Jag är inte senior, jag är ju bara 63!

Carina Sjöberg har varit engagerad i Friskis&Svettis i 25 år. Förutom att hon leder pass, är hon också anställd på Friskis&Svettis Stockholm, där hon nu funderar mycket kring äldre och träning. Vad lockar människor som på papperet inte är så unga längre, men som vill så mycket mer än att spela bridge och åka buss till Globen för att lyssna på Kjell Lönnå. Carina själv är en av den nya tidens passionistas.

– Jag är precis som trendanalytikerna säger om 55 plus, vi vägrar bli gamla och använder ord som tjejer, killar och kompisar när vi pratar om oss själva, säger Carina.

Generationen 55+, av trendanalytikerna kallad passionistas på grund av deras aldrig sinande hunger på liv och äventyr, är väl representerad på Friskis&Svettis. Samtidigt finns det massor av dessa eviga tonåringar som ännu inte hittat en träningsform de trivs med. Och detta trots ivrigt sökande och hög medvetandegrad kring vikten av motion.

– Jag tror att många kommer att hitta ett skönt sätt att hålla sig i rörelse när de får mer tid kring 65 och när de kan utnyttja hela dagen på ett nytt och friare sätt.

Seniorer som är seniorer

I dag är dagtiderna på Friskis&Svettis befolkade av seniorer som inte bara är seniorer enligt födelseattesten utan också går med på att kalla sig för seniorer, människor som nått och passerat den aktningsvärda åldern av 70 år.

– Men vad ska vi göra med dem som börjar närmar sig senioråldern men håller emot av alla krafter, sådana som jag?

Självinsikt är bra att ha

Problemet, enligt Carina, är att människor i hennes ålder, och yngre också, med den rådande passionistas-inställningen inte alltid förstår att de behöver och mår bättre av en aningen mjukare träning. Att man känner sig som en tonåring betyder inte att kroppen tål samma belastning eller hänger med i samma tempo som tidigare. Att bara köra på, gör att träningen blir mindre effektiv och medför större risk för skador.

– Man behöver inte ta steget från den allra tuffaste intensivjympan till seniorjympan från den ena dagen till den andra. Vi har många träningsformer som är både häftiga och krävande, men ändå lite skonsammare tack vare andra upplägg och andra idéer i grunden. Skivstång, Core och Cirkelfys är bra exempel på effektiva och roliga pass med ett visst mått av inbyggd mjukhet och möjlighet att individanpassa.

Dansa lite långsammare, lev längre

Vinsterna av regelbunden träning går knappast att överskatta, men det går heller inte att motarbeta det faktum att vi människor blir lite långsammare i muskel-nerv-kommunikationen.

– Grejen är att hålla liv i lustupplevelsen under träningspasset. Man kan känna sig läcker och ta några fräcka steg fast man är 50-plussare. Danspasset finns till exempel i seniorvariant på Friskis&Svettis Lidingö. Tempot är lite lägre och några låtar är från före discoåldern, men rörelselusten är oförminskad.

En människa över 50 behöver lite annorlunda träning än en 25-åring, så är det bara. Och ju fler år som läggs till de 50, desto tydligare blir det behovet. Som att fortsätta kunna vrida kroppen och titta bakåt när man kör bil. Som att ha bra hållning, hålla upp kroppen och gå med spänstiga steg. Eller ta sig upp ur mjuka soffor. Eller från golvet om man snubblat omkull. Det kan också handla om att motarbeta den urkalkning av skelettet som är ofrånkomligt naturlig för kvinnor efter menopausen.

– Minsta önskade träningseffekt är att vara kapabel att leva ett vanligt liv och känna att man fungerar. Vilket inte betyder att man måste gå på mesig träning. Det är alltid bra att belasta skelettet, att styrketräna sig trött i musklerna och att ligga på flåsnivå när man konditionstränar. Det går ganska fort mot slutet av ett människoliv om man lägger av med fysiska aktiviteter.

Träningens bonus

Carina håller också fram träningens sidoeffekter, mötena med andra människor, förstärkningen av självkänslan och självförtroendet. De mest sociala passen är seniorpassen, där människor har tid att hänga kvar efteråt. Även styrketräningsmaskinerna används dagtid av många seniorer, sida vid sida med andra daglediga i alla åldrar. Stämningen när seniorerna är på lokalen är allt annat än försiktig.

– Det som möjligen förenar seniorgruppen är att de har modet att säga vad de tycker och förväntar sig att bli lyssnade på.

Carina har själv alltid sagt vad hon tycker, så hon passar bra in i gruppen av bångstyriga seniorer. När hon själv tänker se sig som en sådan är dock oklart.

– Jag mår så himla bra när jag leder mina Ki balans-pass. Jag försöker hitta utmaningar på den nivå som passar både mig och deltagarna. Allt handlar om att bibehålla lusten att röra på sig, att inspirera sig själv och andra till att vilja fortsätta träna och leva länge med rörlighet, styrka och iivsglädje.

Snäll energi är grejen

För Carina handlar Friskis&Svettis om att alstra, ge och få energi. Och om att Friskis&Svettis är ett ställe där vi är snälla mot oss själva och andra.

– Det är ett österländskt synsätt. Vi ska utveckla oss med hjälp av träning, men inte mäta oss med andra.

Just nu är Carina lite bekymrad över faran att tappa bort det som hon uppfattar som det viktigaste med Friskis&Svettis, att kunna medverka till att synen på träning och hälsa förblir mänsklig, att det inte är svårt och jobbigt att träna, utan enkelt och roligt.

– Vi måste bevara Friskis&Svettis särart samtidigt som vi måste växa och ha ungefär samma utbud som andra träningsställen.

Värna känslan

Efter 25 år i Friskis&Svettis är Carina Sjöberg lika mycket eldsjäl, eller snarare mer, än någonsin tidigare.

– Friskis&Svettis, jag och alla andra funktionärer kan göra skillnad för många människor. Det är det som får mig att vilja fortsätta i det här virrvarret av energi. Vi måste hela tiden värna om Friskis&Svettis-känslan.

Friskis&Svettis–fakta, Carina Sjöberg:

  • Utbildas till jympaledare 1984
  • Leder till att börja med bland annat Medel–och Dansjympa, föregångare till dagens Danspass, som långt före i dag också hetat Trassel och Trix.
  • Leder Intensivjympa i sex år och börjar under den tiden paradoxalt nog också med Stretchjympa, eftersom Carina saknade rörlighetsträning i den vanliga jympan, en övertygelse som i dag tagit Carina till Ki balans och Yoga.
  • Carina–ledda pass: Skivstång, Core, Medel hoppfri, Bas, Rygg, Medel styrka och Bräda m fl.
  • Jobbar på Friskis&Svettis Riks 1993–1998.
  • Platschef på Friskis&Svettis Stockholm (Hornstull) 1998–2004.
  • Opererad för hälsenebesvär 2003 vilket leder till insikt om behovet av att lyssna i tid till kroppens signaler.
  • Friskis&Svettis utbildare för Ki balans och Yoga 2.
  • Träningsansvarig i Friskis&Svettis Stockholm från 2004.Jobbar bl a med utveckling och utbildning.
  • Leder och har varit med och utvecklat Ki balans-passet på Friskis&Svettis Tränings-dvd 2, Kraft&Känsla.

Carina, 63-årig passionista

Carina på inspelningen av Friskis&Svettis tränings-dvd 2, Kraft&Känsla

Tinas blogg

Utvecklingsträff

I fredags hade vi utvecklingsträff inom träningsområdet "Dans och koreografi". Ett 30-tal föreningsrepresentanter samlades hos oss på Friskis&Svettis Riks och tillsammans gick vi loss i diskussioner kring nuläge och framtidsplaner för dans- och step/aerobicspass.

Under året kommer vi fördjupa jobbet med utvecklingen, ska bli spännande och kul. Kändes så bra att vi har så proffsiga och engagerade personer i Friskis, när vi samlas spirar det igång så mycket bra.

 

Träffen inleddes självklart med dans-akt, trots att vi var 30 pers i ett mötesrum för 10. Vårt gäng fixar allt.

Läs hela inlägget ››

Pepp eller holiday blues?

Är du supertaggad på att dra igång 2017? Eller har du, som jag, en släng av holiday blues? För mig känns det som att jag vill gömma mig in i jullovet och vara kvar där till påsk. Eller i alla fall tills energin rinner till. Just januari är alltid en utmaning för mig, det känns  mörkt, kallt och sömnigt.

Jag imponeras, och inspireras, av alla som liksom eldar igång året. Dom planerar jobb, ledigheter, fester och träning med full entusiasm. Och inte bara planerar, dom kör igång också! I morse, när jag var och tränade så var det helt fullt på gymmet. Alla var glada och peppiga. Utom jag. Jag var trött och seg, faktiskt lite arg på alla glada.

Och grejen är att jag måste erkänna att ett träningspass var bästa medicinen mot min blues. Efter passet gled jag iväg till jobbet, började planera aktiviteter och kände mig... glad.. och pigg...! Skit också, det innebär att jag inte kan stanna under jul-filten och vänta in våren. Kommer i så fall missa massa kul grejer. Å det vill jag ju inte. Får kliva över trötthetströskeln, träna och leva livet istället!

Läs hela inlägget ››

Att göra övningar på rätt sätt

På många av våra tränarutbildningar i Friskis har vi workshops med teknikträning. Vi diskuterar övningarnas syfte och utförande. Många tränare är verkligen ambitiösa och vill fördjupa sig kring detaljer.

Så kan det nog vara som medlem också. I alla fall för vissa. Man vill förstå, det gör träningen mer meningsfull.

Ibland när jag står och väntar på mitt pass brukar jag kolla på den grupp som tränar före mig. Jag har då och då reflekterat över att "hmm, här finns ett och annat att förbättra i rörelsetekniken"  för att i nästa stund tänkt "generell träning är så himla effektfullt". Fritt översatt: Egentligen spelar det inte så stor hur övningarna utförs, det är rörelse i kroppen som ger signaler till uppbyggnad - det är faktiskt inte så himla viktigt med tekniken om man resonerar utifrån ett hälsoperspektiv för vanligt folk.

Härom dagen kom några ur gruppen och berättade för mig att dom var så otroligt nöjda. Dom hade varit på en föreläsning med efterföljande teknikträning. Det hade handlat om hur övningarna skulle utföras och varför övningarna fanns med i passet. "Nu får jag till det mycket bättre." "Nu känns passet så effektivt, jag gör det med kvalité".

Wow, tänkte jag! Vad kul. Och spännande! När passet började kollade jag förväntansfullt in rörelsetekniken. Jag såg... ingen skillnad. Först kände jag mig lite besviken. Sen tänkte jag "Wow" igen. Grejen är ju att dom kände övningarna på ett annat sätt. Ett mer medvetet sätt och med en fördjupad känsla av syftet. Det tror jag är rätt sätt; när man känner att det känns bra och man gillar det. Det är mer det som det handlar om, än den perfekta rörelsebanan.

Läs hela inlägget ››

Energipiller

I måndags var jag och kollegan Max iväg till Karlstad för att filma inspirationsmaterial till de ledare som kör danspass i Friskis&Svettis. En alldeles fantastisk kvartett av fyra dansledare i Karlstadföreningen har satt samman ett Dans fusion med mycket lekfullhet, kontraster och känsla. Bara att stå och titta på passet, som vi gjorde när vi filmade, kändes som ett energipiller! Behövs ingen sol i Karlstad längre, det här gänget lyser upp hela Värmland!

 

Eva, Anna och Jessica. Med i teamet är också Emil som inte syns inte i bild.

Läs hela inlägget ››

Sluta gnäll

I vanliga fall gillar jag när folk tycker. Hellre att man engagerar sig och tycker till än att det blir tyst och ingen bryr sig.

Men ibland blir tyckandet istället ett gnäll. Känns som det kommer som i en kanal för att lätta på lite obehag, frustration och rastlöshet. Får man gnälla en stund så lättar det lite, det känns lite bättre. Samtidig finns baksidan att då har nån stackare, plus man själv, fått lyssna till, och känna på, en del skräp.

Idag tänkte jag på att det faktiskt är stor skillnad på engagerat tyckande och gnäll. Tyckandet kan så ofta smitta av sig i  inspiration och energi. Gnället... Nä, det gör verkligen inte världen bättre. Inte heller den egna, inre känslan på sikt. Bara kort lättnad, man har fått frigöra sig lite (kan behövas ibland).

Har ett förslag: Behöver du gnälla - stick och träna istället! Extremt bra metod för att rensa ut irritation och istället ladda in bra pepp i kropp och själ. Sluta gnäll, träna å bli snäll =)

Läs hela inlägget ››

Träning som medicin

Härom veckan var jag på en heldagskonferens på GIH med temat "Fysisk aktivitet som behandling och prevention av olika sjukdomar". Arrangör var Svensk förening för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin.

Under dagen fick vi lyssna till välmeriterade föreläsare och forskare som radade upp statistik på hur potent träning är som friskfaktor. Tror vi alla som var där tänkte oss riva av ett extra träningspass närmaste dagarna efter, i ren respekt för alla tunga fakta. Kroppen vill vara i rörelse, annars tappar den i kapacitet och motståndskraft, det var alla eniga om. Vi fick exempel från olika sjukdomsgrupper, t ex vid mild till måttlig depression där effekten av träning är lika bra som KBT (kognitiv beteende terapi) och antidepressiva läkemedel. Likaså är träning/fysisk aktivitet en viktig del i behandlingen vid bland annat stress, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, rygg- och nackbesvär.

Mmmm. Det här är ju väldigt intressant. Och också en utmaning. För det är ju en sak att vi vet hur förträfflig träningen är som medicin. Men det är en annan grej hur vi lyckas med träningen, när vi är i vardagen utanför engagerande forskningsprojekt. Var går gränsen mellan sjukvårdens uppdrag och vad vi i Friskis&Svettis kan göra? Hur inspirerar vi en  person med depression på bästa sätt? Och kan/ska vi vara ett träningsalternativ för den som haft en hjärtinfarkt? Många tankar flaxade runt i huvudet den här fredagen, det känns ju väldigt spännande om fler sjuka skulle kunna träna i "friska miljöer". Vad skulle behövas för att det skulle kunna bli riktigt bra?

Kände mig helt stressad i alla dessa tankar när jag svischade hem. La mig på soffan och slappade. Två timmar senare var jag fortfarande stressad. Lever inte som jag lär, skulle väl ha sprungit en sväng istället. Fick insikten om att den pegagogiska utmaningen är riktigt stor.

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram