Rolig rörelse varje dag med Röris och Mini-Röris

 

Röris och Mini-Röris har tagits fram för att hjälpa vuxna att få in rörelse som en naturlig och lättillgänglig del av barns vardag.

Röris i skolan

För att fysisk aktivitet ska vara en naturlig del av vardagen behövs lustfyllda och lättillgängliga lösningar. Både för barnen och de vuxna som ska leda och inspirera.

Friskis&Svettis har sedan 2003 utbildat lärare, fritidspersonal eller annan skolpersonal (årskursF-3) i rörelseverktyget Röris, i dag en 10-årig succé. Barnen tycker att det är kul och bra vilket lärarna bekräftar. Både lärarna själva och barnen blir piggare. Det är roligt att göra Röris tillsammans.

I dag har över 25 000 lågstadielärare och fritidspedagoger blivit rörelseinspiratörer genom någon av de drygt 100 Friskis&Svettis–föreningar som är med och sprider Röris i Sverige och Norge. Under 2010 hade Röris premiär även i Finland.

Läs mer om Röris ››

Röris 6

Mini-Röris i förskolan och hemma

För att möta efterfrågan på rörelseverktyg även för de yngre barnen mellan 3- 6 år utvecklade vi 2006 Mini-Röris. Programmet bygger på Friskis&Svettis Familjejympa och är anpassat för att fungera på förskolan eller i vardagsrummet hemma.

Mini-Röris är enkelt att använda för föräldrar eller andra vuxna tillsammans med sina barn hemma. Ingen utbildning krävs. Det är bara att köpa Mini-Röris på Friskis&Svettis eller i Butiken på hemsidan.

För att inspirera i förskolan finns möjlighet för Friskis&Svettis-föreningar att arrangera inspirationsdagar för pedagoger. Då lär man sig Mini-Röris i samma anda som Röris.

Läs mer om Mini-Röris ››

Mini-Röris 5

Tinas blogg

Längtan

En känsla som jag tycker är spännande är längtan. I längtan ligger liksom förväntan, spänning och energi. När jag träffar personer som vill börja träna men är lite osäkra på hur, när och med vad dom ska börja - då brukar jag fråga vad dom längtar efter när det gäller träning. Ofta handlar längtan om effekterna av träning, typ "jag längtar efter att känna mig stark och vältränad". Och det kan ju funka som drivkraft, att man har en målsättning man längtar efter att uppnå.

Jag tror också att det kan vara otroligt effektfullt att fundera på vilken känslan man längtar efter i just själva träningsstunden. Hur man vill att det ska kännas när man tränar. T ex  farten i cyklingen, den kontemplativa känslan i yogan, andra andningen i löpningen eller kanske känslan av egentid när man smyger runt på gymmet.

Det kan vara så många olika dimensioner på upplevelsen. Och ska man gilla en grej, ja då behövs det ett par starka positiva feelingar som är kopplade till den. Annars kommer den på tråklistan, saker som man måste göra. Dom finns ju också. Men så behöver det inte vara med träning. Det gäller bara att hitta sin typ av träning. Den som man längtar till.

Läs hela inlägget ››

Att få vara med

En av dom grejerna som jag tycker är allra finast med Friskis&Svettis det är att man får vara med. Man får vara med och göra sånt som kanske inte annars skulle vara en del av ens livsstil. T ex man kan få gå på ett danspass och känna sig som att man är med i So You Think You Can Dance - fast man inte tror man kan dansa men skulle vilja kunna. Man kan boxa sig vild och snäll på ett boxpass (så man behöver bli medlem i en figthing club, om man inte vill). Man kan gå på ett jympapass och träna stenhårt eller slappa sig genom det hela. Allt är okej. Man får ta del av det man vill och man får göra det på sitt eget sätt. Det är himla bra.

Likaså kan många få vara med och vara ledare/tränare. Vi har bra utbildningar och träningen är skapad så att den ska vara tillgänglig att leda för många. Så klart behöver man vara ambitiös. Det är inte en simpel uppgift, men grejen är att det ska kul och inspirerande. Varje år utbildas typ 700-800 nya ledare. Totalt är vi ungefär 8 000, med olika erfarenhet, personligheter och livsstilar - det är en stor del av charmen med vårt ledar/tränargäng. Många i årets rookieteam har gått utbildningar nu under våren och sommaren. Resten av sommaren övar och förbereder dom sig samt genomgår en licensiering (motsvarande en uppkörning). Sen är dom redo att bjussa oss på massa härlig träning. 

Friskis&Svettis är träning för folket, av folket. Det är starkt.

 

Läs hela inlägget ››

Följa ett träningsprogram eller spontanköra?

Alltså jäklar vad många träningsprogram det blivit genom åren. Många rehab, toppa formen, nå målet, hitta-tillbaka-till-känslan, spräng gränsen och ännu fler kom-igång. Jag är nog lite av en träningsprogramsnörd. Tycker det är spännande med programsammansättning, progression och utvädering/anpassning. Intressant nog har jag nästan aldrig (kanske faktiskt aldrig) gjort ett program till mig själv. Det har varit till patienter, kunder, träningsgrupper, lag och individuella idrottare - och kompisar. Men inte till mig själv.

För några år sedan skulle jag springa ett lopp. Och med vetskapen att ett program, nästan oavsett vilken typ av upplägg man väljer, oftast ger bättre utveckling än om man bara kör träning lite random, så bestämde jag mig för att följa ett program. Köpte en träningsklocka och drog igång med full energi. Och ledsnade efter typ två veckor. Programmet var faktiskt jättebra. Och klockan vad dyr. Så det var inte dessa grejer det hängde på. Det var på mig. Jag blev stressad, att köra efter ett program blev liksom en kravgrej. Det fanns en förväntan däri. Och då också ett utrymme för att känna sig misslyckad. Klockan gav också svart på vitt. 5 km på 31 min. Programmet sa 28.30. Alltså, egentligen spelade det ju ingen roll. Men jag kunde inte rikigt förhålla mig till det där. Innan jag började programmet hade alla löppass känts lyckade.

Nu sommar kör jag ett nytt program. Och har en annan klocka. Och nu gillar jag det. Känns inte pressande trots att det var ett tokjobbigt intervallpass redan vecka 1 (som jag fuskade på och ändå kände mig nöjd efteråt). Jag vet inte vad skillnaden är. Kanske att det är träningen i programmet som inspirerar mig. Inte prestationen i att lyckas nå målet med passen.

Pratade med en fystränare inom idrotten häromdagen. Vi snackade om "sommarlovsprogram", dvs hemträning som idrottare får att köra under sommaruppehållet. Hans åsikt var att "sådana program förstör känslan för fysträning" "nästan ingen gör dom, istället har man bara dåligt samvete för att man inte kör det tränaren sagt att man ska göra", "bättre att ungdomarna har träningsledigt, blir dom sugna på att träna så är det bäst att dom hittar på själva vad dom ska köra", "spelare som blir kreativa på sommaren blir också mer kreativa på planen när säsongen drar igång".

Intressant. Det ligger nog rätt mycket i hans synpunkter. Och likväl kan det säkert vara helrätt med ett sommarlovsprogram i vissa lägen. Beror nog på person och situation. Blir man peppad eller pressad? Kanske är det så att programmet/träningen i sig behöver kännas intressant och inspirerande, inte kravfyllt, för att det ska bli framgångsrikt? Ibland kan det vara mer rätt att bara spontanköra träning. Sådana pass brukar alltid kännas lyckade - och det är ju en himla bra känsla.

Läs hela inlägget ››

Tränare, coach eller missionär

”As young coaches we think we´re coaching a sport. As experienced coaches we realise we´re coaching people.”

Tänkvärt! Jag känner igen mig i det där, både som tränare inom idrotten och i Friskis&Svettis. För mig är ÖVNINGEN ofta i fokus. Tekniken, hur man ska göra och vad syftet är. Det är så intressant att jag ibland nästan glömmer att det är INDIVIDEN eller GRUPPEN som ju är huvudperson i dramat. Jag kör liksom på med teknikinstruktioner för fullt och tappar i samspelet.

Det här är ett spännande utvecklingsområde för mig och jag har funderat en hel del på det de senaste åren. Hur kan jag bli bättre på att guida och coacha? För några veckor sedan satt jag och diskuterade detta med en vän, jag berättade inlevelsefullt om hur fantastiskt det är att ”bidra till människors personliga utveckling via träning”. Min vän verkade hålla med men satt lite tyst och eftertänksam. Efter en stund kom reflektionen:

”Jag är så himla trött på alla träningsmissionärer. Överallt på facebook, instagram och i bloggar så översvämmar det av sanningar om träning, livsstil, paleokost och massa mantran. Hur många experter finns det egentligen? Och varför känner så många att de måste sända ut sin sanning, att försöka frälsa världen? Det känns inte som inspiration, det är ett slags missionerande, där man sätter sig själv på en hög pidestal och andra i ett följar-läge. Jag gillar inte det, jag blir liksom träningsateist fast jag gillar träning.”

Shit, vad träffsäkert! Jag har också känt av det hon beskrev men inte lyckats formulera det. Det är verkligen en balansgång att vara tränare. Att mötas i träning, med respekt. Inte fyllas upp och svämma över med sina egna budskap och sin egen sanning.

Jag ska fundera vidare på gränslinjen mellan att inspirera och att missionera. Det kanske inte är fel att missionera. Men om jag gör det så vill jag få med ett bra perspektiv och en avslappnad feeling. Träningen är allas, inte tränarens. Alla är sin egen träningsgud.

 

 

I missionerar-tagen?

Läs hela inlägget ››

Den bästa träningen är den som (INTE) blir av

Ibland älskar jag klyschor. Dom är liksom skönt riskfria på något sätt. Och oftast ligger det väl någonting riktigt bra bakom sägningen. Det går ju inte att säga emot att man ska fånga dagen. (Även om man har en skitdag.)

Så är det ju med modeord också, dom kommer in på en bra grund, helt träffsäkert. Första gången man hör "jacka i", "transparens", "hygienfaktor" och att någon "äger en fråga" känns det spännande och fräscht (tom lite osäkert spännande kanske när man undrar om hygienfaktor har med deodorant eller medarbetarsamtal att göra).

Men sedan händer något snabbt för mig, jag ledsnar och blir nästan anti till orden och sägningarna. Dom tappar liksom sin nerv, sin innebörd. Vem blir egentligen berörd av att höra en klyscha? Egentligen kanske det inte är syftet med klyschor och modeord, dom är kanske mer socialt samspel och småsnack som fyller ut i väntan på semestern?

Ett annat sätt att använda klyschor och modeord är ju att felplacera, felsäga och säga tvärtom. Då kan det bli både roligare och mer kreativt.

"Jacka i" blir "jacka ur". "Transparens" kan komma i sammanhanget "transpirera" istället. "Äga frågor" kanske blir mer spännande på möte  om vi istället "säljer frågor"? Hygienfrågor... ja, det kanske vi släpper?

Och när det gäller "Den bästa träningen är den som blir av" (vilket säkert är sant och som jag också säger, och har sagt, massa gånger) så tänker jag nu att i den stressade tid som är så tror jag att ett inställt träningspass kan vara något av det bästa. Att inte hetsa iväg för att klämma in en träning utan istället välja en aw, en slappning i soffan framför fotbollen, en stund i parken.

Att känna att det inte finns några måsten, krav och hets med träning tror jag är grymt viktigt för att vi ska må bra. Inga klyschor, eller modeord som styr. Bara skön inspiration. För att man gillar det. Träning är bra när den blir av. Och ibland är det lika bra när den inte blir av. 

 

Läs hela inlägget ››

Den ljusnande framtid är vår

Studenttider på många håll nu. Jag rycks lätt med i studentkänslan, blir liksom lite tagen av den. Tycker det ser så härligt ut med dom tokglada, spralliga och förväntansfulla "primörerna". Det är något speciellt med den där purfärska känslan av frihet, att massa möjligheter ligger framför fötterna.

Den känslan tycker jag vi borde gå in i oftare. Satsa på att den ljusnande framtid är vår. Så klart kan det vara hinder och utmaningar på vägen. Men när det gäller träning så är det nästan alltid så att vi har massa möjligheter framför oss. Både när vi är primörer och mer mogna.

Fler och fler äldre (mogna) tränar och utvecklas i sin kapcitet, på många sätt. Hos Friskis märker vi det verkligen och vi är igång med nya arbetssätt för att kunna skapa ännu mer träning för äldre. Även fler kollegor i träningsbranschen satsar också på den äldre målgruppen på nya sätt. Det är superbra, vi är många som vill vara purfärska, spralliga och förväntansfulla länge - och mycket. Och grejen med träning är att den kan vara en stor del att fixa dom förutsättningarna.

Här en bild från New York, tagen för ett par veckor sedan. Gymmet Crunch i en kärleksfull kampanj.

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram