Vilka lyllosar som får vara med och dansa genom livet!

Friskis&Svettis Riks copywriter Mats Janson kliver in på Dans senior. Det visar sig bli en omtumlande upplevelse för vår 50-plussare. De nästan onödigt skickliga ledarna Anna Iwarsson och Annika Gärderud tar Janson på en hisnande resa mellan liv och död, fakta och visioner, trender och utbud. Läs på egen risk.

Det är Annika Gärderud som inleder passet. Hon kör igång med discodängan Young Hearts Run Free med Candi Staton från 1976. Annika tar några uppmjukande steg och gör rörelser som väcker kroppen behagligt. Det svänger om Annika. Hon vickar på huvudet, gungar hela hon. Hon ler mot mig och resten av gruppen. Vi ler tillbaka. Hon är snart 60 och inte vad vi i Friskis&Svettis kallar en senior. Och banne mig inte jag heller, tänker jag nästan skräckslaget. Inte än. (Läs även “Jag är inte senior, jag är ju bara 63!”)

Att bli senior

Jag tittar på människorna runt omkring mig. De är minsann seniorer allihop. Och jag undrar hur väl de accepterar detta faktum. De ser ut att trivas just nu i alla fall. De kanske inte är riktigt lika mjuka i rörelsemönstret som Annika där framme, men de härmar hennes inlevelse i rörelsen och musiken.

Flera har samma njutningsfulla leende som Annika och ett kaxigt uttryck som jag först tolkar som “Här är jag och jag är jävligt nöjd med mig själv.” Men som nog egentligen är en bild av en större acceptans och ett återerövrat barnasinne. “Jag iakttar mig inte. Jag bara är.”

Anna och Annika leder passet i en sal utan väggspeglar, så jag har ingen möjlighet att kolla hur kaxig jag själv ser ut. När jag går på andra pass där vi använder speglarna för att kontrollera hållningen i utfallssteg, kettlebellsvingar och marklyft händer det att jag tycker att jag ser lite snygg och manlig ut.

Hur länge får man tycka det? Jag som 50-plussare har definitivt passerat den gränsen i många ungas ögon, det fattar jag ju. Men ändå, hur känner man sig när man är 80?

Tänk inte för mycket

Annika Gärderud har varit med sedan starten, hängde med Friskis&Svettis grundare Johan Holmsäter och var med och formulerade mycket av det som i dag är klassiskt Friskis&Svettis-språk, typ “Människan är byggd för rörelse och när hon rör sig mår hon bra. Men ska hon vilja röra på sig regelbundet måste det vara kul.”

Här inne i hallen har människor absolut kul. Annika tar över med en blandning av nytt och gammalt från tv-succén Så mycket bättre: Lill-Babs-klassikern En tuff brud i lyxförpackning, fast med rapparen Petter.

Annika strålar, flirtar gulligt med oss i gruppen och rör sig ungt. Annika har all sin flickighet intakt. Ändå kan jag inte stoppa en sådan där tanke som man helst inte vill ha: “Och här dansar vi glatt vidare mot sjukdom och död.” Fy fan!

Oväntade kompisar

Anna och Annika kör låtar från mina danskompisars ungdomstid och jag tänker på vad jag kommer att få höra när jag är här på riktigt. Kanske Prince-låten Let’s Go Crazy. “Dearly beloved, We have gathered here today to get through this thing called life”, inleder Prince. Åh, om det ändå var så! Att vi tillsammans och med förståelse för livets realiteter och möjligheter var snälla mot varandra och hjälptes åt att ta oss igenom den här saken som kallas livet. Kanske är det vad vi allihop faktiskt försöker göra (när vi inte försöker förgöra varandra). Men vi når aldrig varandra helt och fullt. Vi delar upp oss och gör inte tillräckligt många saker tillsammans på allvar. Släktkalas räknas inte.

Men vänta nu. Friskis&Svettis är faktiskt en plats där vi träffas över åldersgränser och i bästa fall inte bara träffas, utan också upptäcker varandra. Just seniorpassen är visserligen äldrereservat, men inte gymmen, och inte många andra pass där man enkelt kan anpassa ansträngningen efter förmåga. Själva föreningsarbetet är också åldersgränsöverskridande.

Att Friskis&Svettis är en förening ökar möjligheterna att jobba tillsammans: unga, medelålders och seniorer. I arbetet upptäcker vi att vi kan olika saker, men kan skratta åt samma. Då kan det hända att man får en kompis som är 50 år yngre eller äldre än en själv.

Den nya fritidsgården

Anna Iwarsson tar över ledarskapet med Frank Sinatra och That’s Life. Anna är bara 40 plus och har varit generalsekreterare för hela Friskis&Svettis i tolv år. Fast nu ska hon sluta som chef och bara leda pass på det hon kallar den nya fritidsgården.

– Det är Rolling Stones-generationen som nu intar Friskis&Svettis. Här river vi den traditionella ålderstrappan. Människor börjar inte klättra neråt vid 50. Man fortsätter att vara aktiv, leva och uppleva och Friskis&Svettis är en av få platser i samhället där människor över gör saker tillsammans över generationsgränserna.

– Oavsett ålder behöver jag känna att jag är del av ett sammanhang, gärna en träningsgemenskap, säger Anna.

Högst på önskelistan

I diverse studier, så även i den senaste (Framtiden äldre, Kairos Future) konstateras föga överraskande att vad äldre människor sätter högst på sin livsönskelista är hälsa. Men man tar den verkligen inte för given. För hälsan är man beredd att jobba. Om detta pratar gärna Annika, det rör nämligen vid Friskis&Svettis själ, den som hon en gång var med och födde:

– Vi är inte så jobbigt hälsofreakiga. Det vi erbjuder är kul. Folkhälsa blir en bonus av de fysiska aktiviteter vi lyckas inspirera varje människa till.

Just nu inspirerar Annika till dans med Richard Gere och Razzle Dazzle från filmmusikalen Chicago. Hon tar fyra steg åt höger, stannar upp och tittar uppsökande och charmigt ut över gruppen, tar fyra steg åt vänster. Och det är inte bara steg, som i steg när man är ute och promenerar. Det är attityd i de här stegen och gruppen härmar.

In i musiken

Annika visar och får med sig deltagarna in i musiken. Musikens huvudsakliga uppgift är inte att hjälpa folk att röra sig i takt. Annika filosoferar:

– Musiken har vi i oss. Den kommer inte ur ingenting. Vi människor skapar den. På vissa språk är musik ett verb, något man gör, att musika.

Ibland, berättar Annika, brukar hon försöka berätta för deltagarna om träningseffekten på ett Dans senior-pass. Hon pratar om konditions-, balans- och rörlighetsträningen, men brukar inte få någon större respons på den fysiologiska diskursen på de här dansiga sammankomsterna. Folk brukar bara kommentera med: “Ja, men det är ju så roligt.”

Kämpa emot

Jag förstår precis vad de menar nu när jag dansar med Anna till Michael Bublés version av Mack The Knife. I dansen når vi fram till en naturlig glädje. För mig kan det ta emot att börja dansa, mycket mer än inför en traditionell uppvärmning, men när jag väl hållit på ett tag kommer rörelseglädjen och den syns utanpå. Jag ser den nu på mina kompisar på passet.

– De nya kan se lite nervösa ut i början av passet, säger Annika, men efter fem-tio minuter slappnar de av. De märker att det inte är så noga. Det är bara att hänga på.

Fler borde göra det här, tänker jag, och komplettera med styrketräning. Forskning visar dessutom att man inte ska vara rädd för att ta i när man är äldre.

Muskelmassan minskar och det är bra att kämpa emot den där minskningen med smarta träningsutmaningar. Det hjälper en att fortsätta klara av de vanliga sysslorna i livet. Så enkla saker som att böja sig ned och sträcka sig efter saker, lyfta och vrida. Sådant vill man ju kunna göra länge, länge, länge. (Läs mer om styrketräning för äldre.)

– Det du gör i dag har du stora möjligheter att kunna göra i morgon om du fortsätter att göra det.

På liv och död

Det är verkligen kul att träna, tänker jag, och det är kul att dansa och träna samtidigt, men nog sjutton är det en dans på liv och död.

Det är kanske då det blir som bäst. När jag vet att jag är en lyllos just nu och att ingenting är givet för evigt. Då dansar jag som mest intensivt och uttrycksfullt. Jag undrar om mina danskompisar fattar vilka lyllosar de är som får dansa med just fantastiska Anna och Annika.

Vi är 40 stycken lyllosar på det här passet. Det är ju ingenting om man tänker på hur många seniorer det finns och kommer att bli. I dag är 1,7 miljoner svenskar över 65 år. År 2020 är vi 2,1 miljoner. Hur ska alla få plats?

– Vi förbereder oss, säger Anna. Friskis&Svettis har utvecklat och breddat träningsutbudet. Nyheterna Station senior och Dans senior kompletterar Jympa senior, Spin senior, Cirkelgym senior, IW senior samt individuell träning i gymmet. (Läs mer om vårt utbud för äldre)

Vi vill ha kul

I höst kommer en ny tränings-dvd med träning för äldre och så ska Friskis&Svettis bjuda på träningstips på hemsidorna. Att träna när du är 60 skiljer sig från när du är 70, 80 och 90. Men något som inte alls skiljer sig är att träningen måste vara kul.

– Våra äldre utnyttjar hela utbudet, inte alls bara seniorpasset, säger Annika. De är nyfikna och vågar ofta mer än de yngre. Fuck tveksamhet, liksom. Vi har inget att förlora. Vi vill bli starka och ha kul.

Vi närmar oss slutet på det här Dans senior-passet. Anna varvar ner oss med Claes Jansson och Har du kvar din röda cykel.

Jag överdriver inte när jag säger att precis alla härinne har ett leende på läpparna nu. Det är inte det där påfrestande tillgjorda leendet man ser i reklam för seniorer, utan ett smil som liksom är vänt inåt. Visst har Claes Jansson en underbart varm och fyllig röst och visst smittar Annas och Annikas glada nunor men nu kommer leendena inifrån.

Som nyförälskad

Om du är ung som läser det här, typ under 50. Tänk nu inte att jag romantiserar. Se inte framför dig ett gäng gamla tanter och farbröder som det egentligen är synd om för att de är så jäkla skruttiga. Tänk nu inte med tacksamhet över att de stackars pensionärerna har slagit ihjäl ännu en timme av sin meningslösa tillvaro.

Tänk att det inte är någon skillnad på dig nu och dig sen. Inuti. Bara klokare, får vi hoppas. Tänk r-e-s-p-e-k-t för viljan att leva aktivt och med så mycket glädje det bara går tillsammans i den här saken vi kallar livet. Tänk att det snart är du, om du vågar.

När deltagarna lämnar lokalen kommer Annika fram till mig:

– Nu har jag tittat på 40 lyckliga människor i en timme. Det känns som om det lyser om mig, som om jag är nyförälskad.

Mm, jag ser det. Lyllosar är Anna, Annika och allihopa.

Mats Janson Copywriter Friskis&Svettis Riks

Några röster efter passet

Ingvor Irebring, 77 år


Fantastiskt! Musiken! Ledarna! Mera sånt! Jag har en dotter som är Friskis&Svettis-ledare.

Lars Ejermark, 72 år


Det här är bra för hjärtat. Efter operation och hjärtgympa prövade jag jympa på Friskis&Svettis men Danspasset passar mig bättre. Och det är inte viktigt att man gör rörelserna exakt. Man rör sig efter sin egen förmåga.

Gunnel Svensson, 71 år


Jag har artros i många leder. Om jag inte gick på Danspasset skulle jag inte kunna röra mig som jag gör. Jag känner mig lycklig av det här.

Sonja Kamrén, 78 år

Jag älskar att vi dansar och rör oss fritt. Vill inte hålla på med upp och ned på golvet på grund av en opererad höft.

Gunilla Rosén, 71 år


Det här jätteroligt. Finns det något kuligare än att röra sig till musik? Jag tänker inte på att jag tränar fast det är mycket svettigare än man tror.

K-G Hagström, 74 år


Thank god it´s Monday. De här ledarna är fantastiska. Jag blir glad. Det håller i sig hela veckan, åtminstone till onsdag då jag går på cirkelgym.

Tinas blogg

Energipiller

I måndags var jag och kollegan Max iväg till Karlstad för att filma inspirationsmaterial till de ledare som kör danspass i Friskis&Svettis. En alldeles fantastisk kvartett av fyra dansledare i Karlstadföreningen har satt samman ett Dans fusion med mycket lekfullhet, kontraster och känsla. Bara att stå och titta på passet, som vi gjorde när vi filmade, kändes som ett energipiller! Behövs ingen sol i Karlstad längre, det här gänget lyser upp hela Värmland!

 

Eva, Anna och Jessica. Med i teamet är också Emil som inte syns inte i bild.

Läs hela inlägget ››

Sluta gnäll

I vanliga fall gillar jag när folk tycker. Hellre att man engagerar sig och tycker till än att det blir tyst och ingen bryr sig.

Men ibland blir tyckandet istället ett gnäll. Känns som det kommer som i en kanal för att lätta på lite obehag, frustration och rastlöshet. Får man gnälla en stund så lättar det lite, det känns lite bättre. Samtidig finns baksidan att då har nån stackare, plus man själv, fått lyssna till, och känna på, en del skräp.

Idag tänkte jag på att det faktiskt är stor skillnad på engagerat tyckande och gnäll. Tyckandet kan så ofta smitta av sig i  inspiration och energi. Gnället... Nä, det gör verkligen inte världen bättre. Inte heller den egna, inre känslan på sikt. Bara kort lättnad, man har fått frigöra sig lite (kan behövas ibland).

Har ett förslag: Behöver du gnälla - stick och träna istället! Extremt bra metod för att rensa ut irritation och istället ladda in bra pepp i kropp och själ. Sluta gnäll, träna å bli snäll =)

Läs hela inlägget ››

Träning som medicin

Härom veckan var jag på en heldagskonferens på GIH med temat "Fysisk aktivitet som behandling och prevention av olika sjukdomar". Arrangör var Svensk förening för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin.

Under dagen fick vi lyssna till välmeriterade föreläsare och forskare som radade upp statistik på hur potent träning är som friskfaktor. Tror vi alla som var där tänkte oss riva av ett extra träningspass närmaste dagarna efter, i ren respekt för alla tunga fakta. Kroppen vill vara i rörelse, annars tappar den i kapacitet och motståndskraft, det var alla eniga om. Vi fick exempel från olika sjukdomsgrupper, t ex vid mild till måttlig depression där effekten av träning är lika bra som KBT (kognitiv beteende terapi) och antidepressiva läkemedel. Likaså är träning/fysisk aktivitet en viktig del i behandlingen vid bland annat stress, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, rygg- och nackbesvär.

Mmmm. Det här är ju väldigt intressant. Och också en utmaning. För det är ju en sak att vi vet hur förträfflig träningen är som medicin. Men det är en annan grej hur vi lyckas med träningen, när vi är i vardagen utanför engagerande forskningsprojekt. Var går gränsen mellan sjukvårdens uppdrag och vad vi i Friskis&Svettis kan göra? Hur inspirerar vi en  person med depression på bästa sätt? Och kan/ska vi vara ett träningsalternativ för den som haft en hjärtinfarkt? Många tankar flaxade runt i huvudet den här fredagen, det känns ju väldigt spännande om fler sjuka skulle kunna träna i "friska miljöer". Vad skulle behövas för att det skulle kunna bli riktigt bra?

Kände mig helt stressad i alla dessa tankar när jag svischade hem. La mig på soffan och slappade. Två timmar senare var jag fortfarande stressad. Lever inte som jag lär, skulle väl ha sprungit en sväng istället. Fick insikten om att den pegagogiska utmaningen är riktigt stor.

 

Läs hela inlägget ››

Turnéstopp i Örnsköldsvik

Friskistouren brummade vidare i helgen med stopp i Kristianstad och Örnsköldsvik. Två lyckade eventdagar med massor tränande energiknippen och fantastiska funktionärsgäng som roddade hela härligheten. Här några bilder från Ö-vik.

Läs hela inlägget ››

Friskistouren i Norrköping

En heldag med träning på temat kreativitet, lekfullhet & hållbarhet. Massa härligt friskisfolk och en å annan gäst. Proffsigt värdskap från norrköpingsföreningen. Kan det bli bättre en ruggig lördag i oktober? Jag tolkade temat på eget sätt. Drog ihop en programpunkt med temat återhämtning. Vi låg under filtar, såg på film, åt popcorn och avslutade med en sovstund. Extremt välbehövligt. Och lite komiskt. 200 snarkande människor i en träningshall. I helgen är det turnéstopp i Örnsköldsvik och Kristianstad. I november snarkar vi  (och gör allt annat träningsgottigt) i Borås.

 

 

Läs hela inlägget ››

Existentiell träning

Det är så himla häftigt när en upplevelse blir till någonting större än summan av de ingående delarna. När det händer i träningssammanhang blir det liksom extra magiskt. När övningarna, kroppen, själen, svetten och hela alltet fyller på varandra i en helhet, det är då träningen blir existentiell. Då spelar tekniken, upplägget, stylen på löpartightsen eller något sådant inte någon som helst roll. Man är stark, oslagbar och ... lycklig.

Härom dagen stod jag och tittade på ett gruppträningspass och såg några deltagare som verkligen var i den där känslan. Jäklar, alltså! Dom klev flög över stepbrädorna, jobbade högt och lågt, tog ut rörelserna med full kraft. Kändes som dom kunde ha lyst upp hela höstmörka Kungsholmen med sin energi.

Så häftigt att se. Samtidigt blev jag lite avundsjuk. Själv hade jag suttit stilla i två dagar på konferens. Stel och trött. Att fara runt så där kändes väldigt långt från min egen status. Det kändes närmare till hands att dra nåt gammalt över sig. Eller i alla fall en skön filt.

Men dagen efter fick jag också uppleva det. På tredje dagen av konferens tog Nina och Annika ut oss på en "Flexiwalk", en skön power-prommis i krispig luft varvat med stopp för flex-rörelser. Massor med ny luft i lungorna och öppnaden, utsträckande rörelser - sådana som inspirerar våra sinnen att komma i exictensiell feeling. Jäklar, alltså!

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram