Vi är i startskedet av att jobba fram en ny treårig verksamhetsplan på Friskis&Svettis Riks. 2014-16 alltså. Tänk 2016. För mig känns de siffrorna spännande, det känns liksom lite exotiskt och förväntansfullt. Vad gör vi då? Vad tänker vi? Vad vill vi träna? Tre år känns både långt bort och nära. Tiden går så fort (det är ju redan helg igen :-)). Tre år - det kommer bara svischa till så är vi där. Och då vill vi ju göra schysta grejer på vägen dit.

För att göra en riktigt bra och inspirerande plan så jobbar vi nu med bakgrunden, vi tänker till, analyserar nuläge och omvärld. En del i detta är att vi har en spaningsgrupp bestående av intresserade Friskis&Svettis-folk som samlas några gånger nu under våren och diskuterar utifrån vad dom ser, tänker och funderar. Idag var gruppen här!

Jag var med en stund under förmiddagen och fick lyssna till spännande tankar kring vår träning. Är vi egentligen till för alla? Hur är vår självbild i Friskis&Svettis, uppfattas vi som vi tror att vi gör? Tycker folk att det är lättillgängligt att börja hos oss när man är ovan och otränad eller känns det som att Friskis&Svettis mest har tuff träning för vältränade? Hur kommunicerar vi vår träning egentligen? Och vilket ansvar har vi för att se till att människor tränar och mår bra, har vi ett samhällsansvar?

Bra frågor. Samlar ihop dom och låter dom mogna några dagar. Nu dags att ta helg, sticka ut och lukta in våren.

I onsdags var jag på HIT. Det känns idag. Skön stelhet i bröstet och lite lätt träningsvärk typ mellan revbenen och någonstans vid skulderbladen. Inte särskilt smärtsamt utan bara en liten fin känsla, en påminnare, om att jag har gjort nåt kul.

HIT är ju vårt tuffaste gruppträningspass och jag var lite nervös innan vi körde igång. Hade inte riktigt koll hur jag skulle fixa träningen fysiskt. För att safe:a så tog jag det lite försiktigt på en del moment och tog chansen att trycka på lite på favoriterna. Magnus, min kollega och tillika en av mina favorittränare, ledde passet inspirerande och proffsigt. Fick med mig bra tekniktips och blev peppad. På HIT tränar man i fyra zoner. I varje zon loopar man ett par övningar som alla har en total/komplex karaktär, t ex chins, hoppa hopprep, situps med medicinboll, handstående mot vägg, utfallsgång, squats med upphopp osv. Man är i varje zon i fyra minuter. Efter den här zonträningen kör man en avslutande del, en final. I onsdags bestod den av en stafett där man körde tre och tre med löpning, svingar och plankan. Passet ramas in med uppvärmning i början och skön rörlighet som avslutning.

Jag tycker det är häftigt att vi har HIT i Friskis&Svettis. Att vi har medlemmar som vill träna den här, ganska avancerade, träningen. Och som fixar den fysiskt. I onsdags stannande jag upp flera gånger i passet för jag blev så imponerad över gänget. "Fattar ni hur bra ni är?" ville jag ropa men jag var för trött så jag bara pep "Bra jobbat" till mina närmaste träningskompisar.

 Lika glad som jag är över HIT är jag över de uppbyggande och intränande passen. Tänker på t ex Grundfys, Flex, Cirkelfys och softpassen. Hade vi inte dom då skulle vi inte kunna ha HIT. De uppbyggande passen är de som ger oss förutsättningar och kapacitet. Det är dom som är viktiga, det är här vi ska träna mest. HIT:en är en utmaning, en träning i att använda sin kapacitet fullt ut för den som är bra tränad och hållfast. Just det där med hållfasthet har varit en fundering för mig. Även om jag är igång och tränar en del så är det inte alltid jag känner mig hållfast nog att fixa riktigt tunga pass. Det gäller att vara laddad både fysiskt och mentalt så att passet inte ger för mycket slitage. Gärna utmanas men inte slitas ut. I onsdags kändes det perfekt, en bra utmaning som nu, två dagar senare, känns som hård kram i kroppen och en peppning i sinnet.

... till 25 nybakade, pinfärska, CORELEDARE! En gåva till folket, helt enkelt. De här hjältarna har under helgen varit på utbildning och med största engagemang diskuterat passupplägg, tränat stabilitet och övat ledarskap.

Att vara på kurs är extremt intensivt. När vi är igång vill vi utnyttja tillfället till att verkligen få med alla bästa grejerna som man kan göra på en kurs. Sen gäller det så klart att det inte blir så intensivt så att alla blir helt uttröttade. På den här corekursen tränade vi bålstabilitetsövningar som galningar. Och det kändes. En bit in i kursen var det någon som sa "Kan vi inte komma överens om att vi inte säger nåt mer roligt? Det gör så himla ont att skratta." Träningsvärken var inte att leka med.

Watch out! Till hösten börjar vi med kirurgiska ingrepp på Corepassen. Närå... Munskydd är ett bra sätt för att fokusera på att utveckla kroppspråket.

Igår vid kl 16 var det söndagsfika och tack&hej. Dags för all corerookies att sticka hem och satsa på en bra inträning inför licensieringen. Sen är dom redo att frälsa världen med magisk magträning.