Lust har ingen gräns 2
Lust har ingen gräns 2
Lust har ingen gräns 1
Lust har ingen gräns 1
Alla barnen-dagen 2014
Alla barnen-dagen
HIT35
HIT 35
Nya upplägg på våra Indoor walking-pass

Skolgårdstävlingen avgjord 

Vi har under våren och sommaren sökt efter Sveriges bästa skolgård och Sveriges bästa rastvärd. Vi har gjort det för att vi vet att skolgården och rasten är viktiga för barns förutsättningar till rörelse i vardagen. Nu är tävlingen avgjord och vinnarna utsedda.

Läs mer ››

En dag för alla barn

I september firar vi Alla Barnen-dagen runt om i landet. Då bjuder många av Friskis&Svettis 108 föreningar i Sverige på rörelseglädje för både små och stora barn. Röris, jympa med cirkustema och yoga för hela familjen är några av aktiviteterna.

Läs mer ››
kettlebell

Höstens häftigaste HIT 

Att Friskis&Svettis erbjuder lättillgänglig träning för alla innebär inte att alla träningsformer passar alla medlemmar alltid. Högintensiv träning, eller HIT som det heter på schemat, är en sådan träningsform. Till hösten kommer HIT i en kortare och mer intensiv 35 minuters version.

Läs mer ››

Sund viktigare än snygg  

Att få en snygg kropp är inte det viktigaste skälet att träna. Åtta av tio svenskar uppger i vår senaste Träningsbarometer att det främst är för hälsans skull som de motionerar. Och ju äldre man blir desto viktigare blir hälsan som skäl för att träna.

Läs mer ››

Bättre löpkvalitet åt folket!

Friskis&Svettis kvalitetspass handlar om så mycket mer än att springa. För att förstå hur stort det egentligen är med ett gäng löpare som drar ut på en kvällstur måste vi backa många år, minst 15, troligen hela 36. Häng med när Friskis&Svettis Riks copywriter springer, analyserar och socialiserar en klar och kall vårdag i trakterna av kronprinsessparets vackra hemmamiljöer.

 

Läs mer ››

Mega-Röris i Haninge 

Över 700 barn deltog när Friskis&Svettis Haninge tillsammans med Haninge kommun arrangerade Mega-Röris i Rudans friluftsområde i slutet av maj. I strålande solsken fick barnen i kommunens skolor uppleva rörelseglädje tillsammans.

Läs mer ››

Pressklipp

onsdag, 17 sep 2014
Dagens PS
onsdag, 17 sep 2014
MyNewsdesk
onsdag, 10 sep 2014
Romsdals Budstikke
onsdag, 10 sep 2014
Outside
Till arkivet »
Alla barnen

Peter och Tinas bloggar

Efteråt-grejen

Ibland när man pratar om träning så lyfts drivkraften "tänk på vad skönt det kommer kännas efteråt". Jag brukar vara motståndare till det där. Mitt mission är att det ska vara njutningsfullt under tiden. Njutningen kan iofs vara på olika sätt. Men jag tror att det är viktigt att du får peppande signaler till din kropp och din själ medan du tränar, i stunden. Ett direkt anslag som träffar dig på djupet. Som en gonggong som väcker och vibrerar igång dina system.

Så brukar jag tänka. Och missionera. Men igår fick jag en efteråt-upplevelse som var så stark att jag nästan är beredd att tänka om. Eller iaf vidga min syn.

På onsdagkvällar går jag en löpkurs nu i höst. SuperGunnar är tränare. Peppande och entusiastisk som få. Igår på eftermiddagen hade jag en svacka. Lite för mycket i huvudet, lite träningsvärk och en enorm längtan efter att slappa i soffan. Men tänkte på SuperGunnar och försökte få lite träningsenergi, mumsade en stor laddning köttgryta och tänkte att en kvällsträning i elljusspåret borde ju vara skönt. Motvilligt masade jag mig sen i väg till träningen och hoppades det skulle vara lite teknikträning på schemat. Eller kanske några korta intervaller. Nåt lite lättsamt och trevligt.

Väl på plats började SuperGunnar dra igång träningen, glad och pigg som vanligt. Jag kände mig ännu tröttare. Sen kom presentationen av dagens pass.... 8 km PÅ TID!!! Typ det jobbigaste jag kunde tänka mig. 8 km är ju så pass kort att man ska kunna speeda på, samtidigt är det så långt så att det är jobbigt jättelänge. Jättejobbigt i typ 40 min.

Jag ville gå hem. Men det gjorde jag inte. Tack vare SuperGunnar. Istället pinade jag mig. Det var inte någon njutning. Inte nån stans. Inte i kroppen. Den var trött och mätt av köttgrytan. Inte i själen. Den var också trött. Och lite rädd. Rädd för att det skulle bli ännu jobbigare när som helst. Men jag sprang. Och längtade till det skulle vara över. Peppade mig tom att springa lite fortare för att det skulle ta slut snabbare.

Sen tog det slut. Och det var den skönaste stunden på hela dagen! Jäklar vad skönt!! Efteråt-känslan var på topp. Och den hängde i hela kvällen. Jag bastade, fikade och var extremt nöjd. Faktiskt så nöjd att jag längtade lite efter att pina mig igen för att få efteråt-känsla igen.

Så, jag erkänner. Det finns något i efteråt-känslan som faktiskt är en magisk drivkraft. Men jag kommer fortsätta missionera för njutningsfull träning. För jag tror fortfarande mångas succé och träningsinspiration kommer i dom sammanhangen.

Läs hela inlägget ››

En spännande grej

Vi håller på med en ny grej. Träning i ett, för oss, nytt format. Väldigt spännande. Undrar hur det kommer bli?

Läs hela inlägget ››

Rekordkonferens

Den här veckan känns som en ända lång PB i konferens. Eller inte bara PB utan något slags kollektivt rekord. Jag och mina superkollegor är på konferens tillsammans med  nästan alla utbildare i Friskis&Svettis (typ 70 pers). Dvs dom som håller alla våra kurser i träning och föreningskunskap. Det här är en mycket speciell grupp. Nån slags supermänniskor. Dom har sin vanliga tillvaro med sig själva, sina sysselsättningar osv. Utöver det så är dom ledare, eller instruktörer i Friskis&Svettis. Och håller kurser för vår räkning. Dessutom är dom i särklass bäst. På alllt. Och trevligast. (Alltsom oftast. :-) Kan bli en svacka om dom blir hungriga eller trötta. Botas lätt med massa mat och en najsigt träningspass. Sen eldar dom på igen.)

Den här veckan kan ses som en uppladding och sammanfogning. Få koll på läget, inspireras och fylla på. Och ha kul tillsammans. En grej som är rätt speciell med att vara utbildare är relationen med kollegorna. Man kanske inte känner varandra särskilt bra, eller umgås privat men sen när man håller kurs ihop är man extremt tighta. Som ett slags kurspartners. Partners in crime. Lite så är det. Man får vara beredd på att lösa det mesta. Vi har rätt mycket kurser, de flesta på internat. Så det är klart att det är en del situationer som utmanar... Man får vara både lärare, tränare, kursmamma, tekniker och vaktmästare. Ibland också kock, låssmed, läkare, sömmerska och flyttkarl. Allt kan hända.

Så det är klart att det är bra att peppa sig. Och ladda på sig energi coh rekord. Vi har en del rekord hittills på denna konferens. T ex längsta cykelsightseeinggruppen, lägst ljud på ett jympapass, högst ljud i middagsmatsal (WR), grönaste t-shirts, flest yes-utrop/timme, flest kramar/pass och saltaste dykning på morgondopp (= nässköj).

  

     

Anna och jag persade i bagagevikt. 100 kg. Det är rätt kaxigt.  Väl på plats har det handlat om träning, pedagoik och grejen med att vara utbildare i Friskis&Svettis.

Läs hela inlägget ››

Utbildningen är vår kärna

Det är häftigt att få befinna sig i gruppen av kompetens som har som uppdrag att utbilda nya ledare och instruktörer i Friskis&Svettis. 75 personer som med ett glödande engagemang och enorm kompetens lotsar ca 800 nya personer att leda träning i Friskis, varje år. Ytterligare 500 av våra nuvarande ledare väljer att utbilda sig till en ny träningsform. Gåshud.

Vi har alla ett engagemang för det vi gör, och det bygger på våra drivkrafter. När vi frågar denna grupp om vad som driver dem handlar det nästan uteslutande om lusten att utveckla andra människor. Jag är övertygad om att den grundläggande filosofin i Friskis att tro på människans kraft att utvecklas är vår framgångsfaktor nr 1. Vi tror att du har förutsättningarna och att du vill, och utbildningarnas pedagogik är byggd för att ta fram det bästa hos dig.

Jag är övertygad om att du som kommer att gå Friskis&Svettis ledarutbildningar i höst kommer att känna ännu mer glöd, kunskap och engagemang, och då ska du vet att det är superbra redan idag. Så grattis!

 

Givetvis både teoretiska och praktiska moment - här jobbar vi med stabilitet
 

Läs hela inlägget ››

Träna med känslor

Förra helgen var jag på Gröna Lund. Stod och tittade på några attraktioner när det plötsligt kom springandes en söt, liten kille i typ 10 års åldern. Med uppspärrade ögon ropade han till sina föräldrar (eller var det kanske morföräldrar, alla ser ju så unga ut nu för tiden). "- Åhhh, jag vet inte om jag skrattade eller grät!!! Hela magen svämmade över av känslor. Det var jättehärligt!"

Han var jättesöt och jättelycklig. Tror att han just åkt Katapulten, den där grejen som är som fritt fall fast tvärtom - full sula rakt upp i luften. Helt galen. Jag gissar att hans tankar dansade lyckligt för att han vågat åka den där superläskiga. Och att hans fysiologi var översvämmad av hot om extrem fara och sedan lycka för överlevnad.

Igår när jag tränade var jag lite, lite i samma läge. Ingen extrem fara men ändå ett utmanande pass där jag både var nervös, jättetrött, glad och rätt glad att jag överlevde.

Jag tänker att det här är något vi skulle kunna bjuda fler på. Iofs behöver man ju inte alltid träna med hela känsloregistret, ibland är det skönt att bara åka med i något och vara lite halvengagerad. Men t ex när jag tittar in i gymmiljöer och ser konditionsavdelningen så skulle jag vilja ge dom som tränar där en present. En present av träningsskänslor. För ibland ser det ut som att dom längtar efter energi, pepp och utmaning. Kanske lite skräck och träningslycka också. En cardiokatapult. Det är vad som behövs.

Läs hela inlägget ››

Träningsstenografi

Att beskriva sitt träningspass med ritade streckgubbar är en väl rotad tradition. Jag tror att många ledare liksom ser sitt träningspass i dessa gubbar. Härligt glada streckisar som jympar runt, ibland med tofs i håret. För mig är de här gubbarna en brottningsmatch. Jag har liksom inte förmågan, saknar både hantverket och på något sätt den tredimensionella bilden. Gubbarna blir jättefula. Och konstiga. Ibland tom lite perversa. I alla fall helt klart avvikande. En egen slags minoritet.

Halsen brukar jag oftast missa så dom blir lite ihoptryckta. Näsan brukar jag ta med. En stor en så man ska se vilket håll kroppen är åt (på min gubbe är det typ bara på näsan man kan se skillnad på bak och fram). Proportionerna på kroppsdelarna kan variera men ofta är benen jättelånga. Och fötterna är lite som små bollar.

Har inte våga visa dom för någon bildterapeut. Gissar att man skulle oroa sig för en rad psykatriska symtom som skulle kunna ligga bakom mina bilder. Förvirring, desorientering, perceptionsstörning, viljelöshet, vanföreställning, aggression...?

Jag ser liksom rörelser som filmer inne i mitt huvud. En typ av hallucination? Eller bara en härlig dagdröm? Sak samma, känner mig rätt frisk så länge jag slipper rita gubbarna.

 

 

Det här är mina finaste. Vågar inte visa hur det oftast ser ut. Obs gubbarna på övre raden sitter på en stepbräda. I fall ni undrar.

Läs hela inlägget ››

Peter på Twitter

Till Twitter »
@Jonaskihlman Vardagsmotionen Jonas!!
512659371151458304
Peter Wigert
peterwigert
Vi mobiliserar för att få #Allabarnen i rörelse. På lördag finns vi i en #Friskisförening nära dig. Välkommen! http://t.co/8mD0KmqqcW
512509290566135808
Peter Wigert
peterwigert
I tider av rasism känns det extra bra att #Friskis idé är att erbjuda lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla. ALLA.
511842908820217856
Peter Wigert
peterwigert
@yoacimd Ta en paus, och krya på dig! Du är alltid välkommen tillbaka.
511842465515843584
Peter Wigert
peterwigert