Alla måste röra sig

Katha instruerar  

Att Katha Tufvesson skulle jobba med Friskis&Svettis Röris och Mini-Röris-koncept var inte självklart. Hon hade inte tänkt jobba med barn. Och Katha vill i dag jobba ännu mer med barn, alla ska få möjlighet att röra på sig.

 

En bidragande orsak till att det funkar så bra för Katha Tufvesson att arbeta med barn är förmodligen att hon alltid gillat att prata. Särskilt med ungdomar. När hon som ung fritidsledare jobbade på ungdomsgård var det snacket hon tyckte allra bäst om. Men små barn, nej tack!
– Jag har aldrig varit en som kastar sig över barn för att busa och hålla på. Men när jag rör mig med barn till musik finns inte den där motviljan jag brukar känna för fantasilekar. Då njuter jag av att hitta rörelser som passar till musiken utan att vara larviga. När musiken och rörelserna passar ihop på ett enkelt och naturligt sätt blir allt bara kul.

Barnen kommer inte undan

Katha har tre egna barn, i dag är två av dem vuxna. De har lämnats ifred med sina låtsaslekar hemma, men inte haft en chans att komma undan mammas lust att röra sig tillsammans på jympan.
– Jag gick Friskis&Svettis ledarutbildning när jag var gravid med första barnet. Sedan dess har jag alltid velat jympa med mina barn. När vi nyligen anställde en ung kille visade de sig att han gått på samma skola som min äldste son och alltså återkommande jympat med mig. Pinsamt för min son, javisst, men kompisen intygade att de gillat det.

Från början var det medeljympa som gällde för Katha, men den var knappast optimal för en förälder som ville röra sig tillsammans med sina barn. Att vänta tills ungarna blev tonåringar och medeljympamogna var uteslutet. Alltså fick det bli en vidareutbildning till familjejympaledare. Och sedan, vartefter barnen blev äldre, till juniorjympaledare. När yogan mer och mer tog över Kathas intresse kom tankarna på barnyoga.

Alla är med

Katha hyllar idén med att alla kan vara med och värnar om dem som inte har kul på idrottslektionerna, de som är lite klumpiga med bollar och redskap, de som inte hoppar så långt och inte så högt. På Röris är ingen bäst eller sämst.
– Pedagogerna som utbildat sig till rörelseinspiratörer och kör Röris med sina elever berättar ofta hur fel de haft när det gäller deras farhågor. De barn som de trott inte skulle gilla Röris, har i stället varit de mest engagerade.

Sing Hallelujah

Även om Katha direkt förstod vilken bra idé Röris var redan när den föddes år 2003 med hjälp av Stockholm stad och Friskis&Svettis Riks Nina Forsberg (då anställd av Friskis&Svettis Stockholm), blir hon fortfarande berörd av andras upptäckter av Röris. Som för några år sedan i Finland.

Katha gjorde en roadtrip genom Finland tillsammans med Nina Forsberg och Sussanne Wolmesjö, som forskat på barns rörelse och under hela Röris existens bidragit med sina kunskaper. Resan gjordes i samverkade med Folkhälsans förbund som jobbar med hälsa och rörelser för de finlandssvenska skolorna i Vasa, Åbo och Helsingfors.
– Vilket mottagande vi fick! Entusiasmen var på topp och nu är samverkan ett faktum. När de fortsätter sprider Röris känns det som en arbetsseger. Röris funkar bra överallt. Skulle barnen inte tycka om Röris så skulle de strunta i att vara med. Den rakheten har barn.

Hallelujah-ögonblicken uppstår hela tiden när man jobbar med Röris,
– Som när jag var på en skola hemmavid och testkörde Röris 6. Barnen var med direkt och på frågan vad som var bäst, svarade dom i kör: ALLT. Det värmer och berör.

Röris för fler

Katha tror att Röris skulle funka för andra målgrupper också.
– Röris är en utveckling och anpassning av vår klassiska jympa, som i sin tur är ett utryck för den eviga lusten hos människor att röra sig tillsammans.

Katha skrattar åt sin passion för att “alla måste gå på Friskis&Svettis”. Nu har hon ändrat den till ”alla ska få möjlighet att röra sig”. För det är inte bara barnen som får plats i Kathas rörelsemission.

När hon arbetade på Hälsoträdgården i Torup, där det bedrivs Friskvård och stresshantering i grön miljö för anställda i Malmö stad. Rörelse är ett självklart inslag i kursutbudet och arbetskollegorna får testa Röris och Mini-Röris som morgonjympa då och då. De dagarna startar alltid med ett stort leende, säger Katha
– Lusten att röra sig finns hos alla. Ibland är den väl dold. Det är bara en sak som alltid funkar när människor ska komma igång: den egna lusten. Håller man den vid liv går det bättre för en. Det tror jag.

Tinas blogg

Instagramtajm!

Nu i juni är det jag som är @friskissvettis på Instagram. Det blir träningsutveckling, sköna människor och smaskiga pass. Träning med Tina, helt enkelt. Häng på så tränar vi in sommaren! Bloggen får lite ledigt, tills vidare.

 

 

Läs hela inlägget ››

Högtryck

I dessa tider är det högtryck på många sätt och vis, bland annat i tränarfabriken. Just nu går hundratals friskisledare på kurs. Några är helt nya, andra ska börja med ett nytt uppdrag.

I Friskis har vi haft vår egen utbildning ända sedan starten, för snart 40 år sedan. Kurserna blir en slags utvecklings-mötesplats, där möts ett gäng sköna människor med en gemensam uppgift; inspirera andra till träning med schyst feeling. Ofta uppstår också en unik kursjargong, det är så pass intensivt, man jobbar tight och är på internat, så alla grupprocesser sker med faciliterad fart. Det är liksom som att gå hela gymnasiet på en helg. Man kommer lite ny och nyfiken till kursstarten och sprintar sedan ut några dagar senare och tar träningsstudenten på söndagen.

 

 

Från förra helgens Core-kurs.

Läs hela inlägget ››

Den fantastiska kroppen

I fredags samlades ett stort gäng PT:s för en inspirationsdag. Härliga personligheter, stort engagemang och vilja till utveckling. Under förmiddagen fick vi lyssna till, och träna tillsammans med, Linus Johansson. Linus är en stor inspirationskälla inom funktionell träning och en grym entreprenör - skapar nya grejer hela tiden men utifrån samma grundtankar. Hans tema för dagen var "den fantastiska kroppen".

På eftermiddagen grottade vi in oss i vår egen funktionella rörelsetest. Det är en screeningtest som vi haft med oss sedan starten med PT, syftet är att få en bild av personens naturliga rörelsemönster och att samtidigt initiera ett  synsätt på funktionell träning. Eftersom vi gjort några uppdateringar så kändes det värdefullt att kolla genom dessa och diskutera kring testens syfte och funktion. För att få lite praktisk tillämpling så genomförde vi också en test praktiskt på ett case. Jag fick vara dagens case... Förmiddagens snack om "den fantastiska kroppen" fick sig en vändning när mina utvecklingsområden (läs grymt stela fotleder) lyste fram i alla stående testövningar. Tur att jag var omgiven av 40 PT:s. Skulle vilja boka tid hos hela högen.

  

 

Friskis hög med PT:s samlade runt Linus Johansson.

Läs hela inlägget ››

Så jäkla proffsiga

Vi är igång i flera spännande projekt. Ett är "Grapevine 2018" som handlar om utvecklingen inom dans och step/aerobics. Att på ett kreativt, showigt och lekfull sätt träna via att dansa är ju en given grej för oss i Friskis. Men vi har sedan en tid känt ett behov av att göra det på nya sätt, former och uttryck.

I januari inledde vi med en utvecklingsträff med representanter från olika föreningar. Då fick vi med oss nuläge och önskemål om utveckling. Därefter skapades projektgrupp och referensgrupp. Under mars och april har nu projektgruppen jobbat vidare och skissat på ett förslag på hur ett framtida utbud skulle kunna se ut. För en dryg vecka sedan involverades referensgruppen för att reflektera och återkoppla på idéer samt förslag.

Och jäklar, vad bra det är att ha engagerade och proffsiga personer i en organisation. Olika infallsvinklar, breddade perspektiv, detaljer och helhet. Och känslor. Det är nog det sistnämnda som gör det så kul och berörande. Träningen i Friskis är ingen pappersprodukt. Den skapas med sköna, inspirerande idéer, peppiga känslor, mod och en vilja att få händerna i taket.

 

 

Projektgruppen in action på möte i helgen.

Läs hela inlägget ››

Fibo-mässan

Förra veckan var Magnus, Jossan och jag på Fibo-mässan i Tyskland. Det är världens största tränings/fitnessmässa. I år samlade den 150 000 besökare, 1 000 utställare från 50 länder, det är alltså ett extremt stort event. Helhetsupplevelsen är någon slags kombination av show-branschutveckling-produktinnovation och så klart sälj-sälj-sälj. Det är en mötesplats för tillverkare, återförsäljare och inköpare.

Precis som förra året  slås jag över att vi åker dit med bilden av "träning är roligt" och åker hem med bilden "träning är business". Det behöver ju inte vara någon motsättning i detta. Men som representant för en ideell idrottsförening är det lätt att känna sig som att man är på bortaplan i detta sammanhang. Fokus är på säljstrategier, omsättning och retention. Nästan inget snack om kultur, värderingar, budskap eller mjukvaran i träningen. Hur som helst känns det värdefullt att vara med, branschen växer och det är intressant att se vilka som tar täten. Över 56 miljoner européer är medlemmar i någon träningsklubb och antalet har ökat med 4,4 % från förra året. Den europeiska tränings/fitnessmarknaden är nu störst i världen, tom före USA.

Vad såg vi då mest av?

  • Mycket teknisk utveckling där det digitala givetvis är mest påtagligt. Att träna och mäta det du gör, eller att få vägledning via digitala stöd, finns nu i en mängd varianter. Utmaningen verkar handla om det pedagogiska, hur ska vi ta hand om, och använda, all data vi får in?
  • Varianter av varianter, finns det en uppsjö av på mässan. Inte så mycket helt nya grejer. Mer uppdateringar av befintliga. I år var det cardioutrustning, ffa löpband, som fanns i en mängd nya upplagor.
  • Mässan hade en ny del "Fibo med", tänkt att bli en mötesplats för gränslandet mellan sjuk- och friskvård. Ett spännande område förhoppningsvis växer ännu mer framöver. 

 

 

Emma Barry från Equinox (hon var tidigare på Les Mills) föreläste och pratade om att sälja upplevelser, skapa sociala utrymmen och interagera med medlemmarna. Känns ju väldigt spännande att tänka sig att länka ihop dessa idéer med tankarna kring "Fibo med" så att "träningen/handväskan" blir tillgänglig för många.
Läs hela inlägget ››

Pinsamt stel

Att känna sig stel är ingen bra känsla. När det stretar till i baklåren och ryggen när man ska knyta skorna eller att det liksom kränger till i nacke och axlar när man tar av sig tröjan, det är ingen bra feeling. Det gör ju att man nästa gång det är dags för skorna så lägger man upp foten på någon förhöjning och fiffigt kommer undan stret:et.

Att vara stel är liksom lite skämmigt. Det är som att det på något vis är dåligt och självförvållat. Typ är man stel är man slarvig, har man inte gjort läxan (stretchat). Är man rörlig är man duktig och beundransvärd. Nu raljerar jag, så klart. Men jag tror många känner igen sig i känslan.

Grejen är att de flesta av oss känner av stelhet. Och att vi blir stelare med åldern. Det kan också vara när vi tränar för mycket, för lite eller har haft en skada. Med en stel känsla tror jag att vi blir mindre motiverade till att röra på oss. För att det är obekvämt.

Här är det lätt att komma in i en sämre cirkel; stel-rör sig mindre i dessa rörelseriktningar-blir ännu stelare. För kroppen anpassar sig ju till det vi gör. Rör vi oss inte i en viss riktning så minskar den funktionen. Vill vi underhålla, eller utveckla, våra rörelseomfång så behöver vi bjussa kroppen på dessa rörelser.

Här finns potential. Kör vi rörlighetsträning så finns det massa sköna rörelsekänslor att frigöra, både när man tränar och när man sen ska sätta på sig skorna. Rörlighetsträning kan göras på massa olika sätt, t ex stretching, moment i yogan, flex, andra former av dynamisk rörlighetsträning, att man tar ut stora rörelsemönster när man styrketränar osv.

Nu är vi igång och producerar höstsäsongens konceptpass till Flex, IntervallFlex och Flex soft. Vill inte avslöja för mycket, men det kommer lösa upp all världens pinsamma stelheter.

 

 

  

Liten tjuvkik in på Anna Fellström och Marie Löfgren i flexproduktionen.

 

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram