Jympa

Vill du komma igång? Gillar du att träna till musik? Vill du träna varierat och bli utmanad på din nivå?

Jympa är Friskis&Svettis första och största träningsform och finns i flera nivåer och inriktningar. Den är föregångare till många andra träningskoncept för styrka, kondition och rörlighet i kombination. Jympan har en fri och tillåtande karaktär och passar dig som vill träna med musik som kraftkälla.

Musiken laddar varje rörelse med särskild känsla och kraft. Ledaren inspirerar dig och gruppens energi hjälper dig att orka på bästa sätt. Rörelserna är funktionella, tydliga och växlar från kraftfulla och spänstiga till mjuka och lätta. Upplev tryck och tempo likaväl som flyt och smidighet. Jympan är en skön genomkörare för hela
kroppen som ger energi.

Jympa

Passvarianter

  • Jympa vår klassiska gruppträning finns på bas, medel och intensivnivå

    Jympa är Friskis&Svettis klassiker. Den är varierad, funktionell och enkel att hänga med i. Jympa är allroundträning i suverän form. På en timme får du träna allt: styrka, kondition och rörlighet. Träningskänslan och lusten att röra sig föds ur musiken. Alla pass har olika personlighet, eftersom ledaren väljer sin musik själv. Jympan finns på bas, medel och intensiv nivå, alla med samma träningsupplägg. Ett brett utbud av jympavarianter kompletterar klassikern, som t ex Jympa soft, Jympa senior Jympa puls. Se mer under träningen a-ö.

    Jympa bas – från grunden utan hopp

    Bas är en skonsam jympa som bygger upp styrka, kondition och rörlighet från grunden. Bas är hoppfri, men innehåller lite jogging och andra steg som lättar från golvet.

    Jympa medel - högre tempo och hopp

    Medel passar dig som är van att träna och vill ha mer krävande styrke- och konditionsövningar. Medel har tuffare tempo. Tyngre övningar varvas med lättare och hopp varvas med hoppfria steg.

    Jympa intensiv – högt tempo och tunga belastningar

    Intensiv är hård träning för dig som redan är vältränad och tycker om att träna med hög belastning. Styrketräningen innehåller riktigt tunga och krävande övningar. Under konditionsavsnitten jobbas pulsen snabbt upp på hög nivå.

    Jympa intensiv 35 - vår mest utmanande Jympa i kortformat 

    Jympa intensiv är ett tufft pass för dig som tycker om att träna med hög belastning. Fullt tillräckligt för många och en liten munsbit för somliga. Under konditionsavsnitten jobbas pulsen snabbt upp på hög nivå och under styrketräningen blir det riktigt krävande övningar. 

    Tips: För bästa effekt och säker träning, välj en nivå där du har marginaler. Då kan du göra övningarna fullt ut, hänga med i alla moment och orka ha kul.

  • Jympa puls jympa med mer utrymme för kondition
    Puls är ett jympapass för dig som är van att jympa, gillar tempo och inspireras av rörelseutmaningar. I Jympa puls följer vi musikens driv med roliga steg, ös och pulshöjande övningar i ett längre konditionsavsnitt.

    Pulsjympa finns på både bas- och medelnivå. Jympa på basnivå är hoppfri, har mindre belastning på enskilda övningar och tempot är något lugnare.
  • Jympa Replay 78-98 - Limited editionen jympahyllning till musiken

    I Replay 78-98 möter musiken från 70-, 80-, och 90-talets jympapass 2016-års rörelseuttryck och träningskänsla. Originalmusik blandas med remixade låtar som får en andra chans i ett svettigt pass med partyfeeling. Replay 78-98 är ett Limited edition-pass där vi hyllar klassiska kultlåtar. Träningen får du på köpet. 

  • Jympa soft tar hänsyn, bygger upp och utmanar
    Jympa soft är en jympa som tar extra hänsyn till muskler och leder. Här kan du bygga upp styrka, kondition, stabilitet och rörlighet med säkra rygganpassade övningar till inspirerande musik.

    Soft är en skonsam och utvald Jympa som det kan svänga ordentligt om. Övningar är enkla, både att förstå och utföra. Musiken är varierad och lätt att träna till. Det finns gott om tid att hinna med rörelserna. Passet innehåller inga hopp eller tunga övningar.
    Jympa soft startar med en mjuk uppvärmning. Därefter tränar du styrka för hela kroppen. Sedan följer kondition. Passet avslutas med nedvarvning, rörlighetsträning och skön avslappning.

    Intensitet och belastningar ligger lägre än Jympa bas.

    Mer om soft-träning, se nedan i listan under S.
  • Jympa special softare Jympa med stolen som redskap

    Jympa special är en variant av Jympa soft där vi använder en stol som redskap. Varierad musik ger energi och känslan, allsidig träning får du på köpet. I passet används stolen aktivt dels för att möjliggöra rörelser men också som stöd för den som behöver i stående positioner. Vissa delar gör du även sittande som t ex. styrka och rörlighet/avspänning/vila.

    Passet passat i första hand dig som är äldre men passar också t. ex knä- eller höftopererade personer eller om dig som har en nedsatt balansförmåga. Precis som inom all Jympa ska det gå lätt att ta i mer eller mindre och göra passet till sitt eget.

     

     

  • Jympa station jympa med styrketräning i stationer
    Station är jympa för dig som gillar enkel och styrkeinriktad träning. Med träning i stationer blir passet peppande och omväxlande. Passet inleds och avslutas med en skön uppvärmning respektive ett svettigt konditionsavsnitt som du känner du igen från vår klassiska jympa. Mittdelen däremot har annan karaktär. Där delar vi upp oss och tränar styrka i stationer, ibland med redskap som brädor, hantlar, eller gummiband. Vi kör fyra stationer i fem varv och jobbar ungefär en minut per station.

    Även om Station är vår mest styrkeinriktade jympa så får du fortfarande allsidig träning av styrka, kondition och rörlighet. Passet är 70-80 minuter och kan finnas på flera nivåer. Jympa station på basnivå är hoppfri, har mindre belastning på enskilda övningar och tempot är något lugnare.

Tinas blogg

Jaget och laget på Träningskonferenserna

Att vara en del i en magnifik helhet är stort. I Friskis&Svettis finns 159 föreningar (eller nu är det väl 160 - grattis Sandviken som godkändes förra veckan!). Alla har mycket gemensamt men också en hel del olikheter. Tillsammans är vi en kokande, mustig gryta. Uppdelat är vi... en. Alltså enskilda individer, massa olika härliga jag.

De senaste två fredagarna har vi haft Träningskonferenser. Idén med dessa är att samla tränings- och utbildningsansvariga från olika föreningar och tillsammans planera inför nästa år. Det har handlat mycket om övergripande strategier, vi har bedömt olika omvärldstrender - hur relevanta dessa är för oss och hur pass bra vi är på att leva upp till dem. Vi har definierat prioriterade utvecklingsområden och funderat kring aktivitetslistan för 2017. OCH vi har också tränat. Så klart.

Sådana här dagar blir det snabba skiftningar i tankarna. Från det övergripande helikopterperspektivet, typ "var är världen på väg?" till det mer jordnära "undra om det här passet kommer bli bra i vår förening på tisdagkvällar". Från "är det här något för Friskis&Svettis?" till "gillar jag det här?".

En utmaning när man är många härliga individer är att kunna välja väg tillsammans. De flesta tycker nog att om man är med i någonting stort så är det naturligt att behöva kompromissa. Ibland får man vika ned jaget för laget. Samtidigt känns det inte bra om vi blir så konseusfanatiska så att den väg vi väljer blir så kompromissad så att den till slut inte taggar någon.

Det kändes som vi hade bra diskussioner på Träningskonferenserna. Vi gillar att mötas, är nyfikna på varandra och gillar vårt Friskis-lag med många fantastiska jag.

 

Läs hela inlägget ››

Mod

Ungefär hälften som jag tränar med är "gladmotionärer", man tränar för att man tycker om det och mår bra av det. Den andra halvan är iofs också glada men också mycket mer utvecklingsinriktade. Man vill förbättras, töja sina gränser, avancera. Man vill att det ska hända något på varje träningspass. Gärna något nytt. Och något värre. Eller helst ännu värre. Gladmotionärerna är mer spontant nöjda och glada bara vi är där och kör det vanliga.

Själv är jag någon slags hybrid. Oftast tillhör jag gladgruppen. Men när jag vaknat på den andra sidan kan jag också tagga till och vilja prestera mer. Då kan jag bli sugen på högintensiva träningspass. För mig är det en extra dimension att vara i sådan träning. Jag behöver vara modig. Sinnena skärps, systemen laddadas, närvaron blir krispigt påtaglig. Det är spänningar i stunden och extra skön "efterkänsla" när man gått i mål. Så känns det med ett prestationspass, det har en målgång.

Just nu kör jag ett löpprogram där det ingår en del skoningslösa intervallpass. För mig handlar det då mycket om mod. Jag behöver känna självförtroende att våga kliva upp i hög ansträning och att också peppa mig att använda både massa fysisk och massa psyke för att vara uppe i höga ansträningszoner. Vissa som jag tränar med har lätt att komma upp i dessa zoner, det är inte så stor tröskel för dom att "ge allt dom har". Jag har något slags säkerhetssystem inbyggt, börjar det bli jobbigt på träningen så blir jag försiktig och vill gärna safe:a lite, backa hem. Det får gärna bli jobbigt men lagom jobbigt. Ofta är ju det rätt klokt, t ex ur skadesynpunkt. Men vill man utvecklas ännu mer, då gäller det att trycka på. Våga bli trött. Jag har nu gjort en egen mental ansträngingsskala: skönt tempo - småjobbigt - jobbigt - lagom skitjobbigt - äckligt skitjobbigt - game over. Den är rätt bra, förr stannade jag ofta vid jobbigt. Nu kan jag vara mer i "lagom skitjobbigt". Och det har också gjort att jag nu fått mer fart i löpningen. Stenmark sa väl att han "fick mer tur ju mer han tränade". Jag skulle kunna säga att "jag blir modigare ju mer jag tränar".

Är man sugen på att träna högintensivt så är gruppträning ett himla bra alterntiv. Dels får man ett bra upplägg, en engagerad tränare men också grupp-peppen. Där kan man ju verkligen få det där extra modet som kan behövas. Sen efter att man tränat högintensivt så gäller det att vara modig åt andra andra hållet. Våga vila.

Läs hela inlägget ››

Smärtan är inte tillräckligt stark

Hörde ett intressant samtal idag. Det handlade om att börja träna. En kvinna berättade om att hon ville komma igång och träna - men kom sig inte för. Hon resonerade så intressant om orsaken till det.

"Jag tror att det handlar om att smärtan inte är tillräckligt stark. Min situation idag är ändå rättså skön... Jag har liksom inga större problem, har inte jätteont någonstans. Bara lite i höger knät, om jag springer. Så det känns ju inte, om jag inte tränar... Jag är lite småtjock, men vad tusan.., Det vill jag göra något åt på måndagar men det är nästan så att jag struntar i det redan på onsdagen. Det är klart att det ser härligt ut att vara vältränad, stark och så. Men mitt liv funkar bra utan att jag tränar. Ändå känns det som att jag borde träna. Alla behöver väl det? Jag tror att om Stefan lämnade mig, då skulle jag få så stark smärta i hjärtat att jag skulle vilja träna med marathonlöpning för att komma över honom."

Skönt resonemang! Finns ju en hel del intressanta aspekter i det kring drivkrafter och motiv.

Jag tänker så här i uppstartstider att det är härligt med alla som är sugna på att dra igång med träning. För många av oss som tränar är ett grundfundament i livsstilen. Trots att vi inte har någon smärta att jobba oss ifrån utan kanske snarare har positiva drivkrafter in i träningen. Vi vill ta ett träna marathonlöpning för att nå runners high, utan brustet hjärta.

Samtidigt är det inte är ett måste att träna. Det går ju att skapa schysta hälsosamma rörelsevanor som inte är i den vanliga formen av träning. Så det är ett val att göra, om man vill eller inte. Man måste inte träna.

Läs hela inlägget ››

Bli en supporter - och haffa en egen!

Olympiska idrottarna är ju helt otroliga. Vissa prestationer känns helt otroliga, damernas mångkampsfinal i gymnastik igår, t ex. Simone Biles... Det är så starkt, akrobatiskt och modigt så det går liksom inte att beskriva. 

En grej som jag inspirerades av igår var hur hon peppade sin lagkompis Aly Raisman, verkligen supporterade henne under tävlingen. Fastän hon själv hade en och annan volt att tänka på.

Säkert har hon ett stort hjärta för Aly och ville hålla undan för ryska Mustafina men jag tänker också att det är en häftig känsla av att "bli peppad själv av att peppa någon annan". Tror inte det var hennes plan men tror att det funkar så.

Det har ju varit många exempel på härlig pepp under OS. Tänker på tränare som svettas och kämpar vid sidan banorna, pojkvännen som skriker vid bassängen och cykelsupporten som sprang i typ världsrekord i uppförsbacke för att heja på sin favorit.

Supportergrejen kan man verkligen använda på ett härligt sätt när det gäller träning. Många av oss får egen inspiration och energi, när vi peppar andra till träning. Vi som är ledare/tränare får ju en naturlig dos av det. Men jag tror alla som vill kan haka på. Ju mer pepp desto bättre. Typ sticka ut och heja på löparna på Midnattloppet i morgon (om man bor i Sthlm) eller kanske peppa igång en vän till träning. Säkert kommer peppen uppskattas och man får också en skön kickback.

Jag tror också att många av oss lyfts extra av att ha supporters. Särskilt när man vill utmana sig, ta lite nya steg. Kanske börja träna? Eller prova träna något nytt? Perfekt då att berätta om sin plan och haffa en supporter. Det behöver ju inte vara någon som är expert, grejen är ju att det är någon som på ett engagerat sätt vill att man ska lyckas. Generös träningspepp, helt enkelt.

 


Läs hela inlägget ››

Längtan

En känsla som jag tycker är spännande är längtan. I längtan ligger liksom förväntan, spänning och energi. När jag träffar personer som vill börja träna men är lite osäkra på hur, när och med vad dom ska börja - då brukar jag fråga vad dom längtar efter när det gäller träning. Ofta handlar längtan om effekterna av träning, typ "jag längtar efter att känna mig stark och vältränad". Och det kan ju funka som drivkraft, att man har en målsättning man längtar efter att uppnå.

Jag tror också att det kan vara otroligt effektfullt att fundera på vilken känslan man längtar efter i just själva träningsstunden. Hur man vill att det ska kännas när man tränar. T ex  farten i cyklingen, den kontemplativa känslan i yogan, andra andningen i löpningen eller kanske känslan av egentid när man smyger runt på gymmet.

Det kan vara så många olika dimensioner på upplevelsen. Och ska man gilla en grej, ja då behövs det ett par starka positiva feelingar som är kopplade till den. Annars kommer den på tråklistan, saker som man måste göra. Dom finns ju också. Men så behöver det inte vara med träning. Det gäller bara att hitta sin typ av träning. Den som man längtar till.

Läs hela inlägget ››

Att få vara med

En av dom grejerna som jag tycker är allra finast med Friskis&Svettis det är att man får vara med. Man får vara med och göra sånt som kanske inte annars skulle vara en del av ens livsstil. T ex man kan få gå på ett danspass och känna sig som att man är med i So You Think You Can Dance - fast man inte tror man kan dansa men skulle vilja kunna. Man kan boxa sig vild och snäll på ett boxpass (så man behöver bli medlem i en figthing club, om man inte vill). Man kan gå på ett jympapass och träna stenhårt eller slappa sig genom det hela. Allt är okej. Man får ta del av det man vill och man får göra det på sitt eget sätt. Det är himla bra.

Likaså kan många få vara med och vara ledare/tränare. Vi har bra utbildningar och träningen är skapad så att den ska vara tillgänglig att leda för många. Så klart behöver man vara ambitiös. Det är inte en simpel uppgift, men grejen är att det ska kul och inspirerande. Varje år utbildas typ 700-800 nya ledare. Totalt är vi ungefär 8 000, med olika erfarenhet, personligheter och livsstilar - det är en stor del av charmen med vårt ledar/tränargäng. Många i årets rookieteam har gått utbildningar nu under våren och sommaren. Resten av sommaren övar och förbereder dom sig samt genomgår en licensiering (motsvarande en uppkörning). Sen är dom redo att bjussa oss på massa härlig träning. 

Friskis&Svettis är träning för folket, av folket. Det är starkt.

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram