Vi är i startskedet av att jobba fram en ny treårig verksamhetsplan på Friskis&Svettis Riks. 2014-16 alltså. Tänk 2016. För mig känns de siffrorna spännande, det känns liksom lite exotiskt och förväntansfullt. Vad gör vi då? Vad tänker vi? Vad vill vi träna? Tre år känns både långt bort och nära. Tiden går så fort (det är ju redan helg igen :-)). Tre år - det kommer bara svischa till så är vi där. Och då vill vi ju göra schysta grejer på vägen dit.

För att göra en riktigt bra och inspirerande plan så jobbar vi nu med bakgrunden, vi tänker till, analyserar nuläge och omvärld. En del i detta är att vi har en spaningsgrupp bestående av intresserade Friskis&Svettis-folk som samlas några gånger nu under våren och diskuterar utifrån vad dom ser, tänker och funderar. Idag var gruppen här!

Jag var med en stund under förmiddagen och fick lyssna till spännande tankar kring vår träning. Är vi egentligen till för alla? Hur är vår självbild i Friskis&Svettis, uppfattas vi som vi tror att vi gör? Tycker folk att det är lättillgängligt att börja hos oss när man är ovan och otränad eller känns det som att Friskis&Svettis mest har tuff träning för vältränade? Hur kommunicerar vi vår träning egentligen? Och vilket ansvar har vi för att se till att människor tränar och mår bra, har vi ett samhällsansvar?

Bra frågor. Samlar ihop dom och låter dom mogna några dagar. Nu dags att ta helg, sticka ut och lukta in våren.

I onsdags var jag på HIT. Det känns idag. Skön stelhet i bröstet och lite lätt träningsvärk typ mellan revbenen och någonstans vid skulderbladen. Inte särskilt smärtsamt utan bara en liten fin känsla, en påminnare, om att jag har gjort nåt kul.

HIT är ju vårt tuffaste gruppträningspass och jag var lite nervös innan vi körde igång. Hade inte riktigt koll hur jag skulle fixa träningen fysiskt. För att safe:a så tog jag det lite försiktigt på en del moment och tog chansen att trycka på lite på favoriterna. Magnus, min kollega och tillika en av mina favorittränare, ledde passet inspirerande och proffsigt. Fick med mig bra tekniktips och blev peppad. På HIT tränar man i fyra zoner. I varje zon loopar man ett par övningar som alla har en total/komplex karaktär, t ex chins, hoppa hopprep, situps med medicinboll, handstående mot vägg, utfallsgång, squats med upphopp osv. Man är i varje zon i fyra minuter. Efter den här zonträningen kör man en avslutande del, en final. I onsdags bestod den av en stafett där man körde tre och tre med löpning, svingar och plankan. Passet ramas in med uppvärmning i början och skön rörlighet som avslutning.

Jag tycker det är häftigt att vi har HIT i Friskis&Svettis. Att vi har medlemmar som vill träna den här, ganska avancerade, träningen. Och som fixar den fysiskt. I onsdags stannande jag upp flera gånger i passet för jag blev så imponerad över gänget. "Fattar ni hur bra ni är?" ville jag ropa men jag var för trött så jag bara pep "Bra jobbat" till mina närmaste träningskompisar.

 Lika glad som jag är över HIT är jag över de uppbyggande och intränande passen. Tänker på t ex Grundfys, Flex, Cirkelfys och softpassen. Hade vi inte dom då skulle vi inte kunna ha HIT. De uppbyggande passen är de som ger oss förutsättningar och kapacitet. Det är dom som är viktiga, det är här vi ska träna mest. HIT:en är en utmaning, en träning i att använda sin kapacitet fullt ut för den som är bra tränad och hållfast. Just det där med hållfasthet har varit en fundering för mig. Även om jag är igång och tränar en del så är det inte alltid jag känner mig hållfast nog att fixa riktigt tunga pass. Det gäller att vara laddad både fysiskt och mentalt så att passet inte ger för mycket slitage. Gärna utmanas men inte slitas ut. I onsdags kändes det perfekt, en bra utmaning som nu, två dagar senare, känns som hård kram i kroppen och en peppning i sinnet.

... till 25 nybakade, pinfärska, CORELEDARE! En gåva till folket, helt enkelt. De här hjältarna har under helgen varit på utbildning och med största engagemang diskuterat passupplägg, tränat stabilitet och övat ledarskap.

Att vara på kurs är extremt intensivt. När vi är igång vill vi utnyttja tillfället till att verkligen få med alla bästa grejerna som man kan göra på en kurs. Sen gäller det så klart att det inte blir så intensivt så att alla blir helt uttröttade. På den här corekursen tränade vi bålstabilitetsövningar som galningar. Och det kändes. En bit in i kursen var det någon som sa "Kan vi inte komma överens om att vi inte säger nåt mer roligt? Det gör så himla ont att skratta." Träningsvärken var inte att leka med.

Watch out! Till hösten börjar vi med kirurgiska ingrepp på Corepassen. Närå... Munskydd är ett bra sätt för att fokusera på att utveckla kroppspråket.

Igår vid kl 16 var det söndagsfika och tack&hej. Dags för all corerookies att sticka hem och satsa på en bra inträning inför licensieringen. Sen är dom redo att frälsa världen med magisk magträning.

Supervår just nu. Alla knoppar brister ut som i ett fyrverkeri. Tänk vilken kraft. Från ett musöra en dag till ett grönskimrande björkblad nästa dag. Snacka utvecklingspotential. (Och pollenallergi.)

Det liknar Friskis&Svettis utbildning just nu. Under ett par månader har vi jobbat som galningar med att omforma, uppdatera och nyutveckla träningsformskurserna. Alltså de kurser man går för att specifikt inrikta sig till att bli ledare/instruktör i Core, Skivstång, Spinning, Individuell träning, Jympa osv. Och nu är kurserna igång. Typ som blomningen i Kungsträdgården.

Väldigt kul. Men visst gör det lite ont. Känns lätt att vårtröttheten slår till när allt slår ut. Det blir liksom så mycket av allt.

För att hålla oss kvar på topp har vi provat lite olika arbetssätt. Vi har jobbat själva, i team, fått stöd av Anna som projektleder oss i detta och nu senast har vi provat disputationer. Låter kanske lite högtravande men har varit riktigt schyst. Lite som en lek men vi har hållt formen och "lekt den fullt ut". När den ansvariga för en kurs känt sig färdig med innehållet så har man fått "gå upp med kursen" inför en kollega som fått utgöra opponent. Anna har tagit rollen av att vara betygsnämnd.

Vår spikning :-)

Det har varit bra att få formulera (och lite försvara) sina tankar och också att få feedback från någon som satt sig in i kursen ordentligt. Förra veckan fick jag gå upp med Corekursen. Idag opponerade jag på Eriks Skivstångskurs. Blev kanonsalut. Mycket bra!

Så jag tycker vi klarat oss bra genom det här mastodontjobbet. Nu gäller det bara att genomföra alla kurserna tillsammans med utbildarteamen. Vårfräscha kurser, pigga utbildare och krispiga kursdeltagare. Det kommer bli massa bra träning av det här. 

Allt fler människor har idag träning som en stor del i sin livsstil. Att träna på gymmet eller springa en sväng är lika naturligt som att sticka till jobbet eller fixa fredagsmys. Det kan vara olika mål och motiv som ligger bakom intresset för träningen och vi som är i träningsbranschen känner oss nog alla uppe på tå för att möta de förväntningar och önskemål som kommer från våra medlemmar. Det här ger skön energi, vi känner att det vibrerar av intresse och det höjer vår utvecklingstakt.

Så här långt känns det bra. Folket tränar mer, vi lär oss mer och utvecklar nya roliga, ännu bättre, träningar. Men i följden av det här finns också baksidan. Det fina positiva kan förvånansvärt snabbt förändras till att bli en negativ situation. På senare tid har det uppmärksammats, bland annat i media, hur en från början sund livsstil kan övergå i en fixering där kontroll över träning och mat överskuggar känslan av att må bra. Påverkan och inspiration via media, sociala media och marknadskrafter är otroligt stark. Och så himla snabb.

Vi är många aktörer som kommunicerar träning och tillsammans har vi skapat förebilder som i sina mer extrema uttryck kanske inte alltid är så sunda. Jag tänker bland annat på tv-program, träningsappar och bloggar. Här kommer t ex Fitspo in, bloggar som innehåller fitnessinspiration, och som många gångerl beskriver bra träning och god mat men som vissa fall, i mina ögon, hyllar extremt tuff träning, matkontroll och en livsstil som kan tolkas som ohälsosam. Kanske till och med farlig och olycklig. Uttryck och jargong som exempelvis ”Strong is the new Skinny” eller ”Sweat is fat crying” är vanliga. I en första anblick kan det kännas kaxigt inspirerande men om man får smaka lite mer på budskapet så är det inte lika gott.

Gränsdragningen mellan perfekt hälsosam livsstil och mycket ohälsosam livsstil är tunnare än någonsin. Tränings- och ätstörningar har vi iofs sett sedan länge. Det som känns nytt nu är att inspirationskrafterna är så starka och snabba människor mellan och att det som på ytan verkar vara ett superhälsoläge faktiskt egentligen är ett krisläge. Jag oroar mig för många, och kanske framför allt unga, kommer i ett beteende där träning och mat får alltför stort utrymme i livet.

När vi i Friskis&Svettis utvecklar våra träningsformer försöker vi se våra medlemmars olika behov. Vi vill erbjuda både lugna och energifyllda träningspass såväl som högintensiv träning. Att människor vill utmana sig själva är något vi vill peppa till. I det här behövs en distans, en njutning och en klackspark. Vi vill att kroppen och själen inspireras av träningen.Gärna mycket träning, gärna hård träning. Lika gärna lugn träning och återhämtning. Mycket njutning och en skön känsla. Träning som en naturlig del i livsstilen men också mycket annat kul i livet.

På något vis är det här självklart. Det här kan och vet vi alla. Och livet är ju inte svårare än så. Inte heller enklare. För det är inte alltid vi gör det vi vet. Ibland tar starkare krafter över vårt förnuft. Och det är då det är schyst att vi har varandra. Jag tänker att det här börjar hos var och en av oss. Ett ansvar och respekt för mig själv, att kliva ifrån mig själv och se min livsstil. ”Mår jag bra?”, ”tränar och äter jag bra?” osv. Och att vi också med en avdramatiserad känsla kan uppmärksamma om det är någon i vår omgivning som verkar vara på väg åt fel håll. Inte för att förstora och överdriva det här fenomenet. Bara för att vi ärligt bryr oss.

På samma sätt tänker jag att vi i träningsbranschen också behöver ta vårt inspirationsansvar. Fundera på hur vi kan inspirera till all vår schysta träning på bästa sätt. I bilder, text, på hemsidor, bloggar och i livesituationer. För att vi vill att träning ska vara lycklig.

Jag vaknade med ett ryck i morse. Hade någon tiondels sekund av förvirrade tankar "vad är det för dag?, vad är på gång?, vad är jag sen till?". Ganska snabbt kom jag på att det är lugnt läge. Det är ju torsdag! Så klart. Vad som är på gång? - Massor. Vad är jag försenad till? Hmm, är rätt sen till det mesta just nu. Tur att det är helg snart. Igen.

Jag gillar helger. Och extra mycket långhelger. Känns bra att det är en ny på ingång redan i nästa vecka. Då är det iofs jobbhelg med corekurs. Men det är liksom helgkänslan ändå. Ibland brukar jag fundera på vad folk egentligen gör på helgerna. Fest? Fixar hemma? Träffar nån fin? Bråkar med nån annan? Är ensam eller med vänner? Tränar? Helgerna kan ju vara perfekta för träning. Kanske finns lite mer tid så att man hinner uppleva, känna in träningspasset, lite mer. Ta ut steget lite längre, hänga kvar i stretchen längre ut, trycka på ett set till eller kanske långslappa efter passet. Sånt som det kanske inte finns utrymme till i övriga veckan.

Tänk för några år sedan, då var det igenbommat på träningslokalerna på somrarna och på långhelgerna. Superstängt. Nu är vi många som gör tvärtom. Tränar extra på sommaren och långhelgen. För mig tror jag att det är de schysta ledigheterna med skönt innehåll som gör att jag kan vakna en torsdag och känna att det är massor på gång och att jag är sen till allt - men det känns ändå lungt. Jag är ett slags intervallmänniska. Trycka på och sen slappa till.