Hur Röris och Mini-Röris kom till

Blir någon överraskad av att Friskis&Svettis producerar rörelseprogram för barn i skolan och förskolan? Knappast. Röris och Mini-Röris ligger helt i linje med människors förväntningar på Friskis&Svettis. Det är enkelt att vara med. 

Större ambitioner

Larmrapporter om feta barn, sockerberoende, stillasittande och allmänt ohälsosamt leverne bland våra yngsta gör att man riskerar att snubbla iväg på upptrampade stigar: VI MÅSTE GÖRA NÅGOT! Vi måste TVINGA in fler fysiska aktiviteter i de ungas vardag.

Röris och Mini-Röris skulle kunna ses som ett resultat av den rörelspaniken, men riktigt så enkelt är det inte.

Bakom det till synes enkla finns en hel del finurliga (tycker i alla fall vi) tankar om varför vi gör detta. Det handlar om mer långtgående ambitioner än att lugna ner en lite för energisk klass och pigga upp en trött. 

Minst tre “därför”

Programmen erbjuder AKTIVITET NU, men eftersom vår syn på motion och rörelse handlar mer om lust än om måsten, så är Röris och Mini-Röris också något annat och större, förhoppningsvis början på en aktiv livsstil.

Friskis&Svettis drivkrafter till att producera Röris och Mini-Röris är minst tre till antalet:

1. Nuet i klassrummet (den kortsiktiga anledningen)

Barn får spring i benen och behöver få utlopp för sin energi. Eller så behöver de piggas upp (för barn kan bli trötta också, precis som vuxna). I båda fallen jobbar barnen bättre och mer koncentrerat efter en rörelsepaus. En lekfull rörelsepaus ger även oss vuxna en chans att ta lära av barnen och återupptäcka rörelsebehovet hos oss själva.

2. Röris och Mini-Röris är egentligen för vuxna (den långsiktiga anledningen)

Friskis&Svettis träningsfilosofi grundar sig på vetskapen att människan är byggd för rörelse och mår bra när hon rör sig.

Av detta har vi dragit slutsatsen att det måste vara lustfyllt att röra sig. Endast då förmår vi människor hålla fast vid den goda vanan att regelbundet röra på oss. Det handlar alltså inte om att i första hand plocka bort dåliga vanor, utan om att lägga till en god vana.

Levnadsmönstren formas i tidig ålder och barn gör som bekant inte som vi säger, utan som vi gör. Här måste vi vuxna vara förebilder. Inte snacka, utan göra.

Alltså erbjuder Röris och Mini-Röris, genom att programmen genomförs TILLSAMMANS, möjligheter för vuxna att vara förebilder.

3. Gemenskapen blir större (kanske den viktigaste anledningen)

Precis som alla träningsformer har Röris och Mini-Röris effekter på kroppen. Skelettet blir starkare, syreupptagningsförmågan ökar, kolesterolvärdet sänks och överflödigt fett försvinner. Det är sådant vi kan mäta.

Men ändå. Vi tror att de viktigaste resultaten är av en helt annan sort och inte alls lika synliga, sådant som har med humöret att göra till exempel, och självkänslan, glädjen och kreativiteten.

I den magisteruppsats som Susannne Wolmesjö skrivit om Röris berättar flera av lärarna att det blir roligare att vara i klassrummet, både för elever och lärare. Känslan av gemenskap och av att höra till, blir starkare med Röris..

Flera pedagoger ser också hur koordinationsförmågan är kopplad till inlärningsförmågan.

Allt det här är svårare att lyfta fram som “bevismaterial” för att rörelse i skolan och förskolan har andra, viktigare och mer hållbara effekter än bättre fysik, men det är på detta Friskis&Svettis hela träningsfilosofi bygger: lusten styr våra vanor, alltså måste det vara kul att röra på sig.

MIni-Röris 4
Mini-Röris 4
Röris 6

Tinas blogg

Energipiller

I måndags var jag och kollegan Max iväg till Karlstad för att filma inspirationsmaterial till de ledare som kör danspass i Friskis&Svettis. En alldeles fantastisk kvartett av fyra dansledare i Karlstadföreningen har satt samman ett Dans fusion med mycket lekfullhet, kontraster och känsla. Bara att stå och titta på passet, som vi gjorde när vi filmade, kändes som ett energipiller! Behövs ingen sol i Karlstad längre, det här gänget lyser upp hela Värmland!

 

Eva, Anna och Jessica. Med i teamet är också Emil som inte syns inte i bild.

Läs hela inlägget ››

Sluta gnäll

I vanliga fall gillar jag när folk tycker. Hellre att man engagerar sig och tycker till än att det blir tyst och ingen bryr sig.

Men ibland blir tyckandet istället ett gnäll. Känns som det kommer som i en kanal för att lätta på lite obehag, frustration och rastlöshet. Får man gnälla en stund så lättar det lite, det känns lite bättre. Samtidig finns baksidan att då har nån stackare, plus man själv, fått lyssna till, och känna på, en del skräp.

Idag tänkte jag på att det faktiskt är stor skillnad på engagerat tyckande och gnäll. Tyckandet kan så ofta smitta av sig i  inspiration och energi. Gnället... Nä, det gör verkligen inte världen bättre. Inte heller den egna, inre känslan på sikt. Bara kort lättnad, man har fått frigöra sig lite (kan behövas ibland).

Har ett förslag: Behöver du gnälla - stick och träna istället! Extremt bra metod för att rensa ut irritation och istället ladda in bra pepp i kropp och själ. Sluta gnäll, träna å bli snäll =)

Läs hela inlägget ››

Träning som medicin

Härom veckan var jag på en heldagskonferens på GIH med temat "Fysisk aktivitet som behandling och prevention av olika sjukdomar". Arrangör var Svensk förening för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin.

Under dagen fick vi lyssna till välmeriterade föreläsare och forskare som radade upp statistik på hur potent träning är som friskfaktor. Tror vi alla som var där tänkte oss riva av ett extra träningspass närmaste dagarna efter, i ren respekt för alla tunga fakta. Kroppen vill vara i rörelse, annars tappar den i kapacitet och motståndskraft, det var alla eniga om. Vi fick exempel från olika sjukdomsgrupper, t ex vid mild till måttlig depression där effekten av träning är lika bra som KBT (kognitiv beteende terapi) och antidepressiva läkemedel. Likaså är träning/fysisk aktivitet en viktig del i behandlingen vid bland annat stress, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, rygg- och nackbesvär.

Mmmm. Det här är ju väldigt intressant. Och också en utmaning. För det är ju en sak att vi vet hur förträfflig träningen är som medicin. Men det är en annan grej hur vi lyckas med träningen, när vi är i vardagen utanför engagerande forskningsprojekt. Var går gränsen mellan sjukvårdens uppdrag och vad vi i Friskis&Svettis kan göra? Hur inspirerar vi en  person med depression på bästa sätt? Och kan/ska vi vara ett träningsalternativ för den som haft en hjärtinfarkt? Många tankar flaxade runt i huvudet den här fredagen, det känns ju väldigt spännande om fler sjuka skulle kunna träna i "friska miljöer". Vad skulle behövas för att det skulle kunna bli riktigt bra?

Kände mig helt stressad i alla dessa tankar när jag svischade hem. La mig på soffan och slappade. Två timmar senare var jag fortfarande stressad. Lever inte som jag lär, skulle väl ha sprungit en sväng istället. Fick insikten om att den pegagogiska utmaningen är riktigt stor.

 

Läs hela inlägget ››

Turnéstopp i Örnsköldsvik

Friskistouren brummade vidare i helgen med stopp i Kristianstad och Örnsköldsvik. Två lyckade eventdagar med massor tränande energiknippen och fantastiska funktionärsgäng som roddade hela härligheten. Här några bilder från Ö-vik.

Läs hela inlägget ››

Friskistouren i Norrköping

En heldag med träning på temat kreativitet, lekfullhet & hållbarhet. Massa härligt friskisfolk och en å annan gäst. Proffsigt värdskap från norrköpingsföreningen. Kan det bli bättre en ruggig lördag i oktober? Jag tolkade temat på eget sätt. Drog ihop en programpunkt med temat återhämtning. Vi låg under filtar, såg på film, åt popcorn och avslutade med en sovstund. Extremt välbehövligt. Och lite komiskt. 200 snarkande människor i en träningshall. I helgen är det turnéstopp i Örnsköldsvik och Kristianstad. I november snarkar vi  (och gör allt annat träningsgottigt) i Borås.

 

 

Läs hela inlägget ››

Existentiell träning

Det är så himla häftigt när en upplevelse blir till någonting större än summan av de ingående delarna. När det händer i träningssammanhang blir det liksom extra magiskt. När övningarna, kroppen, själen, svetten och hela alltet fyller på varandra i en helhet, det är då träningen blir existentiell. Då spelar tekniken, upplägget, stylen på löpartightsen eller något sådant inte någon som helst roll. Man är stark, oslagbar och ... lycklig.

Härom dagen stod jag och tittade på ett gruppträningspass och såg några deltagare som verkligen var i den där känslan. Jäklar, alltså! Dom klev flög över stepbrädorna, jobbade högt och lågt, tog ut rörelserna med full kraft. Kändes som dom kunde ha lyst upp hela höstmörka Kungsholmen med sin energi.

Så häftigt att se. Samtidigt blev jag lite avundsjuk. Själv hade jag suttit stilla i två dagar på konferens. Stel och trött. Att fara runt så där kändes väldigt långt från min egen status. Det kändes närmare till hands att dra nåt gammalt över sig. Eller i alla fall en skön filt.

Men dagen efter fick jag också uppleva det. På tredje dagen av konferens tog Nina och Annika ut oss på en "Flexiwalk", en skön power-prommis i krispig luft varvat med stopp för flex-rörelser. Massor med ny luft i lungorna och öppnaden, utsträckande rörelser - sådana som inspirerar våra sinnen att komma i exictensiell feeling. Jäklar, alltså!

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram