Träningsguide för dig som nyss fått barn

Särskilda mamma-pass finns. Men i dag har vi ett brett träningsutbud som erbjuder dig så många möjligheter att anpassa din träning efter lust, dagsform och andra behov, att du som nyss fått barn och vill komma igång på ett bra sätt kan välja och vraka bland passen på nästan samma sätt som du gjorde förr.

Genom forskning vet vi att de flesta med en normal graviditet mår bra av träning både före och efter förlossningen.

Fysisk aktivitet kan minska illamående, magbesvär och trötthet. Endorfinerna som frigörs under träning gör dig i stället glad och ger en känsla av psykiskt välbefinnande.

Träning gör dig generellt starkare och uthålligare. Sannolikt återhämtar du dig snabbare efter förlossningen.

Från återhämtning till träning

Graviditet och förlossning innebär stora utmaningar och omställningar i kroppen, både för de inre organen och för skelett, muskler och leder. Efter att barnet är fött behöver kroppen tid för återhämtning (läkning) innan du kan komma igång med träningen.

Den första tiden efter förlossningen präglas så klart av fokus på barnet och att hitta nya rutiner. Det blir inte mycket tid över till annat och att komma igång med träning kan gärna vänta. Om du känner dig pigg, stark och sugen på att komma igång är promenader ett perfekt alternativ. Känn din kapacitet och anpassa tempo och tid.

Att börja med

En övning som du kan börja med innan kroppen är helt läkt är att ligga på rygg med böjda knän och hitta bäckenbotten-knipet. När du känner att du kan bygga vidare aktiverar du djupa bukmuskeln genom att dra naveln lätt in mot ryggraden. När dessa muskler har aktiverats kan du allt eftersom kroppen läker successivt träna på att hålla knipet och suget en längre tid. Försök så småningom med upp till 10 sek och repetera 10 gånger.

Du behöver inte träna upp dig Kroppen har en fantastisk förmåga att anpassa sig, först till att vara gravid och sedan till att återgå till normaltillståndet. Det sker faktiskt mestadels helt utan träning.

Men för många är graviditeten en tid när man är mer inaktiv än vanligt, vilket så klart medför minskad fysisk kapacitet. I kombination med att den nya småbarnstillvaron utmanar energin, både fysiskt och psykiskt, känner många sig motiverade att öka träningen, för att få bättre marginaler, orka mer och må bättre.

Efter två månader är du startklar

Efter 6-8 veckor efter förlossningen kan det kännas lagom att komma igång med anpassad träning. (Då kan många också gjort sin efterkontroll hos läkare eller barnmorska.) Framför allt handlar det om att ge tid till uppbyggnad, få in en bra teknik på övningarna och hitta en skön känsla i träningen.

Under graviditeten har bland annat cirkulationen ökats, ligament blivit mjukare, bukmuskler och bäckenbotten töjts ut och mag- tarmkanalen påverkats. De första två, tre månaderna efter förlossningen återställs detta successivt, vävnaderna ska läka och bli hållfasta igen. Denna process sker spontant i kroppen och som bäst med bra sömn, vila och mat.

Bra sömn kan vara svårt att få och då kan det vara bra att ha i minnet att en trött kropp är i sämre läge för uppbyggnad. En stunds vila är ofta att föredra om du känner dig trött och sliten.

Du behöver energi och inspiration

Träning ska alltid ge energi och kännas inspirerande. Beroende på hur mycket du tränat tidigare och hur graviditet och förlossning förlöpte bör du börja träning på rätt nivå.

Gemensamt för alla nyblivna mammor är att man behöver träna upp stabiliserande muskler i mage, rygg och bäckenbotten. Många behöver också träna hållningsmuskler och muskler i armar och axlar för att skapa bra förutsättningar att bära och lyfta barnet.

Träningen kan ske på olika sätt. För dig är det kankse ett bra alternativ att kunna träna när barnet är med. Promenader i kombination med träningsövningar som du gör hemma kan vara en perfekt lösning.

Eller så är det mer inspirerade att gå iväg och träna på en träningsanläggning. I en del Friskis&Svettis-föreningar finns speciella Mamma-pass. I vissa föreningar är barnen med inne i träningssalen under passet, medan andra föreningar ordnar barnpassning.

Hur du än väljer att göra, hemma eller på träningslokalen, här får du några tips på sköna startövningar:

  • Bäckenbotten - Träna det klassiska knipet i olika positioner.
  • Bålen - Träna styrka och stabilitet med mag- och ryggövningar i olika varianter.
  • Överkroppen - Träna styrka och rörlighet för att hitta en bra hållning, orka lyfta med bra teknik och orka långa sejourer av bära bebis.
  • Konditionen - Satsa på skön flåsträning som du gillar den bäst. Ta promenader med vagnen och utan vagnen men med bästa kompisen. Vad som helst bara du känner dig flåsig, svettig och skönt trött efteråt.

I föreningar med gym finns instruktörer som kan hjälpa till och sätta samman ett grundprogram med övningar som passar dig som vill komma igång efter förlossningen.

Lyssna på kroppen

I princip finns inga farliga övningar. Lyssna-på-kroppen-regeln gäller. Men du måste verkligen lyssna! Och fokusera på bra teknik.

Läknings- och uppbyggnadsprocesser sker olika snabbt hos olika individer. Ingen träning ska kännas obehaglig eller ge besvär. Innan du belastar tungt, till exempel hoppar, springer eller tränar tunga styrkeövningar ska stabiliteten och styrkan i bål och bäckenbotten vara upptränad. Annars finns risk för ryggbesvär eller urininkontinens. Vanligtvis tar denna uppträning allt från några månader till ett år. Behövs vägledning kring detta är barnmorskor eller sjukgymnaster bra kontakter.

Magmusklerna har påverkats av att ha varit uttöjda under graviditeten och det är bra att successivt träna upp dem. Det bästa är att variera träningen med olika typer av bukmuskelövningar. Ledare och instruktörer kan vägleda och tipsa om rätt teknik.

Amning och träning

Man har inte kunnat påvisa någon negativ effekt på mängden mjölk eller dess kvalitet vid regelbunden träning på medel eller hög nivå. Vid några enstaka tillfällen har man sett att barnet suger något mindre direkt efter att mamman har tränat, men då rör det sig om extremt hård träning då mycket mjölksyra har ansamlats i musklerna.

Är du orolig kan du amma barnet före träningen och sedan vänta 30-60 min efter ett hårt träningspass innan du ammar. Då har bröstmjölken hunnit bli ren från eventuell mjölksyra som bildats.

Tänk på att äta ordentligt om du ammar och tränar. Amningen i sig kräver mer mat för mamman och tränar hon dessutom behövs ännu mer för att täcka energibehovet.

Det kan vara svårt att använda en sportbehå den första tiden. I så fall är det promenader som gäller, med en vanlig amningsbehå. När brösten anpassat sig och det är dags att börja träna så köp sportbehå i en storlek större än vanligt. Brösten ökar cirka en kupstorlek vid amning. Känns det obehagligt att hoppa eller vid stötvis belastning som till exempel vid joggning, så undvik detta tills vidare. Lugnare aktiviteter som promenader, cykling eller simning duger bra ett tag till.

Och vidare

När du kommit igång och känner att styrka och stabilitet i mage, rygg och bäckenbotten funkar bra så är det läge att gå vidare med träningen. Nu behöver du inte längre anpassa efter de specifika behov som förlossningen medfört utan att välja nivå och träning du trivs med.

Tinas blogg

Jaget och laget på Träningskonferenserna

Att vara en del i en magnifik helhet är stort. I Friskis&Svettis finns 159 föreningar (eller nu är det väl 160 - grattis Sandviken som godkändes förra veckan!). Alla har mycket gemensamt men också en hel del olikheter. Tillsammans är vi en kokande, mustig gryta. Uppdelat är vi... en. Alltså enskilda individer, massa olika härliga jag.

De senaste två fredagarna har vi haft Träningskonferenser. Idén med dessa är att samla tränings- och utbildningsansvariga från olika föreningar och tillsammans planera inför nästa år. Det har handlat mycket om övergripande strategier, vi har bedömt olika omvärldstrender - hur relevanta dessa är för oss och hur pass bra vi är på att leva upp till dem. Vi har definierat prioriterade utvecklingsområden och funderat kring aktivitetslistan för 2017. OCH vi har också tränat. Så klart.

Sådana här dagar blir det snabba skiftningar i tankarna. Från det övergripande helikopterperspektivet, typ "var är världen på väg?" till det mer jordnära "undra om det här passet kommer bli bra i vår förening på tisdagkvällar". Från "är det här något för Friskis&Svettis?" till "gillar jag det här?".

En utmaning när man är många härliga individer är att kunna välja väg tillsammans. De flesta tycker nog att om man är med i någonting stort så är det naturligt att behöva kompromissa. Ibland får man vika ned jaget för laget. Samtidigt känns det inte bra om vi blir så konseusfanatiska så att den väg vi väljer blir så kompromissad så att den till slut inte taggar någon.

Det kändes som vi hade bra diskussioner på Träningskonferenserna. Vi gillar att mötas, är nyfikna på varandra och gillar vårt Friskis-lag med många fantastiska jag.

 

Läs hela inlägget ››

Mod

Ungefär hälften som jag tränar med är "gladmotionärer", man tränar för att man tycker om det och mår bra av det. Den andra halvan är iofs också glada men också mycket mer utvecklingsinriktade. Man vill förbättras, töja sina gränser, avancera. Man vill att det ska hända något på varje träningspass. Gärna något nytt. Och något värre. Eller helst ännu värre. Gladmotionärerna är mer spontant nöjda och glada bara vi är där och kör det vanliga.

Själv är jag någon slags hybrid. Oftast tillhör jag gladgruppen. Men när jag vaknat på den andra sidan kan jag också tagga till och vilja prestera mer. Då kan jag bli sugen på högintensiva träningspass. För mig är det en extra dimension att vara i sådan träning. Jag behöver vara modig. Sinnena skärps, systemen laddadas, närvaron blir krispigt påtaglig. Det är spänningar i stunden och extra skön "efterkänsla" när man gått i mål. Så känns det med ett prestationspass, det har en målgång.

Just nu kör jag ett löpprogram där det ingår en del skoningslösa intervallpass. För mig handlar det då mycket om mod. Jag behöver känna självförtroende att våga kliva upp i hög ansträning och att också peppa mig att använda både massa fysisk och massa psyke för att vara uppe i höga ansträningszoner. Vissa som jag tränar med har lätt att komma upp i dessa zoner, det är inte så stor tröskel för dom att "ge allt dom har". Jag har något slags säkerhetssystem inbyggt, börjar det bli jobbigt på träningen så blir jag försiktig och vill gärna safe:a lite, backa hem. Det får gärna bli jobbigt men lagom jobbigt. Ofta är ju det rätt klokt, t ex ur skadesynpunkt. Men vill man utvecklas ännu mer, då gäller det att trycka på. Våga bli trött. Jag har nu gjort en egen mental ansträngingsskala: skönt tempo - småjobbigt - jobbigt - lagom skitjobbigt - äckligt skitjobbigt - game over. Den är rätt bra, förr stannade jag ofta vid jobbigt. Nu kan jag vara mer i "lagom skitjobbigt". Och det har också gjort att jag nu fått mer fart i löpningen. Stenmark sa väl att han "fick mer tur ju mer han tränade". Jag skulle kunna säga att "jag blir modigare ju mer jag tränar".

Är man sugen på att träna högintensivt så är gruppträning ett himla bra alterntiv. Dels får man ett bra upplägg, en engagerad tränare men också grupp-peppen. Där kan man ju verkligen få det där extra modet som kan behövas. Sen efter att man tränat högintensivt så gäller det att vara modig åt andra andra hållet. Våga vila.

Läs hela inlägget ››

Smärtan är inte tillräckligt stark

Hörde ett intressant samtal idag. Det handlade om att börja träna. En kvinna berättade om att hon ville komma igång och träna - men kom sig inte för. Hon resonerade så intressant om orsaken till det.

"Jag tror att det handlar om att smärtan inte är tillräckligt stark. Min situation idag är ändå rättså skön... Jag har liksom inga större problem, har inte jätteont någonstans. Bara lite i höger knät, om jag springer. Så det känns ju inte, om jag inte tränar... Jag är lite småtjock, men vad tusan.., Det vill jag göra något åt på måndagar men det är nästan så att jag struntar i det redan på onsdagen. Det är klart att det ser härligt ut att vara vältränad, stark och så. Men mitt liv funkar bra utan att jag tränar. Ändå känns det som att jag borde träna. Alla behöver väl det? Jag tror att om Stefan lämnade mig, då skulle jag få så stark smärta i hjärtat att jag skulle vilja träna med marathonlöpning för att komma över honom."

Skönt resonemang! Finns ju en hel del intressanta aspekter i det kring drivkrafter och motiv.

Jag tänker så här i uppstartstider att det är härligt med alla som är sugna på att dra igång med träning. För många av oss som tränar är ett grundfundament i livsstilen. Trots att vi inte har någon smärta att jobba oss ifrån utan kanske snarare har positiva drivkrafter in i träningen. Vi vill ta ett träna marathonlöpning för att nå runners high, utan brustet hjärta.

Samtidigt är det inte är ett måste att träna. Det går ju att skapa schysta hälsosamma rörelsevanor som inte är i den vanliga formen av träning. Så det är ett val att göra, om man vill eller inte. Man måste inte träna.

Läs hela inlägget ››

Bli en supporter - och haffa en egen!

Olympiska idrottarna är ju helt otroliga. Vissa prestationer känns helt otroliga, damernas mångkampsfinal i gymnastik igår, t ex. Simone Biles... Det är så starkt, akrobatiskt och modigt så det går liksom inte att beskriva. 

En grej som jag inspirerades av igår var hur hon peppade sin lagkompis Aly Raisman, verkligen supporterade henne under tävlingen. Fastän hon själv hade en och annan volt att tänka på.

Säkert har hon ett stort hjärta för Aly och ville hålla undan för ryska Mustafina men jag tänker också att det är en häftig känsla av att "bli peppad själv av att peppa någon annan". Tror inte det var hennes plan men tror att det funkar så.

Det har ju varit många exempel på härlig pepp under OS. Tänker på tränare som svettas och kämpar vid sidan banorna, pojkvännen som skriker vid bassängen och cykelsupporten som sprang i typ världsrekord i uppförsbacke för att heja på sin favorit.

Supportergrejen kan man verkligen använda på ett härligt sätt när det gäller träning. Många av oss får egen inspiration och energi, när vi peppar andra till träning. Vi som är ledare/tränare får ju en naturlig dos av det. Men jag tror alla som vill kan haka på. Ju mer pepp desto bättre. Typ sticka ut och heja på löparna på Midnattloppet i morgon (om man bor i Sthlm) eller kanske peppa igång en vän till träning. Säkert kommer peppen uppskattas och man får också en skön kickback.

Jag tror också att många av oss lyfts extra av att ha supporters. Särskilt när man vill utmana sig, ta lite nya steg. Kanske börja träna? Eller prova träna något nytt? Perfekt då att berätta om sin plan och haffa en supporter. Det behöver ju inte vara någon som är expert, grejen är ju att det är någon som på ett engagerat sätt vill att man ska lyckas. Generös träningspepp, helt enkelt.

 


Läs hela inlägget ››

Längtan

En känsla som jag tycker är spännande är längtan. I längtan ligger liksom förväntan, spänning och energi. När jag träffar personer som vill börja träna men är lite osäkra på hur, när och med vad dom ska börja - då brukar jag fråga vad dom längtar efter när det gäller träning. Ofta handlar längtan om effekterna av träning, typ "jag längtar efter att känna mig stark och vältränad". Och det kan ju funka som drivkraft, att man har en målsättning man längtar efter att uppnå.

Jag tror också att det kan vara otroligt effektfullt att fundera på vilken känslan man längtar efter i just själva träningsstunden. Hur man vill att det ska kännas när man tränar. T ex  farten i cyklingen, den kontemplativa känslan i yogan, andra andningen i löpningen eller kanske känslan av egentid när man smyger runt på gymmet.

Det kan vara så många olika dimensioner på upplevelsen. Och ska man gilla en grej, ja då behövs det ett par starka positiva feelingar som är kopplade till den. Annars kommer den på tråklistan, saker som man måste göra. Dom finns ju också. Men så behöver det inte vara med träning. Det gäller bara att hitta sin typ av träning. Den som man längtar till.

Läs hela inlägget ››

Att få vara med

En av dom grejerna som jag tycker är allra finast med Friskis&Svettis det är att man får vara med. Man får vara med och göra sånt som kanske inte annars skulle vara en del av ens livsstil. T ex man kan få gå på ett danspass och känna sig som att man är med i So You Think You Can Dance - fast man inte tror man kan dansa men skulle vilja kunna. Man kan boxa sig vild och snäll på ett boxpass (så man behöver bli medlem i en figthing club, om man inte vill). Man kan gå på ett jympapass och träna stenhårt eller slappa sig genom det hela. Allt är okej. Man får ta del av det man vill och man får göra det på sitt eget sätt. Det är himla bra.

Likaså kan många få vara med och vara ledare/tränare. Vi har bra utbildningar och träningen är skapad så att den ska vara tillgänglig att leda för många. Så klart behöver man vara ambitiös. Det är inte en simpel uppgift, men grejen är att det ska kul och inspirerande. Varje år utbildas typ 700-800 nya ledare. Totalt är vi ungefär 8 000, med olika erfarenhet, personligheter och livsstilar - det är en stor del av charmen med vårt ledar/tränargäng. Många i årets rookieteam har gått utbildningar nu under våren och sommaren. Resten av sommaren övar och förbereder dom sig samt genomgår en licensiering (motsvarande en uppkörning). Sen är dom redo att bjussa oss på massa härlig träning. 

Friskis&Svettis är träning för folket, av folket. Det är starkt.

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram