I onsdags var jag på HIT. Det känns idag. Skön stelhet i bröstet och lite lätt träningsvärk typ mellan revbenen och någonstans vid skulderbladen. Inte särskilt smärtsamt utan bara en liten fin känsla, en påminnare, om att jag har gjort nåt kul.
HIT är ju vårt tuffaste gruppträningspass och jag var lite nervös innan vi körde igång. Hade inte riktigt koll hur jag skulle fixa träningen fysiskt. För att safe:a så tog jag det lite försiktigt på en del moment och tog chansen att trycka på lite på favoriterna. Magnus, min kollega och tillika en av mina favorittränare, ledde passet inspirerande och proffsigt. Fick med mig bra tekniktips och blev peppad. På HIT tränar man i fyra zoner. I varje zon loopar man ett par övningar som alla har en total/komplex karaktär, t ex chins, hoppa hopprep, situps med medicinboll, handstående mot vägg, utfallsgång, squats med upphopp osv. Man är i varje zon i fyra minuter. Efter den här zonträningen kör man en avslutande del, en final. I onsdags bestod den av en stafett där man körde tre och tre med löpning, svingar och plankan. Passet ramas in med uppvärmning i början och skön rörlighet som avslutning.
Jag tycker det är häftigt att vi har HIT i Friskis&Svettis. Att vi har medlemmar som vill träna den här, ganska avancerade, träningen. Och som fixar den fysiskt. I onsdags stannande jag upp flera gånger i passet för jag blev så imponerad över gänget. "Fattar ni hur bra ni är?" ville jag ropa men jag var för trött så jag bara pep "Bra jobbat" till mina närmaste träningskompisar.
Lika glad som jag är över HIT är jag över de uppbyggande och intränande passen. Tänker på t ex Grundfys, Flex, Cirkelfys och softpassen. Hade vi inte dom då skulle vi inte kunna ha HIT. De uppbyggande passen är de som ger oss förutsättningar och kapacitet. Det är dom som är viktiga, det är här vi ska träna mest. HIT:en är en utmaning, en träning i att använda sin kapacitet fullt ut för den som är bra tränad och hållfast. Just det där med hållfasthet har varit en fundering för mig. Även om jag är igång och tränar en del så är det inte alltid jag känner mig hållfast nog att fixa riktigt tunga pass. Det gäller att vara laddad både fysiskt och mentalt så att passet inte ger för mycket slitage. Gärna utmanas men inte slitas ut. I onsdags kändes det perfekt, en bra utmaning som nu, två dagar senare, känns som hård kram i kroppen och en peppning i sinnet.