Alla måste röra sig

Katha instruerar  

Att Katha Tufvesson skulle jobba med Friskis&Svettis Röris och Mini-Röris-koncept var inte självklart. Hon hade inte tänkt jobba med barn. Och Katha vill i dag jobba ännu mer med barn, alla ska få möjlighet att röra på sig.

 

En bidragande orsak till att det funkar så bra för Katha Tufvesson att arbeta med barn är förmodligen att hon alltid gillat att prata. Särskilt med ungdomar. När hon som ung fritidsledare jobbade på ungdomsgård var det snacket hon tyckte allra bäst om. Men små barn, nej tack!
– Jag har aldrig varit en som kastar sig över barn för att busa och hålla på. Men när jag rör mig med barn till musik finns inte den där motviljan jag brukar känna för fantasilekar. Då njuter jag av att hitta rörelser som passar till musiken utan att vara larviga. När musiken och rörelserna passar ihop på ett enkelt och naturligt sätt blir allt bara kul.

Barnen kommer inte undan

Katha har tre egna barn, i dag är två av dem vuxna. De har lämnats ifred med sina låtsaslekar hemma, men inte haft en chans att komma undan mammas lust att röra sig tillsammans på jympan.
– Jag gick Friskis&Svettis ledarutbildning när jag var gravid med första barnet. Sedan dess har jag alltid velat jympa med mina barn. När vi nyligen anställde en ung kille visade de sig att han gått på samma skola som min äldste son och alltså återkommande jympat med mig. Pinsamt för min son, javisst, men kompisen intygade att de gillat det.

Från början var det medeljympa som gällde för Katha, men den var knappast optimal för en förälder som ville röra sig tillsammans med sina barn. Att vänta tills ungarna blev tonåringar och medeljympamogna var uteslutet. Alltså fick det bli en vidareutbildning till familjejympaledare. Och sedan, vartefter barnen blev äldre, till juniorjympaledare. När yogan mer och mer tog över Kathas intresse kom tankarna på barnyoga.

Alla är med

Katha hyllar idén med att alla kan vara med och värnar om dem som inte har kul på idrottslektionerna, de som är lite klumpiga med bollar och redskap, de som inte hoppar så långt och inte så högt. På Röris är ingen bäst eller sämst.
– Pedagogerna som utbildat sig till rörelseinspiratörer och kör Röris med sina elever berättar ofta hur fel de haft när det gäller deras farhågor. De barn som de trott inte skulle gilla Röris, har i stället varit de mest engagerade.

Sing Hallelujah

Även om Katha direkt förstod vilken bra idé Röris var redan när den föddes år 2003 med hjälp av Stockholm stad och Friskis&Svettis Riks Nina Forsberg (då anställd av Friskis&Svettis Stockholm), blir hon fortfarande berörd av andras upptäckter av Röris. Som för några år sedan i Finland.

Katha gjorde en roadtrip genom Finland tillsammans med Nina Forsberg och Sussanne Wolmesjö, som forskat på barns rörelse och under hela Röris existens bidragit med sina kunskaper. Resan gjordes i samverkade med Folkhälsans förbund som jobbar med hälsa och rörelser för de finlandssvenska skolorna i Vasa, Åbo och Helsingfors.
– Vilket mottagande vi fick! Entusiasmen var på topp och nu är samverkan ett faktum. När de fortsätter sprider Röris känns det som en arbetsseger. Röris funkar bra överallt. Skulle barnen inte tycka om Röris så skulle de strunta i att vara med. Den rakheten har barn.

Hallelujah-ögonblicken uppstår hela tiden när man jobbar med Röris,
– Som när jag var på en skola hemmavid och testkörde Röris 6. Barnen var med direkt och på frågan vad som var bäst, svarade dom i kör: ALLT. Det värmer och berör.

Röris för fler

Katha tror att Röris skulle funka för andra målgrupper också.
– Röris är en utveckling och anpassning av vår klassiska jympa, som i sin tur är ett utryck för den eviga lusten hos människor att röra sig tillsammans.

Katha skrattar åt sin passion för att “alla måste gå på Friskis&Svettis”. Nu har hon ändrat den till ”alla ska få möjlighet att röra sig”. För det är inte bara barnen som får plats i Kathas rörelsemission.

När hon arbetade på Hälsoträdgården i Torup, där det bedrivs Friskvård och stresshantering i grön miljö för anställda i Malmö stad. Rörelse är ett självklart inslag i kursutbudet och arbetskollegorna får testa Röris och Mini-Röris som morgonjympa då och då. De dagarna startar alltid med ett stort leende, säger Katha
– Lusten att röra sig finns hos alla. Ibland är den väl dold. Det är bara en sak som alltid funkar när människor ska komma igång: den egna lusten. Håller man den vid liv går det bättre för en. Det tror jag.

Tinas blogg

Utvecklingsträff

I fredags hade vi utvecklingsträff inom träningsområdet "Dans och koreografi". Ett 30-tal föreningsrepresentanter samlades hos oss på Friskis&Svettis Riks och tillsammans gick vi loss i diskussioner kring nuläge och framtidsplaner för dans- och step/aerobicspass.

Under året kommer vi fördjupa jobbet med utvecklingen, ska bli spännande och kul. Kändes så bra att vi har så proffsiga och engagerade personer i Friskis, när vi samlas spirar det igång så mycket bra.

 

Träffen inleddes självklart med dans-akt, trots att vi var 30 pers i ett mötesrum för 10. Vårt gäng fixar allt.

Läs hela inlägget ››

Pepp eller holiday blues?

Är du supertaggad på att dra igång 2017? Eller har du, som jag, en släng av holiday blues? För mig känns det som att jag vill gömma mig in i jullovet och vara kvar där till påsk. Eller i alla fall tills energin rinner till. Just januari är alltid en utmaning för mig, det känns  mörkt, kallt och sömnigt.

Jag imponeras, och inspireras, av alla som liksom eldar igång året. Dom planerar jobb, ledigheter, fester och träning med full entusiasm. Och inte bara planerar, dom kör igång också! I morse, när jag var och tränade så var det helt fullt på gymmet. Alla var glada och peppiga. Utom jag. Jag var trött och seg, faktiskt lite arg på alla glada.

Och grejen är att jag måste erkänna att ett träningspass var bästa medicinen mot min blues. Efter passet gled jag iväg till jobbet, började planera aktiviteter och kände mig... glad.. och pigg...! Skit också, det innebär att jag inte kan stanna under jul-filten och vänta in våren. Kommer i så fall missa massa kul grejer. Å det vill jag ju inte. Får kliva över trötthetströskeln, träna och leva livet istället!

Läs hela inlägget ››

Att göra övningar på rätt sätt

På många av våra tränarutbildningar i Friskis har vi workshops med teknikträning. Vi diskuterar övningarnas syfte och utförande. Många tränare är verkligen ambitiösa och vill fördjupa sig kring detaljer.

Så kan det nog vara som medlem också. I alla fall för vissa. Man vill förstå, det gör träningen mer meningsfull.

Ibland när jag står och väntar på mitt pass brukar jag kolla på den grupp som tränar före mig. Jag har då och då reflekterat över att "hmm, här finns ett och annat att förbättra i rörelsetekniken"  för att i nästa stund tänkt "generell träning är så himla effektfullt". Fritt översatt: Egentligen spelar det inte så stor hur övningarna utförs, det är rörelse i kroppen som ger signaler till uppbyggnad - det är faktiskt inte så himla viktigt med tekniken om man resonerar utifrån ett hälsoperspektiv för vanligt folk.

Härom dagen kom några ur gruppen och berättade för mig att dom var så otroligt nöjda. Dom hade varit på en föreläsning med efterföljande teknikträning. Det hade handlat om hur övningarna skulle utföras och varför övningarna fanns med i passet. "Nu får jag till det mycket bättre." "Nu känns passet så effektivt, jag gör det med kvalité".

Wow, tänkte jag! Vad kul. Och spännande! När passet började kollade jag förväntansfullt in rörelsetekniken. Jag såg... ingen skillnad. Först kände jag mig lite besviken. Sen tänkte jag "Wow" igen. Grejen är ju att dom kände övningarna på ett annat sätt. Ett mer medvetet sätt och med en fördjupad känsla av syftet. Det tror jag är rätt sätt; när man känner att det känns bra och man gillar det. Det är mer det som det handlar om, än den perfekta rörelsebanan.

Läs hela inlägget ››

Energipiller

I måndags var jag och kollegan Max iväg till Karlstad för att filma inspirationsmaterial till de ledare som kör danspass i Friskis&Svettis. En alldeles fantastisk kvartett av fyra dansledare i Karlstadföreningen har satt samman ett Dans fusion med mycket lekfullhet, kontraster och känsla. Bara att stå och titta på passet, som vi gjorde när vi filmade, kändes som ett energipiller! Behövs ingen sol i Karlstad längre, det här gänget lyser upp hela Värmland!

 

Eva, Anna och Jessica. Med i teamet är också Emil som inte syns inte i bild.

Läs hela inlägget ››

Sluta gnäll

I vanliga fall gillar jag när folk tycker. Hellre att man engagerar sig och tycker till än att det blir tyst och ingen bryr sig.

Men ibland blir tyckandet istället ett gnäll. Känns som det kommer som i en kanal för att lätta på lite obehag, frustration och rastlöshet. Får man gnälla en stund så lättar det lite, det känns lite bättre. Samtidig finns baksidan att då har nån stackare, plus man själv, fått lyssna till, och känna på, en del skräp.

Idag tänkte jag på att det faktiskt är stor skillnad på engagerat tyckande och gnäll. Tyckandet kan så ofta smitta av sig i  inspiration och energi. Gnället... Nä, det gör verkligen inte världen bättre. Inte heller den egna, inre känslan på sikt. Bara kort lättnad, man har fått frigöra sig lite (kan behövas ibland).

Har ett förslag: Behöver du gnälla - stick och träna istället! Extremt bra metod för att rensa ut irritation och istället ladda in bra pepp i kropp och själ. Sluta gnäll, träna å bli snäll =)

Läs hela inlägget ››

Träning som medicin

Härom veckan var jag på en heldagskonferens på GIH med temat "Fysisk aktivitet som behandling och prevention av olika sjukdomar". Arrangör var Svensk förening för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin.

Under dagen fick vi lyssna till välmeriterade föreläsare och forskare som radade upp statistik på hur potent träning är som friskfaktor. Tror vi alla som var där tänkte oss riva av ett extra träningspass närmaste dagarna efter, i ren respekt för alla tunga fakta. Kroppen vill vara i rörelse, annars tappar den i kapacitet och motståndskraft, det var alla eniga om. Vi fick exempel från olika sjukdomsgrupper, t ex vid mild till måttlig depression där effekten av träning är lika bra som KBT (kognitiv beteende terapi) och antidepressiva läkemedel. Likaså är träning/fysisk aktivitet en viktig del i behandlingen vid bland annat stress, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, rygg- och nackbesvär.

Mmmm. Det här är ju väldigt intressant. Och också en utmaning. För det är ju en sak att vi vet hur förträfflig träningen är som medicin. Men det är en annan grej hur vi lyckas med träningen, när vi är i vardagen utanför engagerande forskningsprojekt. Var går gränsen mellan sjukvårdens uppdrag och vad vi i Friskis&Svettis kan göra? Hur inspirerar vi en  person med depression på bästa sätt? Och kan/ska vi vara ett träningsalternativ för den som haft en hjärtinfarkt? Många tankar flaxade runt i huvudet den här fredagen, det känns ju väldigt spännande om fler sjuka skulle kunna träna i "friska miljöer". Vad skulle behövas för att det skulle kunna bli riktigt bra?

Kände mig helt stressad i alla dessa tankar när jag svischade hem. La mig på soffan och slappade. Två timmar senare var jag fortfarande stressad. Lever inte som jag lär, skulle väl ha sprungit en sväng istället. Fick insikten om att den pegagogiska utmaningen är riktigt stor.

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram