kropp och själ behövs. Det är då uppbyggnad sker och upplevelser får falla på plats. Missar vi det blir det nedbrytning, slitage och skador istället. T ex inom fotbollen har man sett att om matcherna ligger för tätt är det tydligt att skadefrekvensen ökar. Så är det säkert för oss vanliga också, anstränger vi oss rejält behövs en stor dos återhämtning. Och det kan gälla alla områden vi anstränger oss inom; jobb, relationer, träning osv. 

Men det är ju inte alltid man får till det där så där bra och klokt som det låter. Jag tar mig själv och träningen som exempel. Vanligen så tränar jag varierat. Det blir gruppträningspass med rörlighet, styrka och stabilitet, någon kompletterande styrka i gymmet och en del löpning. Jag kör inte så hårt men eftersom jag jobbar med träning så blir det pass många dagar i veckan, i olika former. Som princip har jag alltid haft att 1-2 dagar/vecka ska vara riktiga vilodagar utan träning. Och så har jag nog alltid gjort. Det har varit i en idé om att få återhämtning och att inte bygga in träning för strikt i livsstilen. Jag vill vara skön i mitt förhållningssätt till träning.

Och det känns det som jag är. Grejen är att vilodagarna inte är lika sköna. Träningsdagarna är jag i mycket bättre känsla; piggare, gladare och lugnare. Vilodagarna är jag i det motsatta; tröttare, långsammare och lite småirriterad. Kanske är det en del av att vara i viloläge? Jag kanske får köpa läget, det är ju ingen stor grej. Och jag vill ju inte hålla på och träna varje dag. En målsättning nu under våren är att hitta formerna för riktigt sköna vilodagar. Förr sa vi i Friskis&Svettis att soffan var vår största konkurrent. Känner mig beredd att omvärdera det där. Till hösten är målet att blivit en lagom skön soffpotatis.

 

Läs hela inlägget ››

Duktig som tränar

Ganska ofta när det är träningssnack förekommer sägningen "vad duktiga vi har varit som tränat". Det där berör mig, på något sätt.

Jag tror att det handlar om en reaktion på att jag verkligen inte tycker att man är dålig om man inte tränar och att det inte vara någon skuldkänsla kopplat till det. Plus att jag tycker man inte ska träna av plikt för att vara duktig. Typ bocka av på listan "nu har jag gjort det man ska, jag har tränat, det är att vara duktig". För mig tar skuld & plikt bort passionen med träning.

Men jag fattar att man inte alltid menar så. Man kan säga att man varit duktig med en betydelse av typ "nu har jag gjort något riktigt bra, jag känner mig jäkligt glad och nöjd". Och då tycker jag att det är en annan grej. Och då blir något jag tror himla starkt på. Träning med positiva drivkrafter. Strunt samma om man är duktig eller inte, bara man mår bra av den träning man gör.

  

 

 

Läs hela inlägget ››

En spikmatta måste ingå

Sportlovstider! Och vad är egentligen det bästa med sportlovet? Kanske att vara ute, få frisk luft i lungorna, ljus in i hjärnan och massa härlig blodcirkulation i hela den sportiga kroppen? Jaaa, kanske. Men jag tycker nog det är bäst att få komma in i värmen, dricka choklad och äta kanelbullar. Att slappa en stund. Det är som allra bäst när sportlovet övergår i ett slapplov.

Kanske är det grejen? Att vi fysiologiskt och kemiskt drivs till att bli så himla nöjda när något jobbigt är över. En slags överlevnadsglädje. Ren och skär lycka över att slippa en pina. Pinan behöver ju inte vara fruktansvärd för att den här effekten ska uppstå. Men ett visst mått av obehag behövs. Jobbigt, smärta, kyla... Något som vi vill komma ifrån.

När vi jobbar med träningsutveckling så säger vi ibland att "en spikmatta måste alltid ingå". Det är nog inte sant egentligen, vi kan säkerligen njuta av saker fullt ut ändå. Men kanske är det så, som en del trendspanare säger, att vi idag börjar bli lite trötta på att den sömlösa tillvaron, där vi har det lite för lätt så att vi faktiskt längtar efter att uppleva saker "på riktigt". Och att det då behövs ett hinderbanelopp eller utförsåkning i  trånga pjäxor med svinkall vind i ansiktet. Kanske väcker det igång våra sinnen så att vi blir mer öppna för att sen njuta?

 

Läs hela inlägget ››

Wabi-sabi

Wabi-sabi, "de små skavankernas charm" är väl det japanska synsättet för estetik där skönheten uppstår i det lite ofullständiga (och ibland bristfälliga).

Kom på häromdagen att det ju är precis så jag tycker rörelser är, när de är som mest spännande. Läste på om wabi-sabi och såg att det utmärkande är asymmetri, skrovlighet, enkelhet och uppskattning av det helt naturliga. 

Det är ju precis så vi ska tänka när vi använder våra kroppar. De är som bäst och vackrast när rörelserna blir lite ofullständiga, lite skeva, lite skrovliga - det är där den äkta feelingen finns!

Försökte tänka så igår när jag körde intervaller på löpbanden. Gick sådär. Fick ont i  framfoten (gammal skada som gör sig påmind ibland, grymt retsamt). "De små skavankernas charm"... bullshit..!

 

Läs hela inlägget ››

Mod, svett och kärlek

I helgen har vi haft utbildarträff i Friskis&Svettis. Vi har cirka 80 utbildare, det är gänget som håller alla vara tränar/ledarkurser. De är engagerade i någon förening och har utbildaruppdraget som en bisyssla. Alla har kunskap, erfarenhet och extra intresse som fyller på deras bakgrund inom det ämne som dom utbildar inom. De flesta har ett par kurser om året.

I helgen sågs vi nästan allihop i Stockholm. Temat var påkopplad-avkopplad. Extremt aktuellt i den tid som är nu och extremt relevant för oss i Friskis&Svettis. Vi funderade på ämnet, lyssnade till sköna föreläsare, körde workout party, tränade, chillade och hängde med varandra. Väldans bra.

Grejen är att det här gänget är något speciellt. En samling människor med så jäkla mycket mod, svett och kärlek. Inget känns omöjligt, med full energi och proffsighet tar man sig an nya uppgifter och svettar sig kärleksfullt in i utveckling av detaljer och helhet med massa engagemang.

Läs hela inlägget ››

Fredagsfeeling med PT-planering

En fredag för nästan exakt fem år sedan hade vi historiskt möte på Friskis&Svettis Riks. Det handlade om huruvida vi skulle börja med PT eller inte. Vi var ett gäng på typ 25 personer; representanter från olika föreningar, utbildare och träningsutvecklare på Riks. Det var härligt livliga diskussioner och vi slutade mötet... helt förvirrade! Jag har nog aldrig lett ett så konstigt möte...

Det började liksom med att vi kände oss säkra på att vi skulle börja utveckla ett arbetssätt med PT. Sen när vi gick in på att diskutera varför, hur och på vilket sätt det skulle gå till, då körde vi fast. Runt lunch var vi helt säkra på att vi skulle satsa på annan utveckling och inte PT. Och vid mötets avslutning var vi alla osäkra. Konstig känsla (och här känns kanske på sin rätt att ifrågasätta mötesledningen :-)) men samtidigt var det lite spännande.

Hur som helst, så här formulerade vi oss inför vårt träningskonvent Svettisdagarna som genomfördes i november 2012:

"Efter en tid av utvecklingstankar är vi helt säkra: Personliga tränare kommer att tillföra Friskis&Svettis ytterligare en dimension och ge oss ett nytt spännande arbetssätt. Somexperter på träningsprogression och specialdesignad träning utifrån en medlems unika målsättning kan vi jobba med uppföljning och utvärdering under en längre tidsperiod. Friskis&Svettis Personliga tränare passar i föreningar med stor och etablerad gymverksamhet. Under hösten 2012 har de första pilotutbildningarna genomförts och till våren 2013 kommer PT-utbildningen att finnas på kurslistan."

Så vi lyckades samla ihop oss igen efter mötet och fick sedan rejäl fart (och blev helt säkra!). Utbildning, arbetssätt, kommunikation osv utvecklades och har sedan förfinats  eftersom.

I statistik från 2016 så ser vi att PT:s finns nu i 30 föreningar. I maj är det dags för en inspirationsdag för alla PT:s och vi hade idag ett möte för att diskutera innehållet. Och idag, då var det verkligen ett bra och skönt möte. Intressanta diskussioner och spännande uppslag. Ingen osäkerhet i gruppen...


 

Riktigt skön fredagsfeeling på mötet med det här gänget. Från vänster: Jag, Stina Eklund Olofsson, Stefan Haag och Magnus Strömberg. Med på länk var också Sebastian Wollbrin.

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram