Mattias Androls, jympaledare Friskis&Svettis Stockholm
Jag bara åker med
Ett bra jympapass är så otroligt roligt. Hela kroppen lyfter utan att jag känner det, jag bara åker med i musiken, flytet och känslan. När jag hör musiken, varierad musik, som jag kanske inte visste att jag gillade, då KAN jag inte stå stilla. Jag bara måste röra på mig. Jag följer musiken, det blir nästan som en dans. Och jag blir hälften så tung med tung, manande och taktfast musik till armhävningarna.
Ett bra pass har flyt mellan rörelsebyten, låtbyten och en ledare som har kontroll. Då känner man sig omhändertagen. Jympan ger mig skön och effektiv träning för hela kroppen
Marie Fredriksson, jympaledare Friskis&Svettis Norrköping
Till en 30 årig glädjespridare
Du har funnits i mitt liv i mer än åtta år. För andra har du funnits i hela 30 år. Men det är inte tiden som räknas utan vad man fyller tiden med. Jag fyller stor del av mitt liv med dig för att det är så kuuul. Vad är det då med dig som driver mig? Varför engagerar jag mig så mycket i just dig? Vad är det som får mig att i perioder helt stänga av världen runt omkring och bara fokusera på dig?
Många runt omkring mig får uppleva mina olika faser som du får mig att hamna i. En del smittas och en del biter det inte alls på.
Först kommer musikfasen då jag bara fiskar musik överallt och hos alla. Sen kommer Inspelningsfasen då jag med totalt fokus mixar, trixar, pitchar, fixar och flyttar fiskefångsten hit och dit.
Sen kommer feelingfasen. Oj, vad underbart när jag äntligen kommit dit! Den måste absolut vara den värsta för min närmaste omgivning. Så fort jag har en ledig stund så är det på med lurarna och sen bär det av ut i djungeln av alla rörelsemönster som jag laddat hårddisken med.
Jag stryker till latino och tangotakter, dammsuger i jazztakt, kör bil som en vinglande dåre till hårdrock.
Min stackars hund får under denna period alla sina promenader i olika varianter, allt från hopp och kliv till boxande promenader. Helt galet, men han har faktiskt aldrig protesterat. När allt detta är gjort så är det ju bara att ge sig ut och prova om det fungerar och den perioden får jag väl kalla för testfasen. Och vilken kick det är för själen när alla är med! När jag ser alla leenden och hur den otroliga rörelseglädjen sprider sig.
Det brukar bli några justeringar men det mesta brukar fungera så vi får väl kalla den för justeringsfasen.
Och allt detta går jag igenom minst två gånger om året för din skull och du ska veta att jag gör det med glädje. Hoppas jag får många härliga år till med dig.
Gottfrid Linge, jympaledare Friskis&Svettis Stockholm
Som en enda stor humörsvängning
Att gå på mitt pass ska vara en upplevelse, inte en prestation. Det behöver inte se bra ut. Det viktiga är att det känns bra. Med glädje, kraft och gemenskap, men också tyngd, ilska och kanske rent av nedstämdhet.
Variation är ledordet då jag varvar musik, övningar och ledarskap så att motionärerna kan släppa sin vardag och uppleva sköna känslor i hela kroppen. Som en enda stor humörsvängning!
Variation i musik innebär olika musikstilar så att det alltid finns någon låt att gilla för varje deltagare. Det innebär också variation i tempo, språk, innehåll och känsla. Variation i övningar ger träning för hela kroppen samtidigt som det känns skönt för hela kroppen. Rörelser som är stora och långa, smala och korta, snabba och långsamma, armhävningar, situps, knälyft, steptouch, avspänning och stretch.
Variation i mitt ledarskap inspirerar motionärerna till så jag kan ge mer kraft och power när det behövs, plötsligt nästan spricka av glädje och i slutet av passet slappna av och njuta av lugn och ro.
Mitt pass får inte lämna någon oberörd. En upplevelse med mycket träning för hela kroppen. Det ska kännas dagen efter.
Anneli Lundholm, Toni Eriksson, Björn Sterner och Mirjam Sterner, jympaledare Friskis&Svettis Örebro
Vi älskar vårt Station medel 70 min
Vi delar på alla delar i passet. Vi växlar huvudledare men alla är med i alla delar. Under stationsdelen tar vi hand om en grupp var.. Motionärerna tycker att det blir ett skönt tryck i passet och en härlig variation när flera ledare kör passet tillsammans. Det tycker vi som ledare också. Vi har alla egna pass på jympaschemat, intensiv, medel och danspass men på Station lär vi oss mycket av varandra och känner att det är utvecklande. Man lär sig ge och ta rak feedback som i andra sammanhang skulle kunna upplevas som väl tuff.
Framgången tror vi beror på att vi hittat ett lekfullt sätt att leda tillsammans där vi interagerar mer eller mindre spontant med varandra. Det blir väldigt roligt för både ledare och motionärer.
Vi har experimenterat en del med både musikval, klippning av musik och peppning för att få en eskalerande känsla under stationsdelen. Ju tröttare man blir, ju mer hjälp ska man få av stämningen i lokalen. Vi är noga med att blanda musiken utifrån karaktär, tempo samt känsla av högt/lågt i rummet. Rörelserna är enkla men fångar musiken.
I konditionsdelen och andra delar utanför stationsdelen utnyttjar vi varandras olikhet för att få variation på ungefär samma sätt som man utnyttjar musiken när man leder ensam. Det är både underhållande och effektivt.
Vi väljer enkla, men ack så effektiva, rörelser för att få ut maximal träningseffekt. Motionärerna skall inte uppleva att övningarna är trixiga. Vi vill underlätta för motionärerna mentalt när det blir fysiskt tufft.
Huvudtemat är naturligtvis styrka och det blir det rejält av i ett stationspass, drygt 30 minuter. Härligt!
Det tar lite tid att sätta ihop ett bra pass tillsammans, men belöningen är desto större när man väl har satt ihop passet. Det är så kul.
Cary Ylitalo, jympaledare Friskis&Svettis Stockholm
Jag leder inte så mycket Medeljympa för tillfället. Mina motionärer är lite förnärmade över det, fast mest på skoj: "Det är väl inte tillräckligt fint längre," säger de.
Vad de saknar kan de nu uppleva på mitt Danspass, där jag tycker att jag tagit mitt ledarskap ett litet steg till.
I jympan blir ringen med människor som jag tränar med som ett skönt litet skydd. I Danspasset står jag framför gruppen och måste ge mer av mig själv. Jag ska fånga upp musikens olika stilar och måste vara tydligare och mer genremässig i mitt kroppsspråk.
Vad mina motionärer inte alls vet är att jag är en sång- och dansman på riktigt. (Cary hade till exempel en roll i långfilmen Festival, har spelat Peter Pan-tvillingen på Dramaten och gjort barnföreställningen Husflugan Bertil i själva Verket på teater Pero. Nu har han dessutom läst in Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga på dvd/teckenspråk. Men framför allt har han sjungit, dansat och showat. I Los Angeles, Grekland och Spanien. )
Både på scenen och jympan handlar det om att hitta mitt fokus och plocka fram det just jag har. Både publiken och jympagruppen vill bli överraskade och berörda av någon som är en tydlig person och vågar ta plats i rummet.
Om mina jympa- och danspassgrupper vill se mer av mig, och dessutom mer av showmannen Cary har de chansen just nu. För nu sätter jag tillsammans med vännen och regissören Louise Eng upp enmansföreställningen Scary Cary Superstar, med underrubriken Mitt ståndaktiga tillstånd, nio osäkrade män i en och samma kropp.
Många kommer förstås tro att det är nio sidor av mig, men det är det absolut inte. Det här är en idé jag burit på länge och jag ser det som ett konstverk. Man behöver inte fatta. Jag har något delvis allvarligt jag vill visa och jag gör det med musik, sång och dans. På mitt sätt.
Jympan är bäst för mig, mina motionärer och hela Friskis&Svettis när jag får göra på mitt sätt
När jag repeterade och justerade min show så att allt skulle sitta på premiären var det precis som att repa ett jympapass.
Jag satte jag mig upp i sängen om morgnarna och drog igenom alla texter till hela den timslånga föreställningen. Fy fan, vad tråkigt det är! Precis lika tråkigt som att gå igenom passet hemma i vardagsrummet och känna att man blir trött och uttråkad efter två armhävningar. Och även om man repar så vet man att det kommer att ta minst tre gånger innan ett jympapass sitter som det ska. Varför gör jag detta? frågar jag mig igen och igen och ser uppriktigt bekymrad ut i spegeln. Sen skrattar jag igen.
Mer om Carys föreställning på www.scarycary.se
|
|
Mattias
Marie
Gottfrid
Örebrogänget
Cary
|