Så här blir du ledare eller instruktör på Friskis&Svettis

Varje år nyutbildas nästan 1000 ledare och instruktörer i Friskis&Svettis. Och suget efter nya, inspirerande ledare ökar i takt med att F&S växer. I dag finns det närmare 8000 ledare och instruktörer i hela Friskis&Svettis, från Hammerfest i norr till Paris i söder. Alla har de gått igenom Friskis&Svettis grundutbildning, uppdelad i Ettan och någon träningsformsutbildning. Men innan de kom så långt har de också tagit sig igenom en rekryteringsprocess som genomförs hemma i den egna föreningen. Räkna med ett antal månader om du är sugen och tar dig hela vägen. Räkna med skoj och räkna med jobb.

 

Möten och upplevelser är belöningen

Det är häftigt att stå i centrum och leda en grupp människor som litar helt och fullt på att du ska ge dem en timme effektiv och rolig träning. En träningsupplevelse.

Lika spännande är det att under en gyminstruktion känna att du förmedlar kunskaper som sjunker in hos den andra personen.

Att möta så många nya människor som du får göra som ledare, instruktör, värd eller receptionist är, oerhört belönande för dig själv.

Så vill du bli rik, rik på möten och upplevelser, är det en bra början på mötet mellan dig och Friskis&Svettis. Belöningen ligger nämligen på ett helt annat plan än i plånboken. Alla funktionärers uppdrag på Frisksi&Svettis är ideellt. Många föreningar delar ut ett mindre arvode, men många gör det inte.

Sugen? Allt hänger på dina drivkrafter, på varför du vill bli ledare eller instruktör.

Vad du måste gilla

Det är verksamhetsidén du måste gilla. Och de värderingar som ligger till grund för allt vi gör. Verksamhetsidén lyder så här: Friskis&Svettis erbjuder lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla. Värderingarna använder vi internt för att ständigt påminna oss om på vilket sätt vi ska leva och realisera verksamhetsidén. 

Hör av dig

Om du gillar vad du läst så här långt så är det bara att höra av dig till närmaste Friskis&Svettis. Fråga hur man gör just där med rekrytering av ledare, instruktörer och värdar. Det skiljer sig åt lite grann från förening till förening. Ganska ofta vill man till exempel att du ska ha tränat ett tag på Friskis&Svetttis innan du kan bli aktuell som ledare, instruktör eller värd.

Först varför, sedan hur

Fundera igenom varför du är intresserad av ett uppdrag och ett engagemang i Friskis&Svettis innan du säger att du vill bli ledare eller instruktör, för den frågan kommer du att få. Det är viktigt att du vet ditt varför.

Svaret på hur detta kommer att gå till är att du kommer att intervjuas, få en uppgift och eventuellt också lite träning. Efter genomgången rekryteringsprocess får du besked om du blir antagen eller så uppmuntras du kanske att försöka igen lite senare.

Så här går uttagningen till

Rekryteringsprocessen är inte exakt densamma i varje Friskis&Svettis-förening. Men räkna med att det kommer att ta några månader från start till mål.

I de större föreningarna blir det ofta flera uttagningar. Du fyller i en ansökan och välkomnas till en träff där du kan få göra ett praktiskt prov. Vill du till exempel bli jympaledare tittar rekryterarna på hur du använder kroppen, att du kan hålla takten och inte minst att du orkar ett helt pass.

Vid samma tillfälle blir du intervjuad. Rekryterarna lyssnar efter lite olika saker beroende på vilken typ av ledare eller instruktör du vill bli. På webben hittar du Friskis&Svettis utbud på just din ort.

Utbildningen sker i två steg

Utbildningen sköts av Friskis&Svettis Riks och är i två steg. Ettan är en fyradagars grundutbildning för alla. Du bor på internat och pluggar och tränar intensivt.

Du kör 1 - 2 pass per dag med blivande ledare och instruktörer från Friskis&Svettis-föreningar i hela landet och får undervisning i anatomi, fysiologi, ledarskap, träningslära och i F&S idé, värderingar och träningsformer. Läs gärna artikeln Ettan på Lillsved

En månad före kursstart får du en prepuppgift för att förbereda dig inför kurstillfället. Den uppgiften gör du på hemmaplan. Efter Ettan förbereder du dig inför din träningsformskurs genom att repetera och befästa kunskaperna från Ettan. Du får även prepuppgifter som förbereder dig inför din träningsformskurs.

Träningsformskursen har fokus på den typ av träning just du ska leda eller instruera. Kurstillfällena varierar mellan 2.5 till 4.5 dagar beroende på träningsform. Här får du mer praktik och träning.

När du kommer hem till din förening igen får du en fadder eller ledarsupport som stöttar dig fram till din licensiering. Du kan diskutera träning och ledarskap, få tips om musik och prova din förmåga att leda eller instruera på din fadder. 

Slutprovet kallas licensiering

Det sista som händer är att du måste godkännas av en av Friskis&Svettis behöriga licensierare. Leder du gruppträning får du leda ett vanligt pass medan licesnieraren kollar att du har förstått passupplägget och att leder på ett medryckande och pedagogiskt sätt. Ska du instruera i gymmet följer licesnieraren med dig under en instruktion.

Nervositet kan ställa till det en aning men ingen kräver att du ska vara perfekt första gången. Klarar du inte diplomeringen får du en chans till inom ett par veckor. Då bör det sitta!

Utveckla dina talanger

För att du som ledare och instruktör ska fortsätta hålla samma höga kvalitet görs uppföljningar varje år. En uppföljare tittar på ditt pass eller instruktion och ger feedback som hjälper dig att hela tiden utveckla dina förmågor. Inspiration till nya pass, övningar, kunskap och ledarskap får du fortlöpande på olika utbildningar som föreningarna och Friskis&Svettis Riks ordnar.

 

Veta mer? Kolla med din närmaste Friskis&Svettis. Ring, maila eller fråga i receptionen, en ledare, instruktör eller värd om hur rekryteringen går till och när det är dags för nästa. Och lycka till!

Tinas blogg

Fibo-mässan

Förra veckan var Magnus, Jossan och jag på Fibo-mässan i Tyskland. Det är världens största tränings/fitnessmässa. I år samlade den 150 000 besökare, 1 000 utställare från 50 länder, det är alltså ett extremt stort event. Helhetsupplevelsen är någon slags kombination av show-branschutveckling-produktinnovation och så klart sälj-sälj-sälj. Det är en mötesplats för tillverkare, återförsäljare och inköpare.

Precis som förra året  slås jag över att vi åker dit med bilden av "träning är roligt" och åker hem med bilden "träning är business". Det behöver ju inte vara någon motsättning i detta. Men som representant för en ideell idrottsförening är det lätt att känna sig som att man är på bortaplan i detta sammanhang. Fokus är på säljstrategier, omsättning och retention. Nästan inget snack om kultur, värderingar, budskap eller mjukvaran i träningen. Hur som helst känns det värdefullt att vara med, branschen växer och det är intressant att se vilka som tar täten. Över 56 miljoner européer är medlemmar i någon träningsklubb och antalet har ökat med 4,4 % från förra året. Den europeiska tränings/fitnessmarknaden är nu störst i världen, tom före USA.

Vad såg vi då mest av?

  • Mycket teknisk utveckling där det digitala givetvis är mest påtagligt. Att träna och mäta det du gör, eller att få vägledning via digitala stöd, finns nu i en mängd varianter. Utmaningen verkar handla om det pedagogiska, hur ska vi ta hand om, och använda, all data vi får in?
  • Varianter av varianter, finns det en uppsjö av på mässan. Inte så mycket helt nya grejer. Mer uppdateringar av befintliga. I år var det cardioutrustning, ffa löpband, som fanns i en mängd nya upplagor.
  • Mässan hade en ny del "Fibo med", tänkt att bli en mötesplats för gränslandet mellan sjuk- och friskvård. Ett spännande område förhoppningsvis växer ännu mer framöver. 

 

 

Emma Barry från Equinox (hon var tidigare på Les Mills) föreläste och pratade om att sälja upplevelser, skapa sociala utrymmen och interagera med medlemmarna. Känns ju väldigt spännande att tänka sig att länka ihop dessa idéer med tankarna kring "Fibo med" så att "träningen/handväskan" blir tillgänglig för många.
Läs hela inlägget ››

Pinsamt stel

Att känna sig stel är ingen bra känsla. När det stretar till i baklåren och ryggen när man ska knyta skorna eller att det liksom kränger till i nacke och axlar när man tar av sig tröjan, det är ingen bra feeling. Det gör ju att man nästa gång det är dags för skorna så lägger man upp foten på någon förhöjning och fiffigt kommer undan stret:et.

Att vara stel är liksom lite skämmigt. Det är som att det på något vis är dåligt och självförvållat. Typ är man stel är man slarvig, har man inte gjort läxan (stretchat). Är man rörlig är man duktig och beundransvärd. Nu raljerar jag, så klart. Men jag tror många känner igen sig i känslan.

Grejen är att de flesta av oss känner av stelhet. Och att vi blir stelare med åldern. Det kan också vara när vi tränar för mycket, för lite eller har haft en skada. Med en stel känsla tror jag att vi blir mindre motiverade till att röra på oss. För att det är obekvämt.

Här är det lätt att komma in i en sämre cirkel; stel-rör sig mindre i dessa rörelseriktningar-blir ännu stelare. För kroppen anpassar sig ju till det vi gör. Rör vi oss inte i en viss riktning så minskar den funktionen. Vill vi underhålla, eller utveckla, våra rörelseomfång så behöver vi bjussa kroppen på dessa rörelser.

Här finns potential. Kör vi rörlighetsträning så finns det massa sköna rörelsekänslor att frigöra, både när man tränar och när man sen ska sätta på sig skorna. Rörlighetsträning kan göras på massa olika sätt, t ex stretching, moment i yogan, flex, andra former av dynamisk rörlighetsträning, att man tar ut stora rörelsemönster när man styrketränar osv.

Nu är vi igång och producerar höstsäsongens konceptpass till Flex, IntervallFlex och Flex soft. Vill inte avslöja för mycket, men det kommer lösa upp all världens pinsamma stelheter.

 

 

  

Liten tjuvkik in på Anna Fellström och Marie Löfgren i flexproduktionen.

 

Läs hela inlägget ››

Osköna vilodagar

Att vila är extremt viktigt, det blir allt mer uppenbart för många av oss. Lugn i kropp och själ behövs. Det är då uppbyggnad sker och upplevelser får falla på plats. Missar vi det blir det nedbrytning, slitage och skador istället. T ex inom fotbollen har man sett att om matcherna ligger för tätt är det tydligt att skadefrekvensen ökar. Så är det säkert för oss vanliga också, anstränger vi oss rejält behövs en stor dos återhämtning. Och det kan gälla alla områden vi anstränger oss inom; jobb, relationer, träning osv. 

Men det är ju inte alltid man får till det där så där bra och klokt som det låter. Jag tar mig själv och träningen som exempel. Vanligen så tränar jag varierat. Det blir gruppträningspass med rörlighet, styrka och stabilitet, någon kompletterande styrka i gymmet och en del löpning. Jag kör inte så hårt men eftersom jag jobbar med träning så blir det pass många dagar i veckan, i olika former. Som princip har jag alltid haft att 1-2 dagar/vecka ska vara riktiga vilodagar utan träning. Och så har jag nog alltid gjort. Det har varit i en idé om att få återhämtning och att inte bygga in träning för strikt i livsstilen. Jag vill vara skön i mitt förhållningssätt till träning.

Och det känns det som jag är. Grejen är att vilodagarna inte är lika sköna. Träningsdagarna är jag i mycket bättre känsla; piggare, gladare och lugnare. Vilodagarna är jag i det motsatta; tröttare, långsammare och lite småirriterad. Kanske är det en del av att vara i viloläge? Jag kanske får köpa läget, det är ju ingen stor grej. Och jag vill ju inte hålla på och träna varje dag. En målsättning nu under våren är att hitta formerna för riktigt sköna vilodagar. Förr sa vi i Friskis&Svettis att soffan var vår största konkurrent. Känner mig beredd att omvärdera det där. Till hösten är målet att blivit en lagom skön soffpotatis.

 

Läs hela inlägget ››

Duktig som tränar

Ganska ofta när det är träningssnack förekommer sägningen "vad duktiga vi har varit som tränat". Det där berör mig, på något sätt.

Jag tror att det handlar om en reaktion på att jag verkligen inte tycker att man är dålig om man inte tränar och att det inte vara någon skuldkänsla kopplat till det. Plus att jag tycker man inte ska träna av plikt för att vara duktig. Typ bocka av på listan "nu har jag gjort det man ska, jag har tränat, det är att vara duktig". För mig tar skuld & plikt bort passionen med träning.

Men jag fattar att man inte alltid menar så. Man kan säga att man varit duktig med en betydelse av typ "nu har jag gjort något riktigt bra, jag känner mig jäkligt glad och nöjd". Och då tycker jag att det är en annan grej. Och då blir något jag tror himla starkt på. Träning med positiva drivkrafter. Strunt samma om man är duktig eller inte, bara man mår bra av den träning man gör.

  

 

 

Läs hela inlägget ››

En spikmatta måste ingå

Sportlovstider! Och vad är egentligen det bästa med sportlovet? Kanske att vara ute, få frisk luft i lungorna, ljus in i hjärnan och massa härlig blodcirkulation i hela den sportiga kroppen? Jaaa, kanske. Men jag tycker nog det är bäst att få komma in i värmen, dricka choklad och äta kanelbullar. Att slappa en stund. Det är som allra bäst när sportlovet övergår i ett slapplov.

Kanske är det grejen? Att vi fysiologiskt och kemiskt drivs till att bli så himla nöjda när något jobbigt är över. En slags överlevnadsglädje. Ren och skär lycka över att slippa en pina. Pinan behöver ju inte vara fruktansvärd för att den här effekten ska uppstå. Men ett visst mått av obehag behövs. Jobbigt, smärta, kyla... Något som vi vill komma ifrån.

När vi jobbar med träningsutveckling så säger vi ibland att "en spikmatta måste alltid ingå". Det är nog inte sant egentligen, vi kan säkerligen njuta av saker fullt ut ändå. Men kanske är det så, som en del trendspanare säger, att vi idag börjar bli lite trötta på att den sömlösa tillvaron, där vi har det lite för lätt så att vi faktiskt längtar efter att uppleva saker "på riktigt". Och att det då behövs ett hinderbanelopp eller utförsåkning i  trånga pjäxor med svinkall vind i ansiktet. Kanske väcker det igång våra sinnen så att vi blir mer öppna för att sen njuta?

 

Läs hela inlägget ››

Wabi-sabi

Wabi-sabi, "de små skavankernas charm" är väl det japanska synsättet för estetik där skönheten uppstår i det lite ofullständiga (och ibland bristfälliga).

Kom på häromdagen att det ju är precis så jag tycker rörelser är, när de är som mest spännande. Läste på om wabi-sabi och såg att det utmärkande är asymmetri, skrovlighet, enkelhet och uppskattning av det helt naturliga. 

Det är ju precis så vi ska tänka när vi använder våra kroppar. De är som bäst och vackrast när rörelserna blir lite ofullständiga, lite skeva, lite skrovliga - det är där den äkta feelingen finns!

Försökte tänka så igår när jag körde intervaller på löpbanden. Gick sådär. Fick ont i  framfoten (gammal skada som gör sig påmind ibland, grymt retsamt). "De små skavankernas charm"... bullshit..!

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram