Oops!



Något gick snett. Vi kunde inte hitta din önskade sida.
Var vänlig gå tillbaka eller välj någon annan sida uppe i navigationen.

Tinas blogg

Tränare, coach eller missionär

”As young coaches we think we´re coaching a sport. As experienced coaches we realise we´re coaching people.”

Tänkvärt! Jag känner igen mig i det där, både som tränare inom idrotten och i Friskis&Svettis. För mig är ÖVNINGEN ofta i fokus. Tekniken, hur man ska göra och vad syftet är. Det är så intressant att jag ibland nästan glömmer att det är INDIVIDEN eller GRUPPEN som ju är huvudperson i dramat. Jag kör liksom på med teknikinstruktioner för fullt och tappar i samspelet.

Det här är ett spännande utvecklingsområde för mig och jag har funderat en hel del på det de senaste åren. Hur kan jag bli bättre på att guida och coacha? För några veckor sedan satt jag och diskuterade detta med en vän, jag berättade inlevelsefullt om hur fantastiskt det är att ”bidra till människors personliga utveckling via träning”. Min vän verkade hålla med men satt lite tyst och eftertänksam. Efter en stund kom reflektionen:

”Jag är så himla trött på alla träningsmissionärer. Överallt på facebook, instagram och i bloggar så översvämmar det av sanningar om träning, livsstil, paleokost och massa mantran. Hur många experter finns det egentligen? Och varför känner så många att de måste sända ut sin sanning, att försöka frälsa världen? Det känns inte som inspiration, det är ett slags missionerande, där man sätter sig själv på en hög pidestal och andra i ett följar-läge. Jag gillar inte det, jag blir liksom träningsateist fast jag gillar träning.”

Shit, vad träffsäkert! Jag har också känt av det hon beskrev men inte lyckats formulera det. Det är verkligen en balansgång att vara tränare. Att mötas i träning, med respekt. Inte fyllas upp och svämma över med sina egna budskap och sin egen sanning.

Jag ska fundera vidare på gränslinjen mellan att inspirera och att missionera. Det kanske inte är fel att missionera. Men om jag gör det så vill jag få med ett bra perspektiv och en avslappnad feeling. Träningen är allas, inte tränarens. Alla är sin egen träningsgud.

 

 

I missionerar-tagen?

Läs hela inlägget ››

Den bästa träningen är den som (INTE) blir av

Ibland älskar jag klyschor. Dom är liksom skönt riskfria på något sätt. Och oftast ligger det väl någonting riktigt bra bakom sägningen. Det går ju inte att säga emot att man ska fånga dagen. (Även om man har en skitdag.)

Så är det ju med modeord också, dom kommer in på en bra grund, helt träffsäkert. Första gången man hör "jacka i", "transparens", "hygienfaktor" och att någon "äger en fråga" känns det spännande och fräscht (tom lite osäkert spännande kanske när man undrar om hygienfaktor har med deodorant eller medarbetarsamtal att göra).

Men sedan händer något snabbt för mig, jag ledsnar och blir nästan anti till orden och sägningarna. Dom tappar liksom sin nerv, sin innebörd. Vem blir egentligen berörd av att höra en klyscha? Egentligen kanske det inte är syftet med klyschor och modeord, dom är kanske mer socialt samspel och småsnack som fyller ut i väntan på semestern?

Ett annat sätt att använda klyschor och modeord är ju att felplacera, felsäga och säga tvärtom. Då kan det bli både roligare och mer kreativt.

"Jacka i" blir "jacka ur". "Transparens" kan komma i sammanhanget "transpirera" istället. "Äga frågor" kanske blir mer spännande på möte  om vi istället "säljer frågor"? Hygienfrågor... ja, det kanske vi släpper?

Och när det gäller "Den bästa träningen är den som blir av" (vilket säkert är sant och som jag också säger, och har sagt, massa gånger) så tänker jag nu att i den stressade tid som är så tror jag att ett inställt träningspass kan vara något av det bästa. Att inte hetsa iväg för att klämma in en träning utan istället välja en aw, en slappning i soffan framför fotbollen, en stund i parken.

Att känna att det inte finns några måsten, krav och hets med träning tror jag är grymt viktigt för att vi ska må bra. Inga klyschor, eller modeord som styr. Bara skön inspiration. För att man gillar det. Träning är bra när den blir av. Och ibland är det lika bra när den inte blir av. 

 

Läs hela inlägget ››

Den ljusnande framtid är vår

Studenttider på många håll nu. Jag rycks lätt med i studentkänslan, blir liksom lite tagen av den. Tycker det ser så härligt ut med dom tokglada, spralliga och förväntansfulla "primörerna". Det är något speciellt med den där purfärska känslan av frihet, att massa möjligheter ligger framför fötterna.

Den känslan tycker jag vi borde gå in i oftare. Satsa på att den ljusnande framtid är vår. Så klart kan det vara hinder och utmaningar på vägen. Men när det gäller träning så är det nästan alltid så att vi har massa möjligheter framför oss. Både när vi är primörer och mer mogna.

Fler och fler äldre (mogna) tränar och utvecklas i sin kapcitet, på många sätt. Hos Friskis märker vi det verkligen och vi är igång med nya arbetssätt för att kunna skapa ännu mer träning för äldre. Även fler kollegor i träningsbranschen satsar också på den äldre målgruppen på nya sätt. Det är superbra, vi är många som vill vara purfärska, spralliga och förväntansfulla länge - och mycket. Och grejen med träning är att den kan vara en stor del att fixa dom förutsättningarna.

Här en bild från New York, tagen för ett par veckor sedan. Gymmet Crunch i en kärleksfull kampanj.

Läs hela inlägget ››

Toppatleter in action

Jag tänker ofta som Nike´s grundare Bill Bowerman "If you have a body, your an athlete" och tycker att det är spännande att få träna alla möjliga (och helst omöjliga) människor. Förra veckan fick jag chansen att träna ett speciellt gäng; längdskidlandslaget. Synnerligen ett gäng som verkligen har kroppar och är atleter, toppatleter. Förutom det så är dom också proffsiga, trevliga och ambitiösa. Så här mitt på våren för oss andra så börjar deras uppbyggnadssäsong inför vintern. Nu är det planering och preparation som gäller.

Vi körde ett fyspass tillsammans. Fokus på stabilitet och rörlighet. Väldigt inspirerande och kul. I alla fall för mig :-). Jag blev nästan sugen på att börja med längdskidor.

 

 

Foto: Maja Sönnerbo

Läs hela inlägget ››

Av med kläderna

Det här med kroppar är ju omdiskuterat. Och då tänker jag på kroppar i stort och smått. Allas kroppar, min kropp, kroppskänsla, kroppsideal och hela rubbet. Vissa har en kropp (lite distanserad sin själ, på något vis), andra är en kropp. Vi är lite olika.

Jag har alltid varit fascinerad av kroppar. Tycker att en kropp berättar en historia, beskriver händelser och känslor - både i ett längre tidperspektiv och i nutid. Ofta, ofta, tänker jag att vi skulle njuta mer i livet om vi var med respektfulla inför vår egen kropp. Att vara lyssnande och kärleksfull. Vad vill och behöver jag? Springa fort eller ligga i hängmattan? Eller kanske båda. Så känns det för mig idag, och många dagar. Jag behöver rusa av mig och sen slappa.

Så här i en nästan somrig vårhelg så känns det som bland det bästa man kan göra är att dra av kläder och skor och köra ett skönt uteträningspass med sina favoritövningar. Att bli extra existentiell, låta värmen och ljuset komma in på djupet, skapa massa skön känsla och pepp.

Läs hela inlägget ››

Fibo-mässan i Tyskland

Firar mitt 300:e inlägg på denna blogg med ett bildkalajs från Fibo-mässan i Tyskland. Jag var där i slutet av förra veckan tillsammans med kollegorna Magnus och Janna. Detta event är världens största träningsmässa med över 150 000 besökare, 900 utställare och stor som över 25 fotbollsplaner...! Magnus och jag har varit där tidigare så vi hade lite koll på var vi skulle hitta det som var intressant utifrån vårt perspektiv.

 

 

 

 

Världens största leverantörer på plats i påkostade monterbyggen. Mässan blir mycket av en mötesplats och tillfälle för marknadspositionering.

  

 

Vi såg en hel del varianter, och varianter av varianter - mindre eller större korrigeringar på traditionella maskiner/redskap.

En hel del lekfullhet och gamification där man kunde mäta sin träning och även tävla mot kompis eller fiktiv kompis. Teknikutvecklingen är slående och genomgående - för att göra träningen enklare (inpassering, regga, monitorera, ställa in...) och för att kunna tävla och leka.

 

Något som vuxit stort från förra året var EMS-träningen (träning med elektrisk stimulering). I år tog jag och provade. Det var sjuk obehagligt - "träning med tusen nålar". Om det är effektivt? Vet inte, ska uppdatera mig.

 

Denna text kan ses som en sammanfattning av mässan.

Läs hela inlägget ››

Friskis&Svettis Riks på Instagram