Från PUF till LUF till inspiration

23 januari 2013
TinaEn historia om kvalitet som kommer inifrån

En gång om året ska varje ledare och instruktör i Friskis&Svettis bjudas på en uppföljning. En kollega som fördjupat sig i konsten att coacha kommer på besök för ett analys- och inspirationstillfälle. Utbildare Tina Reutersvärd förklarar vad en LUF är och Peter Wigert, generalsekreterare och jympaledare, låter sig filmas på sin senaste.

För 20 år sedan bytte Friskis&Svettis namn på kvalitetsuppföljningen. Programuppföljning blev ledaruppföljning. PUF blev LUF. Man skulle kunna tro att namnbytet speglade ett skifte i synsätt, att man nu fokuserade på ledaren i stället för programmet, men så var det inte, säger Tina Reutervärd.
– Uppföljningen har aldrig varit ämnad att detaljstudera själva träningsprogrammet. Koncentrationen ligger på ledarskapet.
 
Att leda på ett inspirerande sätt är utmaningen. Ändå kan ibland intresset för detaljer få ett för stort fokus. Hur man ska göra för att inte detaljsnacket ska dominera eller för att undvika känslan av kontroll, det försöker Tina lära ut till allt fler uppföljare.

The Queen of Luf

Tina Reuterswärd är Friskis&Svettis mest erfarna på LUF-området. Hon varit ledare i över 30 år, har ansvarat för LUF-utbildningen så länge den har funnits (ja, PUF:en, också) och utbildar de flesta av dagens lufare.
 
Kanske vet hon inte om det, men någon utnämnde henne nyligen till Friskis&Svettis Queen of LUF. Så vad är idén med ett kvalitetsarbete där man aldrig likt militärer pekar med hela handen?
– Uppföljningen är en del av Friskis&Svettis grundidé. För att förstå hur den funkar måste man inse att alla ledare och instruktörer tillsammans driver Friskis&Svettis. Utveckling pågår ständigt.

Friskis&Svettis utvecklingsmaskineri

Att Friskis&Svettis är en förening har en avgörande betydelse för hur utvecklingen går till.
– Utveckling uppstår när vi ideellt vill jobba för Friskis&Svettis idé och går utanför våra kompetensområden. Vi tar på oss ett träningsuppdrag, men framförallt ett ledaruppdrag som handlar om att inspirera andra och skapa energi. Man kan säga att det handlar om många glada amatörer med mycket lust, som ska bli proffsiga på att leda och instruera. Även om det finns ett träningsteam på Friskis&Svettis Riks är det samarbete och eget ansvar som gäller.

Konsten att hålla ihop

Riks Team Träning är ingen isolerad utvecklingsenhet utan arbetar tillsammans med utbildare och träningsansvariga i föreningarna. Tillsammans testar man nya tankar som presenteras för ledare och instruktörer som i sin tur har egna idéer och drivkrafter.
– När det funkar bra håller vi ihop det. Var och en tar sitt ansvar i en smältdegel av kunskaper, erfarenheter och kreativitet. På ledarträffar, vidareutbildningar och lufar stämmer vi av och diskuterar utvecklingsmöjligheter.

Hur vet man att omvandlingen från amatör till proffs verkligen sker?

– Till att börja med behövs rätt person. Sen behövs en bra skola och mycket träning. Skolan är vår egen utbildning som vi slipat på i 35 år och som vi fortsätter att utveckla. Efter utbildningen gäller det att få inspiration, mer utbildning, träningsmöjligheter och mycket uppbackning.

Långt innan första uppföljningen

På grundutbildningen ges alla en gemensam grund präglad av Friskis&Svettis idé om träning och ledarskap. Den ger behörighet till att gå vidare till utbildningar inom träningsformerna. Varje träningsform på Friskis&Svettis har sitt ett eget universum av värderingar, kunskaper och motiv.

Efter träningsformsutbildningen blir man licensierad. Man får feedback på att man leder ett pass på det sätt det är tänkt.

Årlig personlig avstämning

Uppföljningen är en personlig avstämning mellan minst fyra ögon. Lufarens viktigaste egenskap är att vara intresserad av andra människor och deras sätt att vara ledare i Friskis&Svettis.
– Egentligen kan vilken ledare eller instruktör som helst luf. Det handlar om att ha lust att stötta andra i deras ledarprocess och vilja lägga ytterligare engagemang på Friskis&Svettis.

Men det är inget lätt jobb. Innan man börjar som uppföljare går man en tvådagarsutbildning. Den handlar framför allt om syftet och hur man skapar förutsättningar för ett bra samtal.
 
Det gäller att hämta utvecklingslusten från ledaren och inte från sig själv som uppföljare. Dessutom är ledarkvaliteten svår att mäta. Motionärernas nöjdhet är en mätare. Friskis&Svettis Riks kriterier är en annan.

Hur kan en luf gå fel?

– Om förväntningarna på lufen inte är avstämda eller om det finns olika uppfattningar om syftet kan det gå snett. Att bli kontrollerad är inte kul. Sådana förväntningar skapar nervositet och olustkänslor. Det är ingen bra utgångspunkt för att behålla lusten att utvecklas. Man hamnar lät i försvarsställning, blir underdånig eller aggressiv. Jag tror alla varit med om det någon gång. Snarare pustar man ut och är glad att man överlevde.
– Risken finns förstås att några inte har förmågan eller hellre vill göra sin egen grej. Då kan det dra iväg, säger Tina.

Hur känner sig den uppföljde efter en lyckad lufning?

– Uppföljningen kan bidra till högre kvalitet genom att ledaren blir motiverad att anstränga sig ännu mer för att bli bättre på sitt uppdrag. Men uppföljningen är ingen kvalitetsmätning. Ledarens egen drivkraft och förmåga att använda uppföljningen avgör hur det blir.
– När det fungerat har jag fått bolla mina tankar och idéer på ett bra sätt och fått svar på funderingar. Jag har vågat fråga hur jag upplevs som ledare och hur mitt pass känns. Jag kan bättre formulera för mig själv vad jag skulle vilja jobba vidare med eller förändra. Jag känner lust att köra nästa pass.

Hur tror du att uppföljningen kommer att utvecklas framöver?

– Vi är världsbäst på att vara Friskis&Svettis. Hela verksamheten bygger på tron att starka idéer och värderingar kräver färre paragrafer och kontroller. Varje beståndsdel i verksamheten måste ha ett ”varför” inbyggt i sig. Det tror jag är vårt enda sätt att vara men vi behöver ändå hela tiden fundera på vad som är vårt bästa sätt att göra saker på.

YES både för ledarskap och pass

Tina beskriver ett bra pass som en YES-upplevelse, när drivkraft, engagemang, energi och kompetens är i perfekt balans.
– Bara lust funkar inte och bara kompetens funkar inte heller. Jag kan inte skilja på ledarskapet och själva passet. Det sitter ihop.


Här kan du se en film om när Friskis&Svettis generalsekreterare Peter Wigert blir lufad på sitt medeljympapass i Friskis&Svettis Lidingö.



Kurs peppar ungdomar till träning i Simrishamn 

Engagemanget inom satsningen Öka innanförskapet fortsätter att inspirera. Nu är det 23 lokala projekt som är igång eller har genomförts sedan starten. Ett av projekten, i Simrishamn, handlar om inspirera ungdomar från socioekonomiskt svaga områden till rörelse genom en kurs. Vi åkte dit för att kolla läget.

Läs mer ››
Yoga - man som står på huvudet

Både träning och möjlighet att motionera

Föreningarnas årsmöten närmar sig och styrelserna väntar på förslag från medlemmarna. Nästa gång du tränar, passa på att fråga när årsmötet äger rum och hur du gör för att motionera, alltså skriva förslag. Du behöver inte vända upp och ner på föreningen men ditt perspektiv är viktigt.

Läs mer »
Friskispodden

Nu är Friskispodden här!

Inspiration, tips och fördjupning. I Friskispodden bjuder vi på sköna samtal om träning i allmänhet och Friskis&Svettis i synnerhet. Vi berör träning från flera olika perspektiv, varje avsnitt har sin röst och vinkel. Från nördiga experter till helt vanliga medlemmar.

Läs mer ››

Tinas blogg

Fibo-mässan

Förra veckan var Magnus, Jossan och jag på Fibo-mässan i Tyskland. Det är världens största tränings/fitnessmässa. I år samlade den 150 000 besökare, 1 000 utställare från 50 länder, det är alltså ett extremt stort event. Helhetsupplevelsen är någon slags kombination av show-branschutveckling-produktinnovation och så klart sälj-sälj-sälj. Det är en mötesplats för tillverkare, återförsäljare och inköpare.

Precis som förra året  slås jag över att vi åker dit med bilden av "träning är roligt" och åker hem med bilden "träning är business". Det behöver ju inte vara någon motsättning i detta. Men som representant för en ideell idrottsförening är det lätt att känna sig som att man är på bortaplan i detta sammanhang. Fokus är på säljstrategier, omsättning och retention. Nästan inget snack om kultur, värderingar, budskap eller mjukvaran i träningen. Hur som helst känns det värdefullt att vara med, branschen växer och det är intressant att se vilka som tar täten. Över 56 miljoner européer är medlemmar i någon träningsklubb och antalet har ökat med 4,4 % från förra året. Den europeiska tränings/fitnessmarknaden är nu störst i världen, tom före USA.

Vad såg vi då mest av?

  • Mycket teknisk utveckling där det digitala givetvis är mest påtagligt. Att träna och mäta det du gör, eller att få vägledning via digitala stöd, finns nu i en mängd varianter. Utmaningen verkar handla om det pedagogiska, hur ska vi ta hand om, och använda, all data vi får in?
  • Varianter av varianter, finns det en uppsjö av på mässan. Inte så mycket helt nya grejer. Mer uppdateringar av befintliga. I år var det cardioutrustning, ffa löpband, som fanns i en mängd nya upplagor.
  • Mässan hade en ny del "Fibo med", tänkt att bli en mötesplats för gränslandet mellan sjuk- och friskvård. Ett spännande område förhoppningsvis växer ännu mer framöver. 

 

 

Emma Barry från Equinox (hon var tidigare på Les Mills) föreläste och pratade om att sälja upplevelser, skapa sociala utrymmen och interagera med medlemmarna. Känns ju väldigt spännande att tänka sig att länka ihop dessa idéer med tankarna kring "Fibo med" så att "träningen/handväskan" blir tillgänglig för många.
Läs hela inlägget ››

Pinsamt stel

Att känna sig stel är ingen bra känsla. När det stretar till i baklåren och ryggen när man ska knyta skorna eller att det liksom kränger till i nacke och axlar när man tar av sig tröjan, det är ingen bra feeling. Det gör ju att man nästa gång det är dags för skorna så lägger man upp foten på någon förhöjning och fiffigt kommer undan stret:et.

Att vara stel är liksom lite skämmigt. Det är som att det på något vis är dåligt och självförvållat. Typ är man stel är man slarvig, har man inte gjort läxan (stretchat). Är man rörlig är man duktig och beundransvärd. Nu raljerar jag, så klart. Men jag tror många känner igen sig i känslan.

Grejen är att de flesta av oss känner av stelhet. Och att vi blir stelare med åldern. Det kan också vara när vi tränar för mycket, för lite eller har haft en skada. Med en stel känsla tror jag att vi blir mindre motiverade till att röra på oss. För att det är obekvämt.

Här är det lätt att komma in i en sämre cirkel; stel-rör sig mindre i dessa rörelseriktningar-blir ännu stelare. För kroppen anpassar sig ju till det vi gör. Rör vi oss inte i en viss riktning så minskar den funktionen. Vill vi underhålla, eller utveckla, våra rörelseomfång så behöver vi bjussa kroppen på dessa rörelser.

Här finns potential. Kör vi rörlighetsträning så finns det massa sköna rörelsekänslor att frigöra, både när man tränar och när man sen ska sätta på sig skorna. Rörlighetsträning kan göras på massa olika sätt, t ex stretching, moment i yogan, flex, andra former av dynamisk rörlighetsträning, att man tar ut stora rörelsemönster när man styrketränar osv.

Nu är vi igång och producerar höstsäsongens konceptpass till Flex, IntervallFlex och Flex soft. Vill inte avslöja för mycket, men det kommer lösa upp all världens pinsamma stelheter.

 

 

  

Liten tjuvkik in på Anna Fellström och Marie Löfgren i flexproduktionen.

 

Läs hela inlägget ››

Osköna vilodagar

Att vila är extremt viktigt, det blir allt mer uppenbart för många av oss. Lugn i kropp och själ behövs. Det är då uppbyggnad sker och upplevelser får falla på plats. Missar vi det blir det nedbrytning, slitage och skador istället. T ex inom fotbollen har man sett att om matcherna ligger för tätt är det tydligt att skadefrekvensen ökar. Så är det säkert för oss vanliga också, anstränger vi oss rejält behövs en stor dos återhämtning. Och det kan gälla alla områden vi anstränger oss inom; jobb, relationer, träning osv. 

Men det är ju inte alltid man får till det där så där bra och klokt som det låter. Jag tar mig själv och träningen som exempel. Vanligen så tränar jag varierat. Det blir gruppträningspass med rörlighet, styrka och stabilitet, någon kompletterande styrka i gymmet och en del löpning. Jag kör inte så hårt men eftersom jag jobbar med träning så blir det pass många dagar i veckan, i olika former. Som princip har jag alltid haft att 1-2 dagar/vecka ska vara riktiga vilodagar utan träning. Och så har jag nog alltid gjort. Det har varit i en idé om att få återhämtning och att inte bygga in träning för strikt i livsstilen. Jag vill vara skön i mitt förhållningssätt till träning.

Och det känns det som jag är. Grejen är att vilodagarna inte är lika sköna. Träningsdagarna är jag i mycket bättre känsla; piggare, gladare och lugnare. Vilodagarna är jag i det motsatta; tröttare, långsammare och lite småirriterad. Kanske är det en del av att vara i viloläge? Jag kanske får köpa läget, det är ju ingen stor grej. Och jag vill ju inte hålla på och träna varje dag. En målsättning nu under våren är att hitta formerna för riktigt sköna vilodagar. Förr sa vi i Friskis&Svettis att soffan var vår största konkurrent. Känner mig beredd att omvärdera det där. Till hösten är målet att blivit en lagom skön soffpotatis.

 

Läs hela inlägget ››

Duktig som tränar

Ganska ofta när det är träningssnack förekommer sägningen "vad duktiga vi har varit som tränat". Det där berör mig, på något sätt.

Jag tror att det handlar om en reaktion på att jag verkligen inte tycker att man är dålig om man inte tränar och att det inte vara någon skuldkänsla kopplat till det. Plus att jag tycker man inte ska träna av plikt för att vara duktig. Typ bocka av på listan "nu har jag gjort det man ska, jag har tränat, det är att vara duktig". För mig tar skuld & plikt bort passionen med träning.

Men jag fattar att man inte alltid menar så. Man kan säga att man varit duktig med en betydelse av typ "nu har jag gjort något riktigt bra, jag känner mig jäkligt glad och nöjd". Och då tycker jag att det är en annan grej. Och då blir något jag tror himla starkt på. Träning med positiva drivkrafter. Strunt samma om man är duktig eller inte, bara man mår bra av den träning man gör.

  

 

 

Läs hela inlägget ››

En spikmatta måste ingå

Sportlovstider! Och vad är egentligen det bästa med sportlovet? Kanske att vara ute, få frisk luft i lungorna, ljus in i hjärnan och massa härlig blodcirkulation i hela den sportiga kroppen? Jaaa, kanske. Men jag tycker nog det är bäst att få komma in i värmen, dricka choklad och äta kanelbullar. Att slappa en stund. Det är som allra bäst när sportlovet övergår i ett slapplov.

Kanske är det grejen? Att vi fysiologiskt och kemiskt drivs till att bli så himla nöjda när något jobbigt är över. En slags överlevnadsglädje. Ren och skär lycka över att slippa en pina. Pinan behöver ju inte vara fruktansvärd för att den här effekten ska uppstå. Men ett visst mått av obehag behövs. Jobbigt, smärta, kyla... Något som vi vill komma ifrån.

När vi jobbar med träningsutveckling så säger vi ibland att "en spikmatta måste alltid ingå". Det är nog inte sant egentligen, vi kan säkerligen njuta av saker fullt ut ändå. Men kanske är det så, som en del trendspanare säger, att vi idag börjar bli lite trötta på att den sömlösa tillvaron, där vi har det lite för lätt så att vi faktiskt längtar efter att uppleva saker "på riktigt". Och att det då behövs ett hinderbanelopp eller utförsåkning i  trånga pjäxor med svinkall vind i ansiktet. Kanske väcker det igång våra sinnen så att vi blir mer öppna för att sen njuta?

 

Läs hela inlägget ››

Wabi-sabi

Wabi-sabi, "de små skavankernas charm" är väl det japanska synsättet för estetik där skönheten uppstår i det lite ofullständiga (och ibland bristfälliga).

Kom på häromdagen att det ju är precis så jag tycker rörelser är, när de är som mest spännande. Läste på om wabi-sabi och såg att det utmärkande är asymmetri, skrovlighet, enkelhet och uppskattning av det helt naturliga. 

Det är ju precis så vi ska tänka när vi använder våra kroppar. De är som bäst och vackrast när rörelserna blir lite ofullständiga, lite skeva, lite skrovliga - det är där den äkta feelingen finns!

Försökte tänka så igår när jag körde intervaller på löpbanden. Gick sådär. Fick ont i  framfoten (gammal skada som gör sig påmind ibland, grymt retsamt). "De små skavankernas charm"... bullshit..!

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram